Några inlägg om ångest har det varit nu. Jag ser i statistiken hur många som går in och läser, men vet i de flesta fall inte vilka ni är. Ända till ni kommenterar eller hör av er på annat sätt. I helgen kom till exempel ett mail från en person jag inte har en aning om vem det är, men meddelandet innehöll så fina ord om bloggen. Det betyder oerhört mycket!
Hur som helst har jag lovat att berätta vad som hjälpt mig lite när det kommer till GAD (Generaliserat Ångestsyndrom). Helt kort är GAD När systemet går bananas (finns ett beskrivande inlägg med samma namn ca 6 inlägg bakåt) man blir överdrivet orolig väldigt lätt och ofta.
Min psykolog föreslog KBT, och jag hängde på. Första uppgiften var att skriva oros-dagbok, och det är just det som har hjälpt.
Om man läst mina senaste inlägg kan man förmodligen lätt förledas att tro att jag har självinsikt, när jag skämtsamt beskriver min oro. Men det är verkligen en sanning med modifikation. När jag inte är orolig förstår jag att jag bl. a. är hypokondrisk. Men bara till nästa attack av oro.
Rent hypotetiskt skulle jag kunna posta detta, fylla i min oros-dagbok och känna mig nöjd. Men om jag hittar någon fläck eller får ett konstigt, oväntat symptom inom de närmsta timmarna (eller någon när och kär) är all klokhet bortsuddad. Jag skulle typ glömma av att jag bloggat, bli darrig och lätt illamående, googla symptom i stället för att läsa och, i värsta fall, i stället för att sova.
För varje sak är ny! Och även en hypokondriker kan bli sjuk, det är liksom ingen garanti för att man är frisk. Tyvärr.
Men det som hjälpt är att jag, när jag dagligen måste skriva ner vad som oroar mig i dagboken, ser att det skiftar väldigt mycket, och att inget av det hänt. (Än).
När jag hade hjärtklappning förra veckan kändes det som om hjärtat skulle explodera. Det gjorde det inte. Dotterns oroande huvudvärk gick över. Maken körde inte ihjäl sig på hemvägen från jobbet, trots att han var trött. O.s.v. I själva verket är det mest oroande…att jag oroar mig så mycket. That´s it.
Kort och gott (eller inte så gott) men nu är det dags att öppna nästa dokument på datorn, nämligen manus Vårmörker. Hoppas att du får en fin vecka och stort tack för att du läser🙏
Mitt liv 
Jag läser men har svårt att sätta ord i en kommentar om det du skriver om.
GillaGilla
Läser nog alltid, även om jag inte alltid är så duktig på att kommentera… Har heller ingen exakt aning om hur det känns för Dej med denna diagnos men förstår att det måste vara jättejobbigt och jätte uttröttande. Önskar Dej en fin och glad Måndag och resten av veckan också. Kram!
GillaGilla