I går fyllde jag år, och tanken med kommande år är att manuset ska bli bok. Så jag firar med dig som kikar in här genom att publicera sidan 1, och tillika prologen, i Vårmörker. Men först baksidestexten. Har du redan läst den, hoppa bara.
Jag önskar dig en fin Valborg och helg🌷☀️
Vårmörker handling
Lina och Agnes är tvillingsystrar, men där slutar likheterna. Lina har nyss, tillsammans med sin familj, lämnat storstaden för ett hus på landet, medan Agnes, som arbetar som lokalvårdare i Göteborg är deppig som nybliven singel. Där bor även storebror Olof, fullt upptagen med att klättra uppåt i karriären, samtidigt som han försöker göra sin hustru gravid. En dag får han ett anonymt brev som talar om att han har en skuld, som någon han älskar ska få betala.
Men vem? Och vad är det han har gjort?
Olof, som fuskat med skatten, vill helst inte gå till polisen. Men breven fortsätter att komma.
Så blir hans Cecilia äntligen med barn, i samma veva som Lina kontaktar honom och berättar att någon smyger runt hennes hus på nätterna. Och Agnes drömmer gång på gång mardrömmar hon inte vill kännas vid.
Ett osynligt nät dras åt runt syskonen som tvingas närmare både varandra och sitt förflutna. Och när alla förstår vem hämnden kommer drabba är det kanske redan för sent.
Prolog
Mina dagboksanteckningar, maj 2025
Jag hatade dig inte från början, tvärtom. Och även om du inte var så snäll i skolan, så fanns det dem som var värre. Det som hände var för övrigt inte ditt fel, egentligen.
Man skulle kunna säga att allt ställs på ända när något sådant händer. Man kastas ur sin omloppsbana. Allt exploderar, faller i bitar. Och sedan: Livet delas upp i ett före och ett efter. Och nu har jag förstått att jag aldrig kom över det.
Men du, du fortsatte att skratta som om inget hänt, du fortsatte regera i ditt solsystem där du var den självklara stjärnan. Jag vet att det låter som en klyscha, men det kändes som om en kniv stacks in och vreds om i mitt hjärta. Din reaktion, och att det var din bror.
Jag känner mig sjuk som sitter här så många år efteråt och vältrar mig i mina sår. Men hade du inte dykt upp i mitt liv, jag vill verkligen poängtera det; Hade du inte dykt upp hade jag inte tänkt på hämnd!
Jag hade gått vidare.
Men nu ser jag dig, precis som du är, i ett klart ljus. Du som har allt, men inte kan ta hand om något.
Är inte det också ett brott, på sätt och vis?
Och nu vet jag äntligen vad jag ska göra. Tro mig, jag har rannsakat mig själv, och mina syften. Är det verkligen du som förtjänar detta? Men å andra sidan; vad förtjänar jag? Mitt liv gick i spillror för länge sedan. Jag tänker ta den här chansen. Om det i sin tur drabbar dig…Skulle man kunna kalla det en form av upprättelse? Jag tror ändå, trots allt, på en rättvis Gud.
Du tror att det lugnat ner sig nu, men det är bara som det verkar. Du tror att du har hittat en lugn oas här, med din lilla familj i ditt lilla hus efter dina s.k. oroliga år. Men från och med nu kommer allt bli värre. Tro mig, allt kommer bli värre än du kan ana.
För från dig ska jag ta, det käraste du har.
Mitt liv 