Pappa och hela vida världen

Louise Baumgärtner

Dagarna går men du är alltid med oss på olika sätt pappa, som här är i årets väggalmanacka

På måndag 4 maj är det ett år sedan du dog. Men misstänkt ofta dyker du ändå upp, klädd i dina beige shorts och ljusblå skjorta, precis när du behövs. Och jag älskar när du kommer!

Inte alltid, men ofta är det i situationer som handlar om rättvisa. Det kan vara en dag när någon snäser åt mig och jag kväver en snyftning och går undan. Då står du plötsligt där, med ögonen fulla av värme och medkänsla, och tycker att nu kan du faktiskt säga ifrån, Louise. Du dömer aldrig, det var inte du, men din röst kunde ha en väldigt bestämd ton när du verkligen tyckte något, och det var exakt du.

På tjejernas födelsedag din sista sommar mötte du alla som ville i pingis. Och du var duktig!

Nu har det gått ett år, och när familjen sjunger Ja må du leva när någon fyller år är du inte längre med. När jag satt framför min tårta förra veckan blev det så tydligt att jag började gråta. Men så plötsligt stod du där! Inte bland de andra, utan vid sidan om, vid altandörren. Du log och förmedlade jo, jag är visst här! Då grät jag medan de andra hurrade.

Jag vet inte vad ni tror, men vi är nog många som är överens om att det är mycket vi inte förstår och vi vet ännu mindre. Och det kan bannemej vara det vackraste mysteriet av allt.

Saknad, men ändå här
Profilbild för Okänd

Publicerad av Louise Baumgärtner

Bloggar om livet som författare.

11 reaktioner till “Pappa och hela vida världen”

  1. Louise! Du beskriver saknaden av någon som inte finns i livet så bra. Precis så är det! Känner igen dina tankar. Min pappa finns med mig varje dag. Sitter där på axeln och stöttar mig men även med en bestämd röst säger ifrån när jag gör något som inte är rätt. Låter kanske konstigt, men inte för mig. Aldrig glömd, men finns inte med oss sedan många många år! Kram från mig! ??

    Skickat från Outlook för iOShttps://aka.ms/o0ukef ________________________________

    Gillad av 1 person

    Svara

  3. Fint att göra en väggalmanacka, skapa en fotobok eller lägga upp en hel mapp med bilder av någon man saknar. De finns alltid där, precis som tankarna gör.

    Gillad av 1 person

    Svara

  5. Så fint skrivet ❤️ Känner igen mig. Min pappa dog för 8 år sedan. De första åren efteråt var jobbiga. I dag känner jag mest saknad och tacksamhet 🙏

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar