Det händer att någon frågar hur det känns att ha en så öppen blogg. Inte för att det är världens största, för det är det absolut inte, utan för att den är så personlig. För att jag skriver om problem med barnen, sårig självkänsla och ensamhet.
Och svaret är förstås kluvet. Mest känns det bra förstås, jag menar, det är ändå ett val jag gör. Ingen i världen tvingar mig att blogga. Men så är det också bara jag. Sådan jag är som person. Kallprata med mig mer än fem minuter, och jag kommer försöka avsluta samtalet. Men säg något som är viktigt på riktigt, och du har mig.
Men visst kan det även kännas skavigt. Det finns dagar när jag är är så trasig att jag sitter hopkrupen i sovrummet och bara gråter, och det är knappast de dagarna det skapas inlägg. Nej, det blir i andra stunder, när jag orkar och tror på att jag kan ha något att ge. När livsglädjen och hoppet styr humöret mer än det svarta, kantiga. Överhuvudtaget tror jag att det kan vara svårt att förstå mig, hur jag kan pendla från mörker till glad entusiasm på mindre än ett dygn och möjligtvis är det en liten orsak till att jag är öppenhjärtig. Och kanske berättar jag ännu mer en dag, eller inte.
Men rent allmänt tycker jag att det vore skönt om fler vågade vara transparenta.
Är det bara mitt barn som har svårt att hitta kompisar eller tycker tonåren är en utdragen plåga? Nej, absolut inte, vi har varit oroliga för vår ungdom ett tag nu. Hallå, är det någon annan som tappar tålamodet och blir arg när det är som olämpligast? Hell yes! Vem, mer än jag blir avundsjuk och missunnsam när man scrollar på Insta? Vi, önskar man att ett gäng svarade, vi med!! Vi står inte ut med fler lyckliga leenden och vackra hem. Ge oss verkligheten för fan!
Jag försöker inte påstå att jag har patent på att säga som det är, som tur är finns det många som gör det. Men jag önskar ändå att det fanns ännu fler, också för deras skull. För vi blir mindre ensamma av att dela. Ändå, ibland undrar jag om allt detta öppna kommer hugga mig i ryggen en dag? Men än så länge har det inte gjort det, i nästa inlägg kommer jag tvärtom berätta om en riktigt bra sak tack vare bloggen.
Samt uppmärksamma flera goda saker med sociala medier. Inget är bara svart eller vitt, och tur är väl det. Allra varmaste tack till dig som tittar in. Var snäll mot andra, men glöm inte att ta hand om dig också❤️
Mitt liv 
Att blogga kan vara ett bra sätt att fly verkligheten, att berätta om livet som sådant och det viktigaste – att skriva om precis vad man vill.
Ha en härlig vecka.
GillaGillad av 1 person
Håller med dig, och det är så skönt att det finns alla sorters bloggar, böcker o.s.v. Alla vill inte läsa om andras vardag och/eller problem, och då är det ju bara att låta bli. När jag skrev om öppenhet menade jag i inte bara bloggar utan allmänt, i samtal mellan grannar och vänner, eller två kollegor på jobbet. Ha en fin vecka du med☺️
GillaGilla