Varje (skrivande) dag har min målsättning varit att skriva på Vårmörker. Att jag ska komma längre, hinna mer. Så att jag någon dag kan bli klar. Det har alltid känts så långt bort. Men plötsligt är jag där! Och skickar till förlag i stället. Det är så märkligt.
Och gör mig både full och tom på känslor.
Så i går, en av mina skrivdagar, uppstod frågan; Vad ska jag göra nu?
Och även om det pirrar vid tanken att börja på manus Sommarvarsel inser jag behovet av att vila (några dagar i alla fall).
Så jag städade köket, och satte på en tvätt, åt middag och sov som en stock, och sen, när jag hämtat bilen på service, mötte jag äldsta dottern med sambo på stranden.
Ljuva stund! Ljuva bad! Vackra blå himmel och ta det lite lugnare.
Mitt liv 
Fattar känslan! Men är nog väldigt bra att vila i ”tomheten” ett par dagar, svårt att starta nåt ”nytt” innan man riktigt fått landa tänker jag?
GillaGilla