Författare: Louise Baumgärtner

I dag har jag två ovanliga saker framför mig; en jobbig, som jag ändå blev överraskat tacksam över att det blir av, och en jätterolig!

Det första är att jag ringde vårdcentralen i morse för bl. a. buksmärta. Som du säkert har erfarenhet av är det inte alltid man upplever att man tas på allvar, men efter att ha legat vaken en del i natt med detta i tankarna, blev jag så lättad när jag fick en tid nu 09.30!

Jag skulle ändå skjutsa äldsta dottern till jobbet två minuter från vårdcentralen, så det var perfekt timing.

Nu hoppas jag bara att jag träffar en bra läkare.

Det som är roligt är att jag ska träffa en kvinna i dag som förhoppningsvis kan bli en ny vän🫶Tillika en som tycker om att skriva så vi vet redan att vi har en del gemensamt.

Jag önskar dig en fin dag och hoppas att du inte behöver söka vård i dag. Men om du gör det, hoppas jag att du får tid lika snabbt som jag🫶

Komma hem och friskna till. Och upptäcka att trots att jag tycker att det är skönt att åka bort finns det också mycket jag njuter av hemma.

Sannerligen en nyttig upptäckt för en person som tillbringar mycket tid i sitt eget hus. Att det finns sådant jag saknar efter bara några dagar.

Jag tycker om mina tidiga och alldeles ensamma morgnar. När jag drar änglakort och antecknar vad jag ska göra under dagen, och ritar en färgglad blomma bredvid.

Jag trivs med att vi är omgivna av skog. Som man kan uppslukas av, vandra runt i och njuta av. Och att vi har en stor trädgård där barnen haft mycket utrymme att springa runt som galningar genom åren, och kaninerna i sin tur har generös storlek på sina trädgårdar.

Jag älskar att stänga dörren om mig och läsa deckare om kvällarna, medan min rymdlampa blinkar snällt mot mig.

Att vi har nära till flera olika sjöar är så lyxigt!

Kort sagt är det en sann välsignelse att inte bara uppskatta att lämna hemmet, utan även att komma hem. Tack till dig som läste, jag hoppas att du trivs lika bra hos dig som jag hos mig🤗

Resan till Italien började med försening redan på Landvetter. Då var det tur att jag hade den här i handbagaget.

Och att vi kom fram. Även om klockan var 02.30 när vi kom i säng vilket egentligen inte skulle ha varit fallet. Så på fredagen var vi lite trötta. Men laddade med pizza och med världens bäste systerson som guide tog vi oss till Milano för att få se min systers arbetsplats.

Lördagen började med shopping för mig och äldsta dottern. Jag trodde att jag bara skulle titta…

Vilket inte var så bara! Men i en affär frågade jag vilken nyans jag borde ha på min foundation – och blev ledd till ett sminkbord, och fick en hel make up! Varav jag köpte en ny, och min hittills dyraste foundation.

Allt detta gjorde att vi var en dryg timme sena till restaurangen syrrans make bokat, för oss och några av deras vänner.

Vad kan jag säga om denna eftermiddag? Att vi satt ute på en bakgård, och att det därför var perfekt att solen inte höll sig framme som dagen innan. Ändå hett såklart, men uthärdligt. Att vi åt diverse ljuvliga rätter, jag risotto med musslor och skålade många gånger, för allt möjligt. Att det var härligt att mingla, om än inte helt lätt språkligt.

Och att barnen och hundarna var så söta – och sällskapliga. Jag har nyss börjat spela Pokémon, eftersom det är min enda chans att få promenera med 16-åringen hemma, och det var väldigt populärt. Det var en sån där dag man önskade skulle vara mycket längre – trots att Italien förlorade matchen i EM och åkte ut.

Och nästa dag…blev en helt annan historia. Då låg jag i sängen med sprängande värk i hals, öron och kropp, medan syrran och äldsta dottern shoppade i Milano. Och det var faktiskt det viktigaste. Resan till Italien var ju dotterns examenspresent, och hon njöt fullt ut!

I skrivande stund har jag redan åkt kollektivt i två timmar, vilket verkligen inte hör till min vana. Men målet är gott – och väldigt spännande!

Du som ofta kikar in här minns kanske ett inlägg där jag berättade att jag gått med i en Facebook-grupp med syftet att få nya vänner. Och nu är jag på väg till en av dem! Har nästan aldrig förut känt en person jag aldrig träffat IRL men nu är det dags.

Spårvagnen passerar precis Sahlgrenska, jag befinner mig alltså i Göteborg. Himlen är klarblå, det kommer bli en fin dag🙏

Hela detta året har jag känt att lusten för nya och annorlunda upplevelser och erfarenheter ökat. Det här är definitivt en dag då jag, och min nyfunna vän, skapar något nytt – tillsammans. Det känns stort och vackert och modigt. Och lite nervöst. Men…

I morgon åker jag och äldsta dottern till syrran med familj i Italien. Det är dotterns examenspresent från oss. Men precis just nu ser jag fram emot mötet med henne jag klickade med första gången vi pratade💕

Tack till dig som läste, jag önskar dig en fin dag, och om du vill, varför inte göra något annorlunda? Kram

Tänk att midsommar fick bli så fin!

Att molnen mest ritade vita streck på en klarblå himmel och att temperaturen inbjöd till jordgubbar, glass och grädde på altanen. Jag sov när de andra dansade runt stången, men missade inte att bada.

Vid bryggan träffade jag en gammal vän – som jag inte sett på över 20 år! Det kändes inte som en slump att vi stötte på varandra, tvärtom som att det var meningen. 

Just nu är en stor del av familjen på väg till ett möte av en annan sort. Som tur är var det inte åratal sedan vi träffade dem, utan ett par månader sedan, och även det är lite väl länge. För det handlar om brorsans familj, som hyrt en stuga några mil från oss.

I rättvisans namn måste jag nämna att min bror var här då äldsta tog studenten nyss, med en av sina döttrar. Men i dag får vi träffa allihop.

Jag och yngsta har dessutom packat ryggsäckarna för att sova över. Jag längtar efter kaffe medan korna glor på mig, kurragömma (fast inte med kor), bus och vuxenprat när tillfälle bjuds.

Jag skulle vilja skriva mer, men hinner inte, vi har lovat att köpa med fika och närmar oss nu Ica Maxi. Ett foto på bästa boken har jag dock tid att lägga ut.

Men läsa den i dag kommer det inte finnas tid till. Att träffa nära och kära är oslagbart, i synnerhet när man trivs så bra ihop❤️ Tack till dig som tittade in, ta hand om dig!

Varje gång jag går förbi denna skylt i hallen ilar det till av lycka i bröstet.

Så den får nog stå kvar där ett tag. Och oavsett väder försöker jag skapa andra ljusa stunder och framför allt just nu, känslan av sommar.

I förrgår var vi tre som åkte till Borås och skulle äta lunch någonstans där vi aldrig ätit förut. Sedan kunde vi inte riktigt enas om var, men det vi åt var så gott och det var huvudsaken. Kaffet efteråt dracks i pappmugg på Stora torget.

På hemvägen var det riktigt svettigt i bilen, så vi åkte direkt och badade. Det var kallt, men inte så fruktansvärt kallt som när brorsan och jag doppade oss i samma sjö i lördags.

Planen för i dag, en mulen och blåsig dag, är ett besök på bibblan med supergod glass efteråt. Var vet vi inte riktigt, det blir ett litet äventyr att ta reda på.

Det är något för ett av barnen som är riktigt plågsamt just nu. Det gör givetvis ont även i mig. Men det finns annat att glädja sig åt. Livet är nästan aldrig perfekt, för någon. Därför är det extra viktigt att gripa tag i alla ögonblick, händelser och dagar som är bra, och försöka skapa utifrån dem.

Jag hoppas att du som läser detta, och kanske känner igen dig i det skaviga och såriga när allt man vill är att sommarlovet / sommaren ska bli bra, har lusten och kraften att göra detsamma, alla stunder du orkar. Och framför allt att du vet om att du inte är ensam🫶

Och så kom Den Stora Dagen – äldsta dotterns student. Men också en kille som gick ur grundskolan, och yngsta som lämnade mellanstadiet.

Kvart över åtta var jag, maken och äldste sonen på plats och lyssnade på sånger från förskola till sexan. Dagens första stora stund. Att niorna firade utan föräldrar var lite tråkigt, men ändå tur för oss som inte hunnit besöka den, då vi fick kasta oss in i bilen efter att sista tonen klingat ut och åka mot studenten i en annan stad.

Resten av dagen lindades in i förväntan, stolthet, lycka, och några tårar. Över att äldsta dottern klarat alla år, och fick stipendium! Och tänk – det var uppehåll nästan hela tiden. Bara en gång vräkte regnet ner, och det sammanföll ganska väl med det tillfälle då en klass sprang ut med röda ballonger som var formade som hjärtan. Till minnet av en elev som inte fick uppleva denna dag.

Jag kände så mycket hela dagen. Vi åt gott, omgivna av blommor, kort och av nära och kära. Studenten försvann till pojkvännen framåt kvällen. Själv drack jag min första öl på länge. Och filmade brorsdottern som gjorde tricks och höga hopp på studsmattan. Och delade ut godis, och lekte kurragömma och pratade länge med min älskade bror. Jag var helt yr i bollen när jag lade mig, precis som en student ska vara förmodar jag.

Och nästa dag började med ett bad, med brorsan. Väldigt kallt, men pigg blev man och det var tur, det😉

I övermorgon tar ett av barnen studenten! Och jag blir tårfylld, av både glädje, smärta och stolthet när jag tänker på hur mycket det kostat för henne, och i förlängningen för oss, att ta sig dit…

Mil och åter mil av svårigheter genom en trasslig tonår: Skolfrånvaron, och när hon var där, den uppdragna luvan, npf-utredningen, det lilla klassrummet, skolpedagogen, möten, mail, strategier…

MEN någonstans på vägen vände det! På gymnasiet blev det mer och mer närvaro, glädje och även nu, visar det sig, strålande betyg!

Tiden från det ena till det andra kan givetvis inte fångas i meningarna ovan. Jag skulle kunna pressa in hur många ord som helst; förtvivlan, depression, uppgivenhet, tärande konflikter, ont i magen, ensamhet…

Kanske vänder sig detta inlägg allra mest till dig som har barn som du kämpar för; ge inte upp! Fortsätt att vandra framåt, även när det känns svårt, och fyll dig och ditt barn med så mycket kärlek som det bara går på vägen, och omsorg och belöningar för allt ni orkar❤️

Hitta på små saker när något går bra, eller dåligt, då behöver man det ju som bäst, och glöm inte, mamma eller pappa, att ge dig själv en klapp på axeln eller en bok eller tröja du tycker om. För det är du värd, alla gånger om.

Funkar inte skolan alls? Det kanske inte känns så, men det kommer nya dagar, nya chanser, nya utbildningar! Och vi har Komvux senare om det inte går alls för din ungdom! Ge inte upp med andra ord, möjligheterna är många även om du inte ser dem nu. Kram💕

Sitter just nu på jobbet, dricker kaffe och äter hembakt fralla. Ute tar sig solen fram mellan grå moln, men inget regn hittills i dag.

Jag är hyfsat pigg och ser fram emot eftermiddagen då jag ska fika med två väninnor. Det kan behövas inför helgen, då jag ska börja göra rent hus hemma inför dotterns student nästa fredag. Först ut är fönsterputs!

I veckan har jag vandrat fram och tillbaka i tiden, med hjälp av alla våra fotografier. Jag nämnde för några inlägg sedan att jag börjat bestämma vilka bilder som ska in i familjealbumet, och på den vägen har det fortsatt. Ett beställt fotoalbum kom i förrgår, och blev genast ockuperat av ett års dokumentation.

Men denna vecka har jag även vandrat framåt i tankarna. Jag tänker på mitt manus Vårmörker igen🙏Det känns stort.

Nu är rasten slut, jag tackar dig som tittade in, och önskar dig en riktigt fin helg🫶

I fredags hade jag ledigt från jobbet för att vara en av föräldrarna som åkte med yngstas klass till Liseberg. Men det stannade inte där. Barnen hade jobbat ihop så mycket pengar att vi kunde sova på hotell Curiosa!

Ett magiskt hotell, ovan ser ni lobbyn, och nedan vackra utsmyckningar i det enorma trapphuset, som även bjöd på en slingrande rutschkana, innesluten i ett guldigt rör.

Det gick inte att klaga på rummen heller.

Eller restaurangerna.

Detta var verkligen ett hotell för barn men för den som tilltalas av bilderna och en högst välkomnande atmosfär kan jag verkligen rekommendera en natt här.

Frukosten intogs på takvåningen, med utsikt över Liseberg! Sedan blev det åka av. Allt gick som helhet väldigt bra, och jag är så tacksam att jag fick, och orkade vara med på detta äventyr🙏Men nu är jag trött…Kram!