Författare: Louise Baumgärtner

Himmel, vilken vacker dag🙏

Ljust, skönt och grönt. Och i går var det gult i stekpannan, minsann. Vi har upptäckt att yngste sonen är en svampexpert i allmänhet och en kantarellexpert i synnerhet. Jag fick äran att följa med på en promenad, djupt inne i en mossig skog.

Nedan syns två burkar, men vi fyllde tre. Eller ja, det var mest sonen som gjorde det.

Så gult, soligt och ljust på många fronter här. Även gällande manuset Vårmörker skiner (den inre) solen, för jag har fortsatt att tänka på det i helgen, och även skriva lite! Men i dag är det för fint ute för att hänga i skrivskrubben. Förutom middag och en stund i tvättstugan blir det ute så mycket det går och förmodligen även ett bad. Allt annat kan vänta.

Ljuva stunder och dagar, som jag skrev om i förra inlägget, har följts av fler. I tisdags åkte jag och syrran ensamma till stugan hon hyrt under semestern i Sverige.

Förutom bad och promenad blev det mat, inspirerat av både italienskt och svenskt. Blåmusselpasta, kokt i vin och strösslad med färsk persilja. Hel ugnsstekt fisk med örter inuti. Våffelfrukost med jordgubbar.

Och så räkor på knäckebröd, med sällskap av avakado och en sval röra, och på tallriken matjessill och färskpotatis.

Innan vi skulle sova på kvällen satt vi ute i mörkret. Mitt skrivande, eller rättare sagt, mitt icke-skrivande hade kommit upp under dagen.

Sittande under stjärnorna sa jag: Jag är inte författare längre.

Men om man googlar på dig får man ju upp recensioner. Hade du fått det om du inte var författare?

Enligt författarförbundet är man författare först efter två utgivna böcker, invände jag. En räcker inte.

Men åhh, suckade hon. Så jag är inte konstnär heller då trots att jag målat massor av tavlor?

Nej, för du ger bort alla, så du har inget att visa upp.

Det var ett kallhamrat svar som efter en liten stund fick syrran att gäspa och säga att det nog var dags att knyta sig. Och det hade hon alldeles rätt i. Möjligtvis hade hon kanske lite rätt i det andra med. För i går satte jag mig i skrivskrubben igen. Fortsättning följer, eller inte…

Häromkvällen var jag på kräftskiva. Det hör inte till vanligheterna kan jag meddela, sista gången det hände var 2003.

Jag bifogar därför en glad bild på mig själv. En extra lycklig sådan, därför att innan på dagen hade vi haft ett så fint besök hemma.

Någon kanske minns att jag gick med i en grupp för kvinnor 50+ på Fb som söker nya vänner. I maj var jag i Göteborg och träffade en av dem jag fått kontakt med, och det var en helt underbar dag. Och i söndags kom hon och hennes man och hälsade på oss!

Yngsta hade bakat äppelpaj dagen till ära och äldsta dottern satt med en stund. (Hon är f.ö. väldigt bra på att knyta nya kontakter). Och faktum är att vi hade det så bra ihop att vi redan bestämt oss för att ses igen!

För mig, och för min nya kompis också har jag förstått, har detta betytt oerhört mycket.

Efter att, i kölvattnet av en utmattning, depression och familjeproblem, upplevt att bekantskapskretsen krympt, får jag nu känna att det går åt andra hållet. För jag har ju även hittat två andra väninnor i gruppen som jag fikat och gått på museum med.

Men tyvärr har vi en kanin som miste sin vän i fredags.

I dag skiner solen och det kommer bli en fin dag! Jag och syrran ska vara ensamma i stugan hon hyrt några mil från oss. På torsdag kommer hennes man och några vänner, men i natt är det bara vi där. Det ser jag verkligen fram emot. Systersonen?

Han är i gott förvar här hos oss🔽🫶

Jag tycker att det räcker med att solen visar sig för att sommarkänslan ska dyka upp.

Även om det är lite si och så med semestern. Jag har fortfarande viss semester. Men sista veckan, kanske just pga att jag tagit välbehövlig vila därifrån, har lusten för healing och företagande kommit tillbaka. Eller, för att vara korrekt, lusten för marknadsföring. Vilket gjort att nya klienter hittat mig. Det är jag givetvis väldigt glad över. Att jag hittat tillbaka till Instagram känner jag mig dock kluven till.

Jag tycker ofta om att skapa innehåll i form av händelser, inlägg och lives. Det jag inte gillar är hur mycket tid sociala medier stjäl utöver produktiv tid, om vi nu kallar marknadsföring för det. För det är så otroligt lätt att sedan försvinna i andras innehåll, oavsett om du anser detta innehåll värdefullt eller inte. Det avskyr jag, och det var huvudsakligen därför jag tog nästan tre månaders paus från Instagram. För tillfället är jag alltså tillbaka där, så får vi se om det varar. För sociala medier tar så gott som alltid tar för mycket tid, och det vill jag ändra på i mitt liv. När jag är i skogen vill jag befinna mig just där, inte komma på avvägar i mobilen…

När jag läser i sängen vill jag göra just det, inte gå in på Facebook och plötsligt har det gått en kvart.

Och nu vill jag titta på serie med min man och behöver därmed avsluta detta inlägg. Någon som tycker något i detta ämne, (sociala medier alltså)

Och f.ö. mer om healing, som jag aldrig kan tröttna på, hittar du på min hemsida här🔽

Hem

Varmt välkommen🙏

Det ser sannerligen grått ut på himlen och nog mullrar det lite i fjärran så jag tänkte passa på att njuta av ute innan.

Men några fina dagar har sista veckan bjudit på ändå! Med bad, där yngste sonen var nöjd med att han såg mycket längre ut än pappa. Förvisso är han det, men det är inte riktigt sådan skillnad som på bilden.

Kaninerna har också njutit av solen.

I söndags åkte delar av familjen till Liseberg, medan jag var hemma och fick besök av en fin vän som jag är så glad över att ha kontakt med igen. Vi njöt av trädgård, promenader och alldeles för många kex (mest jag) och pratade utan avbrott.

Nu faller några regndroppar på skärmen, de blir regnbågsfärgade när de landar, och jag tänker att mitt humör har stora likheter med vädret.

Det finns så mycket jag är tacksam över och annat som gnager på den glädje som bor i mig. Det finns nätter som är fulla av sömn och andra som är upptagna av tankar. Jag har dagar då jag känner mig stark, och andra då tårarna rinner så lätt.

Mental notering: Jag måste komma i håg att ringa en kvinnoklinik i augusti. Klimakteriet kan ju faktiskt vara inblandat här…

Kram till dig som tittade in🫶Nu blir det en liten stunds tvättstuga innan vännerna kommer på filmkväll.

Eftersom förra inlägget avslutades med att jag skulle till vårdcentralen pga magsmärtor tänkte jag kika in här för att tala om att allt är okej med magen, som det verkar.

Dock saknas lust att blogga.

Den sista veckan har bjudit på både roligt och tråkigt, precis som livet brukar vara.

På museet hade jag sällskap av två nya väninnor. Väldigt trevligt. Men bada har jag fått göra ensam.

Vi har besök av älskad systerson just nu.

Och till helgen ska vädret bli bättre!

I dag har jag två ovanliga saker framför mig; en jobbig, som jag ändå blev överraskat tacksam över att det blir av, och en jätterolig!

Det första är att jag ringde vårdcentralen i morse för bl. a. buksmärta. Som du säkert har erfarenhet av är det inte alltid man upplever att man tas på allvar, men efter att ha legat vaken en del i natt med detta i tankarna, blev jag så lättad när jag fick en tid nu 09.30!

Jag skulle ändå skjutsa äldsta dottern till jobbet två minuter från vårdcentralen, så det var perfekt timing.

Nu hoppas jag bara att jag träffar en bra läkare.

Det som är roligt är att jag ska träffa en kvinna i dag som förhoppningsvis kan bli en ny vän🫶Tillika en som tycker om att skriva så vi vet redan att vi har en del gemensamt.

Jag önskar dig en fin dag och hoppas att du inte behöver söka vård i dag. Men om du gör det, hoppas jag att du får tid lika snabbt som jag🫶

Komma hem och friskna till. Och upptäcka att trots att jag tycker att det är skönt att åka bort finns det också mycket jag njuter av hemma.

Sannerligen en nyttig upptäckt för en person som tillbringar mycket tid i sitt eget hus. Att det finns sådant jag saknar efter bara några dagar.

Jag tycker om mina tidiga och alldeles ensamma morgnar. När jag drar änglakort och antecknar vad jag ska göra under dagen, och ritar en färgglad blomma bredvid.

Jag trivs med att vi är omgivna av skog. Som man kan uppslukas av, vandra runt i och njuta av. Och att vi har en stor trädgård där barnen haft mycket utrymme att springa runt som galningar genom åren, och kaninerna i sin tur har generös storlek på sina trädgårdar.

Jag älskar att stänga dörren om mig och läsa deckare om kvällarna, medan min rymdlampa blinkar snällt mot mig.

Att vi har nära till flera olika sjöar är så lyxigt!

Kort sagt är det en sann välsignelse att inte bara uppskatta att lämna hemmet, utan även att komma hem. Tack till dig som läste, jag hoppas att du trivs lika bra hos dig som jag hos mig🤗

Resan till Italien började med försening redan på Landvetter. Då var det tur att jag hade den här i handbagaget.

Och att vi kom fram. Även om klockan var 02.30 när vi kom i säng vilket egentligen inte skulle ha varit fallet. Så på fredagen var vi lite trötta. Men laddade med pizza och med världens bäste systerson som guide tog vi oss till Milano för att få se min systers arbetsplats.

Lördagen började med shopping för mig och äldsta dottern. Jag trodde att jag bara skulle titta…

Vilket inte var så bara! Men i en affär frågade jag vilken nyans jag borde ha på min foundation – och blev ledd till ett sminkbord, och fick en hel make up! Varav jag köpte en ny, och min hittills dyraste foundation.

Allt detta gjorde att vi var en dryg timme sena till restaurangen syrrans make bokat, för oss och några av deras vänner.

Vad kan jag säga om denna eftermiddag? Att vi satt ute på en bakgård, och att det därför var perfekt att solen inte höll sig framme som dagen innan. Ändå hett såklart, men uthärdligt. Att vi åt diverse ljuvliga rätter, jag risotto med musslor och skålade många gånger, för allt möjligt. Att det var härligt att mingla, om än inte helt lätt språkligt.

Och att barnen och hundarna var så söta – och sällskapliga. Jag har nyss börjat spela Pokémon, eftersom det är min enda chans att få promenera med 16-åringen hemma, och det var väldigt populärt. Det var en sån där dag man önskade skulle vara mycket längre – trots att Italien förlorade matchen i EM och åkte ut.

Och nästa dag…blev en helt annan historia. Då låg jag i sängen med sprängande värk i hals, öron och kropp, medan syrran och äldsta dottern shoppade i Milano. Och det var faktiskt det viktigaste. Resan till Italien var ju dotterns examenspresent, och hon njöt fullt ut!

I skrivande stund har jag redan åkt kollektivt i två timmar, vilket verkligen inte hör till min vana. Men målet är gott – och väldigt spännande!

Du som ofta kikar in här minns kanske ett inlägg där jag berättade att jag gått med i en Facebook-grupp med syftet att få nya vänner. Och nu är jag på väg till en av dem! Har nästan aldrig förut känt en person jag aldrig träffat IRL men nu är det dags.

Spårvagnen passerar precis Sahlgrenska, jag befinner mig alltså i Göteborg. Himlen är klarblå, det kommer bli en fin dag🙏

Hela detta året har jag känt att lusten för nya och annorlunda upplevelser och erfarenheter ökat. Det här är definitivt en dag då jag, och min nyfunna vän, skapar något nytt – tillsammans. Det känns stort och vackert och modigt. Och lite nervöst. Men…

I morgon åker jag och äldsta dottern till syrran med familj i Italien. Det är dotterns examenspresent från oss. Men precis just nu ser jag fram emot mötet med henne jag klickade med första gången vi pratade💕

Tack till dig som läste, jag önskar dig en fin dag, och om du vill, varför inte göra något annorlunda? Kram