Författare: Louise Baumgärtner

Det blev en sån där lätt kaosig helg hos oss igen. Våra barn kommer åtminstone inte kunna säga att de växte upp i en familj där känslor inte fick finnas. Om det nu är någon tröst i sammanhanget.

En tröst är dock helt klart att det inte bara var ilska och ledsnad, utan skratt och mys också. Kanske framför allt mys.

Med vacker höstpromenad på lördag förmiddag, där yngsta och jag diskuterade både Halloween och jul. Hon har redan börjat längta, och det var inte utan att även jag fick feeling.

På kvällen såg tjejerna en film ihop, jag vet inte när det hände sist. Det var Fucking Åmål för hela slanten i vardagsrummet. Maken och jag tittade också, medan jag passade på att stryka köksgardinerna jag nyss tvättat. I förra inlägget skrev jag ju om Louise från Ekbergs som börjat dyka upp här hemma, med en enda uppgift; att städa och putsa fönster.

– Köksfönstren är nästan otäckt rena nu, sa yngste sonen häromdagen. Det ser ut som att man kan gå rakt ut på altanen. Det får räknas som ett gott betyg!

Jag vet inte hur det kom sig att mörkret redan håller på att falla över denna söndag. Men jag är väldigt glad över att maken hann bygga ihop en vintertätad kaninbur i går. För i morse var det frost ute!

För tillfället sitter jag uppkrupen i soffan med kaffe, och tända ljus. Väldigt fridfullt.

Men så snart jag bloggat färdigt ska jag hänga med yngsta. Då blir det spanskaläxa och snack om skolan. Göra i ordning köket och hänga lakan i tvättstugan. Vardagliga sysslor med andra ord, tills jag förhoppningsvis landar i sängen i god tid med den här:

Kusligt bra bok, helt enkelt.

Hoppas att du som läste haft en fin helg, och har något, helst många saker du ser fram emot nästa vecka. Kram❤️

Idén kom när yngste sonen praktiserade hos mig, på jobbet förra veckan.

– Vad ska jag städa? sa han uppgivet med dammvippan i hand. Det är ju så rent här!

– Så blir det där jag städar, sa jag. Han sa inget men jag tror att han tänkte: varför är det inte så fint hemma då?

Det finns en mängd orsaker till det: t. ex. att min arbetsplats är ett nybyggt ställe, och att vårt hus inte är det.

Nya, lättstädade ytor på jobbet alltså, men kanske framför allt; det finns TID avsatt för endast städning! Städar jag inte hemma? Jo, visst. Men…Jag orkar inte gå in på alla orsaker här.

Jag har ofta svårt att hitta tiden att göra en grundlig storstädning i vårt hem. Punkt.

Men i lördags berättade jag för familjen att Louise från Ekbergs snart skulle komma och städa hos oss. Alla blev väldigt imponerande, (ända tills de fattade att det bara var jag).

Jag lät mig dock inte nedslås, utan bytte om till mina arbetskläder, och när jag åter steg in i köket var det i egenskap av personal.

Om någon pratade med mig de närmsta timmarna sa jag ”det där får du ta med din mamma/hustru, som just nu är på andlig kurs”.

I wish, tänkte jag men trivdes samtidigt. För jag gjorde äntligen rent hus…hos mig själv!

Yngsta blev snabbt inspirerad, och kom på den briljanta idén att städa hos kaninerna. Men hon nöjde sig inte med det, utan kom på att hon kunde bli arbetsledare. Och då behövde hon en praktikant!

Den nytillsatte och yrvakne praktikanten drack sitt morgonkaffe i lugna klunkar, helt ovetande om det hela.

När han fick vetskap om att han plötsligt blivit kaninpraktikant försökte han protestera, vilket inte gick något vidare. Yngsta har alltid varit mer envis än maken…

Dessutom ringde hans illvilliga fru från den andliga kursen mitt i allt och tyckte att yngstas planer lät riktigt bra.

Så tjugo minuter senare befann sig Kaninstäd AB i trädgården. Sedan hördes med jämna mellanrum yngstas instruerande och något arga röst. Efteråt anförtrodde hon mig att praktikanten varit ganska gnällig. Men vi brydde oss inte så mycket om det, utan njöt av att ha jobbat hårt och bra.

Louise från Ekbergs var hos oss även i går och putsade fönster, med strålande resultat. Just nu hoppas jag dock att hon vilar hemma, så att hon orkar med våra badrum i morgon😅Kram!

En kort eftermiddagsrapport från en ganska stor familj i en liten by:

Jag ligger utspilld i soffan med en mugg kaffe och en banan. Vilade sent på eftermiddagen i dag, eftersom det för ovanlighetens skull var kursdag på jobbet. Trevligt f.ö.😀

Yngsta finns strax intill, och har precis blivit tagen av ett monster i ett spel, som en av hennes kusin också är med i. Med jämna mellanrum (ungefär varenda minut) får jag uppdateringar om vad som händer.

Mina tre andra barn hänger på sina rum. När jag hejade på första var det förtvivlan. Tydligen har hennes mobil spårat ur totalt, och hon kan knappt skicka meddelanden…

Och jag som trodde att det ordnat sig när hon lämnade in den, för när jag kom upp förut hittade jag denna lapp i köket🔽

Men tydligen har hennes mobil stora och väldigt kostsamma problem.

Jag gick vidare till äldste sonen som hade haft en jättebra dag med bästa kollegorna på jobbet! Och sist gläntade jag på yngste sonens dörr. Han meddelade från sängen och ett mörkt rum att han gjorde det som de flesta av oss sysslar med just nu: chillar. Jag frågade om han ser fram emot att praktisera med mig om två dagar. Då log han ett snett leende😏

Maken sover extra länge i dag eftersom han fick vänta ut en av bilarna som var på verkstan i förmiddags.

Mina planer för resten av dagen:

Jag är väldigt trött och hoppas kunna landa en stund själv i sängen strax efter åtta med min spännande deckare och en kopp te. Om det inte blir så blir det kanske filmen Fucking Åmål med äldsta dottern. Det beror på vad hon orkar och vill.

Men innan dess måste jag:

Göra i ordning mediciner, mata kaniner…

och, ja, det är egentligen det enda jag måste. Självklart vore det bra om jag hängde lite tvätt, tog fram dammsugaren osv, och känner jag mig själv rätt kommer jag göra det, men ändå försöka begränsa mig. De sista dagarna har varit jobbiga och jag behöver vila, och all egentid jag kan få. Kram och tack för att just du läste, vem du än är🫶Ta hand om dig❤️

Det är inte så ofta jag lägger ut denna typ av inlägg, och de gånger det händer är det inte utan känslor, och tvekan.

Även om den fina respons jag får tröstar. Men det är inte därför jag gör det. Sanningen är att det är väldigt kluvet för mig att skriva detta. Det är sårbart och utlämnande och skamfyllt. Det är sanning utan filter, något som många inte visar upp, av naturliga skäl.

Och så finns det en anledning till, som kan tyckas obetydlig i sammanhanget men betyder något för mig: Jag arbetar även som healer, har t.o.m. ett litet företag. Borde en healer ha en trasig familj? Så tänker egot.

Och svaret är att naturligtvis vill ingen ha en trasig familj. För det skaver, och gör ont, och som föräldrar känner man sig, förutom allt annat man nu känner, så misslyckad…

Men om vi ska vara ärliga finns det väl ingen bara lycklig eller problemfri familj, även om man kan ha bra perioder och en del tycks ha det bättre än andra.

Det där har inte gällt oss de sista åren och om jag ska fortsätta vara ärlig är det just därför jag blev healer; för att hjälpa min familj❤️

Men jag skulle även vilja påstå att jag skriver detta inlägg egenskap av healer: Jag har nämligen alltid tyckt att den typen av bloggar (artiklar, Instgramkonton, böcker osv) som vågar vara transparenta med hur de mår, och vad som försiggår bakom fasaden är de mest givande. Inte för att det är trevlig läsning, för det är det sällan. Inte för att det alltid är igenkänning, för vi människor har det på så olika sätt, i olika skeden av livet.

Utan för att jag får tillåtelsen att ”titta in” i en helt annan tillvaro, och på det viset, när jag verkligen får lov att komma på besök, känner mig mindre ensam, helt enkelt. Jag blir påmind om att ”alla andra” också har utmaningar. Och kanske ännu viktigare: jag får perspektiv på mina egna svårigheter.

Vissa har det onekligen bättre än vi, andra har det så mycket sämre. Då kan jag känna medkänsla med dem, samtidigt som jag blir tacksam över det jag trots allt har, och det som fungerar i vårt liv. Och det hjälper mig att växa!

Det är därför jag delar. Det är förmodligen ingen som blir lyft av att läsa nedanstående, men det finns säkert dem därute som känner sig mindre ensamma om sina problem, särskilt om ni är föräldrar till barn med neuropsykiatriska diagnoser. Det är väldigt mycket till er jag skriver🫶❤️För att det inte ska bli alltför tungt ger jag några exempel (av många möjliga) och avslutar med bra saker hos oss.

Vill också tala om att inte alla fyra av våra barn har npf-diagnoser.

De sista åren har vi kämpat bl. a. med utanförskap och mobbning, djup depression hos en av tonåringarna, skolångest, olika former av ångestproblematik, och utmattning (hos mig).

Pga det, och diagnoserna är vårt hemmaliv…dysfunktionellt, minst sagt.

Tänk dig att någon sparkar på toalettdörren och skriker svärord för att du är därinne?

Det är bara ett exempel på hur vidrigt det kan vara hos oss när någon är extra trött, arg och förtvivlad…

Eftersom det aggressiva beteendet är värst i slutet av dagen är det inte ofta vi äter tillsammans. Två av ungdomarna äter i stort sett alltid på sina rum. De gånger vi försöker slutar ofta med någon form av konflikt.

Ibland går jag undan och gråter efteråt. Det händer även att jag sitter i tvättstugan och bara låter tårarna rinna när det enda jag skulle göra var att hämta strumpor, medan någon vrålar åt mig en våning ovanför.

Ofta får jag dock planera när jag kan vara just i tvättstugan, i källaren. Om min man inte är framme i huset brukar jag hålla till i köket eller vardagsrummet. Alltså vara nära när konflikter snabbt stegras, för att de inte ska spåra ur totalt.

Egentid, jag och maken? Man brukar prata om de jobbiga småbarnsåren…Vi blev föräldrar för nitton år sedan och har aldrig haft så lite egentid som nu. Knappt ens en promenad i byn. Och det beror alltså på de snabbt uppblossande konflikterna.

Och sömnen? Min man jobbar natt och sover dag, och sover nog bättre än jag.

Jag blir ofta väckt flera gånger varje natt, av yngsta som sover oroligt. Och när jag blir det brukar jag ta en runda ut i köket, och…

..plocka in mat som någon natthungrig ungdom ätit (är säkert inte ensam om detta😉

…men även kontrollera kyl, frys och SPIS! Senast för två veckor sedan stod en platta på😰

Jag har även blivit sorgligt van vid ständigt hålla mediciner gömda, och se till att det inte finns farligt många Alvedon tillgängliga samtidigt…

…i hemlighet söka igenom väskor på uppmaning av personal inom vården med ont i magen…

…och mycket annat man inte vill göra som förälder…

Samtidigt vill jag belysa att alla i vår familj är riktiga kämpar och att vi också ser så mycket ljus i tunneln..

Det bråkas i alla fall mindre nu. Vår tonåring som gärna stannade hemma större delen av grundskolan älskar gymnasiet och har strålande betyg!

Vår äldste fick jobb två veckor efter studenten.

Vår yngsta går för tillfället till skolan med lätta steg. Och någon har varit på sitt livs andra date! Vi genomgår en stor transformation även om den varit otroligt plågsam. Och jag har, i allt detta fått förmånen att vara mycket med mina barn. Ett av barnen skrev i en skoluppsats nyss om vem hon alltid visste att hon kunde vända sig till; Min mamma!

Till er därute som kämpar: GE INTE UPP HOPPET, om er själva eller era barn. Var hoppet istället, alla stunder du orkar, var hoppet för dina barn som behöver dig för att du är DU!

Och till mina barn: Jag älskar er – i alla stunder. (Även de gånger det inte märks)❤️❤️❤️❤️

Jag tänker att jag ska blogga oftare, men har inte riktigt fått till det. Eller, för att vara ärlig så bloggar jag flera gånger i veckan, men på mina båda andliga.

Utöver det är det inlägg på Instagram , så sammanfattningsvis med mail och annat skriver jag nog nästan lika mycket som när jag bar på författardrömmar,

Det gör mig helt enkelt lycklig att skriva, därav min ambition att posta här oftare, som jag gjorde förut. Men dagarna går så fort och som om inte det räcker lyckades jag klämma in ännu en förkylning veckan som var. Suck!

Men nu är jag frisk igen, och förresten är det roligare att berätta om annat som gör mig glad. Som dessa🔽

Och ännu mer päron, i vår trädgård

Grönt är skönt även inomhus🙏

Och även på Instagram om man frågar mig. Grönt är min färg, helt enkelt💚God natt från mig

Trötthet är ett tema i mitt liv för tillfället, tyvärr. Det är väl den där förbaskat elaka halsflussen jag hade. Och yngste sonen, som varit sjuk så mycket i somras, blev sjuk i fredags igen.

Som tur är verkar det ha gett med sig, och i dag kommer han i väg till skolan.

Min yngsta vill bli sjuk, skolmotståndet är ofta stort. Så plågsamt! Men det finns också bra dagar, med lek och skratt hela eftermiddagarna och som i söndags, ett lyckat kalas hon gick på.

Äldste sonen bara jobbar nuförtiden, och äldsta dottern har börjat tredje året på gymnasiet! Det var först i gymnasiet hon började tycka om skolan, och det är trösterikt för oss att tänka på nu när vi kämpar med lillasyster.

På fredag ska jag på firmafest för första gången på länge! Jag hade medarbetarsamtal med chefen förra veckan, och fick så fina lovord! Det betydde MYCKET.

Och även om jag saknar det ställe jag var på förut, så trivs jag på det demensboende jag hamnat på i stället. Och de med mig, tydligen☺️Mina arbetskamrater som ryckt in för mig de veckor jag var sjuk sa att både boende och personal frågat efter mig ungefär 117 gånger. Personalen tycker att jag är trygg och fin med de boende, och de boende såg glada ut när jag kom tillbaka i torsdags. Det värmde ända in i själen.

Jag har alltid tyckt om hösten, till och med efter denna sommar välkomnar jag den🍁

Och så tycker jag så mycket om mitt företag. Där jag f.ö. har projektet Snälla September hela månaden ut. Vilket innebär blogginlägg med fokus på att ta hand om kropp och själ, fina erbjudanden på mina tjänster, och en och annan utlottning.

(Just nu finns det dock inga erbjudanden, men det kommer på lördag igen) Varmt välkommen att kika in om andan faller på

http://healingnaradig.com/

Önskar dig en fin fortsatt vecka🤗

Mina dagar brukar se lite olika ut, men här kommer en sammanfattning av gårdagen:

Denna måndag börjar med att storhandla, kylskåpet var nästan tomt i går. Eftersom yngsta är lite snorig på morgonen och väljer att stanna hemma från skolan, följer hon med. (Hon är lite rädd för att vara ensam hemma).

9.40: Väl hemma tar jag snabbt hand om varorna, för att sedan gå ner i mitt (helande) källarrum. Det är nämligen dags för chakrabalansering på distans med en klient!

11.15 Efter en healing brukar jag känna mig både påfylld och tömd på energi samtidigt, svårt att förklara. Att göra något praktiskt direkt efter är ett bra sätt att ”komma tillbaka” igen, så jag sätter på en tvätt innan jag går upp till yngsta som tyckte att jag var borta väldigt länge…

Vi gör lunch tillsammans, och tittar sedan på den tyska detektivserien ”Pepparkornen”.

Kl 13-15 Jag sover, och när jag vaknar efter en timme mediterar jag nästan lika länge. Jag är fortfarande tröttare än vanligt efter min aggressiva halsfluss för några veckor sedan.

Kl. 15.30-17.30 Dessa eftermiddagstimmar försvinner ofta i lite allt möjligt. Denna måndag bestämmer jag mig för att baka frallor. Sedan hänger jag upp tvätt, sätter på en diskmaskin, svarar på några mail, försöker ringa äldsta dottern som är på klassresa i två dagar(!) och umgås med min yngsta av och till.

Hon har kaninskola ute i trädgården, och rapporterar väldigt varierande betyg vad gäller hopp och spring. Maken som jobbar natt kommer upp, och sönerna från jobb och skola hem.

17.30-18.00 Skriver ett andligt inlägg med fokus på erbjudanden jag har just nu, och publicerar dem på två av mina bloggar.

Du hittar min hemsida med blogg här:

Hem

18.00-18.30 Återkopplingssamtal med klient som fick Hjärtmuren borttagen med hjälp av Emotion Code®️ i våras. (Förstår om du inte förstår dessa begrepp, blir du nyfiken kan du läsa mer under fliken med samma namn på hemsidan). Hur som helst är denna typ av samtal nästan alltid väldigt bekräftande, både för mig och klienten. Jag får höra att det arbetet vi gjorde i våras har hjälpt henne så mycket, och blir rörd🙏

18.30-19.30 Jag har glömt att äta! Plötsligt känner jag att jag är jättehungrig, och glufsar i mig nybakta frallor som maken skjutsat in och ut ur ugnen. Resten av familjen gör samma sak, så trots att jag gjorde 30 frallor tror jag att de kommer vara borta i morgon😅

Hänger ytterligare lite tvätt, får tag på äldsta dottern som har det bra(!) och ser till att skoltrötta kaniner får mat. Tjatar på yngsta att hon ska göra sina läxor, maken hjälper henne att komma igång

19.30-20.30 Promenad med äldste sonen, har inte hunnit vara ute i dag. Skog, blekblå himmel, svalt. Skönt!

21.00 I säng med te och en bra bok! Så som varje dag borde avslutas om man frågar mig. Och tidig sänggång, jag är ingen kvällsmänniska. Men vaknar ofta mellan 05.00- 05.30.

Och det var en dag hos mig det. Stort och varmt Tack till dig som läste❤️

Klockan är 05:59 när jag börjar skriva detta inlägg, sitter uppkrupen i soffan med ett tänt ljus och kaffe. Sa nyss hejdå till äldsta dottern som gick ut i en mörk morgon, beväpnad med ett paraply. Kanske ska hon på nollning på gymnasiet i kväll.

Fast om jag inte orkar så går jag inte, avslutade hon. (En hönsmammas tysta bön är att det blir så).

Veckan har varit ganska lugn. Den har innehållit mer promenader än förra, eftersom jag nu mår bättre.

Skogsvandringar i både sol och regn. Den har innehållit en del praktiskt, så som det brukar vara när skolan kommit igång; anteckna tider för föräldramöten och köpa gympaskor. Men jag har även hittat (läs skapat) tid för mig. Försvunnit i en otroligt bra bok🔽

Och, här kommer vi in på (den snälla) rubriken; Omsorg för DIG! Hur har du det på den fronten? Visst är vi otroligt många som skulle behöva träna på det? Det är en av anledningarna till att jag i morgon startar upp Snälla September på min andra blogg och tillika hemsida som är knuten till mitt företag Healing Nära Dig.

Hela månaden kommer varierande blogginlägg på temat att ta hand om sig själv. Det är för det mesta inga stora saker, utan enkla tips som passar även dig som inte har mycket ork över när vardagen satt igång med full kraft.

Och eftersom det är många som får hålla hårt i plånboken bjuds det också på fina erbjudanden, samt en och annan utlottning.

Är du nyfiken på andlighet och på healing, eller redan väl bekant med det? Jag vill poängtera att andlighet inte på något vis måste betyda att man tillber osynliga guider, och mediterar med kristaller i handen. (Även om det är precis vad jag gör;)

Andlighet är kort och gott att att ha uppfattningen att vi inte bara är vår fysiska kropp, utan har en själ, och hålla dörren öppen för att vi möjligtvis inte förstår allt, men att även det vi inte kan greppa kan finnas där. Att vara andlig handlar om att se kärleken som en oändlig kraft och tillgång, och att försöka vara så snäll som möjligt, både mot sig själv och andra. Något de flesta redan gör, så kanske är du mer andlig än du tror?

På min hemsida som du länkas till nedan är hur som helst min förhoppning att de flesta ska finna något de tycker om. Kanske på bloggen, eller under någon av alla flikar i menyn som innehåller såväl spännande fakta om healing och forskning, som information om vårt chakrasystem, och beskrivning av mina olika tjänster.

Hem

Jag önskar dig en jättefin fredag och helg. Där du oavsett vad du tror på eller var du befinner dig i livet är juste mot dig själv❤️

Nu börjar jag äntligen känna igen mig själv igen, även om jag fortfarande får ta det lugnt.

Det var som sagt en aggressiv halsfluss som efter några onda dagar slutade med både medel mot illamående och antibiotika intravenöst på akuten. Ett drama som följts av en enorm trötthet, och känningar av gamla utmattningssymptom.

Därför har den sista veckan handlat mycket om att vila, men även om att bli påmind. Påmind om hur långt jag kommit sedan sommaren 2018 då jag fick diagnosen, och sedan tillbringade några månader i sängen, sjukskriven. Och sedan fortsatte att vara sjukskriven ett bra tag till…

Hur jag mödosamt och långsamt hittade tillbaka till lite ork, till energi som räckte mer än några timmar, till ett liv jag ville ha.

Mitt i allt är jag så tacksam att jag förstod att jag inte skulle tillbaka till det gamla, utan var tvungen att skapa något nytt. En tillvaro som inte bestod av att prestera 150% varje dag, att allt oftare vara yr och glömsk med hjärtklappning, och återkommande infektioner.

Halvåret innan jag föll ihop hade varit extra hektiskt, jag hade debuterat med min thriller Skuggvinter, signerat en hel del i butiker, upptäckt att jag var duktig på marknadsföring och så gott som sålt slut alla böcker.

När utmattningen kom visste jag inte att den dröm jag precis uppnått, att bli författare, skulle bytas ut mot en ännu starkare passion.

Jag har varit troende och försökt leva andligt sedan jag var trettio, men månaderna i sängen väckte upp mina förmågor (förmågor vi alla har om vi är intresserade av att aktivera dem) på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om…

När jag förra veckan laddade in och sorterade bilder i datorn blev jag påmind om så många saker.

Bl. a. att det bara är 2 1/2 år sedan jag gick min första andliga utbildning och blev diplomerad healingterapeut. I dag är jag även certifierad Emotion Code®️ practitioner, och Soul Realignment®️ practitioner.

Det sista halvåret har jag ofta haft en kö av bokningar och t.o.m. fått säga nej ibland, då jag inte hunnit med. Tänk om jag vetat det när jag startade mitt lilla företag i januari förra året!

Sammanfattningsvis är det bra att bli påmind. Min utmattning var verkligen en dold välsignelse, även om jag naturligtvis inte såg det då. Det var ju den som ledde mig hit, och i dag gör jag precis det jag vill göra🙏

Och inte att förglömma; det var healing, tillsammans med hjälp av psykolog, insikter, och nya vanor som gjorde mig hel! Även om jag självklart fortfarande har sådant jag behöver lära mig, och sådant som behöver läka, hade jag aldrig stått där jag är i dag utan hjälp av healing.

Här vill jag poängtera att för mig innefattar healing hjälp från de osynliga varelser som alltid omger oss (vare sig vi tror på dem eller inte).

Om du är nyfiken på healing, vad det är och vad det kan hjälpa till med, hur det går till och hur det kan kännas, kan du läsa om det och så mycket mer på min hemsida som du länkas till här🔽

Hem

Om du funderar på att prova lönar det sig extra mycket med start nu på lördag (2 sep).

Då startar jag nämligen upp Snälla September, vilket innebär en månad av blogginlägg som kommer handla om hur du kan ta hand om dig själv, en och annan utlottning av healing eller vägledning, andliga kortlekar och stenar, samt fina erbjudanden på en del av mina tjänster. Missa inte om du är intresserad av andlighet!

Med den uppmaningen avslutar jag detta inlägg. Tror att det blir en liten promenad innan lunch, ser ut att vara uppehåll just nu. Stort och varmt tack till dig som läste ända hit, och varmt välkommen att följa mig här, eller kika in på min andliga hemsida❤️

Det hoppas jag åtminstone att jag gör, även om det är segt. Jag är så trött. Den aggressiva halsflussen och turerna med yngste sonen som också haft otur vad gäller infektioner i sommar, har tagit på krafterna. Och innan dess var det badklådan och sömnbristen…

En välsignelse är att fina svärmor precis besökt oss en vecka, och hjälpte oss att hålla ordning hemma medan vi var som sjukast. Kanske inte en välsignelse för henne dock🙈

Men i kölvattnet av alltihop har det även hänt bra saker! En av dessa är att jag, i brist på fysisk ork har letat upp bilder i datorn från 2021 och framåt, valt ut och beställt till familjealbumen.

Hela FEM familjealbum, eftersom jag dels gör vårt gemensamma, men också separata album för varje barn som de ska få med sig när de flyttar hemifrån (och förhoppningsvis titta i emellanåt).

Eftersom jag större delen av mitt liv älskat att dokumentera verkligheten som den är, i dagbok och bilder (fast numera är bloggen min dagbok) är det nu fotografier av alla sorter vi väntar på.

Covid-jul, och födelsedagar med jordgubbstårta på altanen. Vardagskvällar i soffan, och kompisar på studsmattan. Kaniner som springer i snön, förtrollande vackra skogspromenader och sommartokiga kusiner. Är så glad att jag äntligen har dessa bilder, och andra på g⬇️

Och i detta nu skapas nya minnen av äldste sonen! Som åkte till Italien och havet, och min syster med familj, i går. Vi andra får nöja oss med skolstart, antibiotika och som tur är, lite sol. Kram❤️