Författare: Louise Baumgärtner

I måndags vaknade jag med stark huvudvärk, yrsel och illamående. Förvånad mitt i allt, kan inte minnas när jag mådde illa sist.

En timme senare började jag kräkas intensivt och för att göra en kort historia ännu kortare hamnade jag på akuten.

Efter fem timmar och alla möjliga prover, samt kopplad till EKG, och ytterligare kräkningar så fort jag rörde mig, visade det sig vara streptokocker i form av halsfluss!!

Tydligen kan man få sådana symptom även om det inte är så vanligt. Några timmar efter att ha fått antibiotika och medel mot illamående direkt i blodet mådde jag dock annorlunda och kunde åka hem!

Så tacksam över att det inte var värre🙏Tyvärr har veckan bjudit på mer drama, för yngste sonen fick också söka akut för svåra magsmärtor. Man hittade inget även om ytterligare prover ska lämnas, och nu har det onda äntligen gett med sig. En ofantlig lättnad även där🙏

Inget ont som inte har nåt gott med sig heter det ju, och det är så sant. Känner mig otroligt välsignad som är så frisk som jag är, med en snäll kropp och en (ganska) snäll familj att komma hem till😉

För att inte tala om att ha förhållandevis friska barn! Och en snäll mamma som lånat böcker åt mig.

Efter en paus från sängen är det nu åter dags att krypa ner. Med ovan fotade goda (läs onda) sällskap…

KRAM till dig som läste, vem du än är, ta hand om dig och de du har runt dig❤️

Det har ändå varit en del uppehåll de sista dagarna, även om gårdagen var katastrofal. Men, men, innan dess…

Kaniner ska helst inte bli genomblöta, därför har det varit snålt med häng i hagen. Så de blev otroligt pigga och nyfikna när de väl kom ut☺️

Men om vi ska vara ärliga har det ju regnat väldigt mycket. Vi har haft en del pingisturneringar hemma

När man väl börjat är det svårt att sluta! Likadant med denna utmärkta bok av en av mina favoritförfattare🔽

Och så har jag gjort en kortläggning åt syrran.

Jobbar man med healing så gör man😉

Tillhör du dem som intresserad av healing eller vägledning har jag en hemsida.

Där kan du givetvis läsa utförliga beskrivningar av mina tjänster, men även ta del av spännande fakta om healing (eller om mig), se mina omdömen, fördjupa dig i chakrasystemet, eller varför inte kolla in min andliga blogg?

Eftersom jag lämnat semestern bakom mig går det åter att boka, även om jag har lite snålt med tider i augusti. (September blir bättre) Du hittar hemsidan här🔽

Hem

Ta hand om dig och regna inte bort🙏😉

I förrgår checkade jag och maken in på hotell, och nu checkar vi ut.

Två dygn som bestått av…nåväl, inte överdrivet mycket vila kanske, för vi behövde verkligen umgås❤️

Och äta, och mysa

Som grädde på moset hann vi också arbeta lite med min hemsida. Du som är intresserad av healing är varmt välkommen att titta in här🔽

Hem

Ta hand om dig och hör av dig om du vill🤗

Det här blir nog en fortsättning på förra inlägget, där jag inte riktigt orkade vara positiv. För det orkar jag fortfarande inte.

När något jobbigt händer brukar jag tänka ”det är i alla fall ingen i familjen som fått en cancerdiagnos”. Det räcker ganska långt. Men just nu är går både kraft och livslust på sparlåga, och då är det dom riktigt trista tankarna och känslorna som tar över…Jag ska inte skriva jättemycket om det, men alla som har erfarenhet av livets hårda skola, och det finns väl ingen som levt ett tag som inte har det, skulle säkert känna igen sig.

Vad är det för mening med allt, och jag känner mig ensam och jag orkar inte, och jag är eländig som gnäller…

När jag ändå är inne på gnäll-spåret: Titta på den här fina vyn utanför jobbet! Nej, det är inte en sjö eller ett vattendrag, som man kanske kan luras att tro någon sekund eller två, det är en parkering, lömskt kamouflerad av regn.

Man blir ju fan helt galen av det här vädret. Häromdagen tog jag med yngsta till stan, och vi fick sitta i bilen och vänta en bra stund innan vi vågade oss ut, för det hällregnade naturligtvis och paraply hjälper inte mot dessa skurar.

Lägg till avlusning två, jo, för hela eländet måste ju göras om efter sju dagar, en till med feber och ont i halsen och så lite familjekonflikter. Tur ändå, nu när jag tänker på det, att jag avstod från semester detta år. Det blir det enda positiva jag inflikar denna kväll där solen konstigt nog tagit sig fram, ser jag nu. Ett gladare inlägg kommer förhoppningsvis en annan dag. Tack till dig som orkade läsa ända hit❤️Kram!

Inte med bästa vilja i världen kan jag påstå att det varit en jättebra vecka…Det fina är att vi har fått ha älskad systerson och kusin hos oss! Men det har också inneburit ett extra barn att avlusa, och även om han är värd det hundra gånger om är det alltså löss som dominerat de sista dagarna…

Vi har ofrivilligt drunknat i schamponering, kamning och jag i konstant tvätt av handdukar, påslakan och örngott. Och jag som tyckte jag hängde mycket i tvättstugan innan.

Förutom det har vi haft ännu en febrig ungdom och mystiska utslag på fingrar, som nu behandlats med stark kortisonsalva.

Det är makens första semestervecka och jag tycker synd om honom. Dagsutflykterna har gått till vårdcentralen och Apoteket och på kvällarna har vi varit helt slut.

Som tur är finns det riktigt bra saker att glädja sig åt också.

Min badklåda är över!! Jag ligger i sängen och vilar och sover och det är inte hemskt och ångestfyllt längre, utan skönt🙏

Och äldste sonen som fick körkort för precis en månad sedan kör i princip bil hela tiden. Till och från nya jobbet. Och över detta är jag såklart väldigt lycklig!

Varmaste tack till dig som läste, vem du än är, och hoppas att du har det lite roligare än oss😉

– Din första semesterdag, sa jag när maken yrvaket stapplade upp vid halv elva. Vad ska vi göra av den? Maken tittade ut genom fönstret och suckade. Det öste ner.

Sedan hände en sak, eller rättare sagt förmedlades. Jag avslöjar inte hur, men efter det visste jag precis vad vi ska göra i dag.

Nu, drygt 1 1/2 timme senare står jag under tak med påsen ni ser på bild som sällskap, samt en handväska fullproppad med tabletter, Red Bull och avlusningsmedel. När jag inhandlade kvällens belöning (som ni också ser på bilden) ringde maken och rapporterade dystert att han redan hittat löss hos minst en kille hemma. Då gick jag tillbaka till Apoteket och köpte ännu mer vapen mot lössen.

Kan tillägga att jag tappat den lilla stil jag brukar vara mån om det sista. Badklådan, som nu börjar gå över, har liksom sugit musten ur mig. Och det var när jag gick över torget, iklädd lång klänning, ganska fin iofs, men med svart fleece och leriga skor (fixade hos kaninerna mellan skurarna) som jag tänkte ”bara ingen ser mig”…

Det enda jag gjort i skönhetsväg det sista är att färga håret, och det blev ganska rött och det gifter sig inte alls med glåmig uppsyn, lusmedel och återanvänd påse från Systemet.

Jag tycker om att tänka positivt, att försöka hitta det stora i det lilla osv. Men jag börjar bli rejält trött på alla halsflussar, regnskurar och annat. Jag tycker inte den här sommaren har varit kanon, med andra ord. Och i dag tycker jag det ännu mindre än andra dagar…

Kram, och hoppas verkligen att du som läste har något bättre att göra i dag😉

Olyckligtvis har jag sannolikt drabbats av badklåda. Detta kan hända en stackare som badar och av misstag blir angripen av fågelparasiter.

De tränger in någon millimeter under huden, och där dör dom. Det känns ungefär lika obehagligt som det låter. Som att ha en svärm med insekter precis under skinnet. Man blir galen. Man blir faktiskt galen. De första dygnen tog jag det med gott mod, men när det inte gick över kom ångesten.

En sen kväll läste jag på nätet att svår klåda kan driva folk till självmord. Då slutade jag läsa.

I brist på sömn har jag dock gjort en del annat. Massa sortering hemma t ex.

Säkert ingen som minns, men antal inlägg bakåt ojade jag mig över Tråkhögen i källaren, en hög av obestämda saker som bara lades i en…hög, helt enkelt. Den är i dagsläget ett minne blott. Man kan även både se golvet och gå in i vår klädkammare, något som inte varit möjligt på uppskattningsvis 5 år. Matkällaren är rensad, och tvättstugan, samt garderoben i hallen med alla sina höst- och vinterkläder, och skor. Jag har också avkalkat kaffebryggaren, rensat badrumsavloppet, varit på Gekås i Ullared och färgat håret.

Jisses. Jag blir lite yr i mössan av att tänka på allt jag gjort, så jag rundar nog av här och kryper ner i sängen till en utmärkt bok. För jag har faktiskt hunnit med ett besök på biblioteket också😊

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag blivit ganska produktiv av att ha badklåda. Men att det verkligen inte är värt det…

De första dagarna det regnade tyckte jag att det var en välsignelse. Det var det ju också. Men nu börjar man känna något annat när det opålitligt börjar ösa ner med jämna mellanrum.

Annat i livet kunde också vara bättre just nu. Den ovan föga inspirerande bilden togs här utanför Apoteket där jag sitter nu. Efter två dagars halsont blev en febertopp tillsammans med smärta så outhärdlig för yngste sonen att jag tog med honom till Akuten fem mil bort. Klockan var elva när vi anlände. Sedan förflöt några timmar i sällskap med väntan, väntan, Alvedon, isglass och prover. Diffusa provsvar, men de visade på så stark infektion att antibiotika var nödvändig. Han fick första dosen där, innan det bar iväg hemåt igen. På himlen lyste en stor, vacker måne som vi knappt såg.

Han ramlade i säng när vi kom hem, jag tog en kopp te och ostmacka, både för att stilla hungern och varva ner. Sjukhus väcker speciella känslor. En vördnad och lättnad över att det (nästan alltid) finns hjälp att få, och för dem som jobbar där. En tacksamhet över att bara spendera några timmar i ett väntrum, träffa doktorn, och sedan kunna åka hem.

Minnen av de nätter jag haft en plats där, t ex vid förlossningar. Livet när det kan vara som allra grymmast, eller vackrast, möts i dessa vita korridorer med pipande ljud, steg och röster. Man blir både liten och stor av insikten.

Nu är det över en vecka sedan äldste sonen fick sitt körkort! Andra gången gillt – och det var bara sju dagar mellan försöken.

I mitt stilla sinne tänkte jag att ett större mellanrum kanske hade varit lämpligt, men det sa jag inget om. I stället noterade jag när det var dags att skjutsa honom till körprovet att han verkade ganska avspänd. Lyssnade på en av sina favoritlåtar och skämtade lite. Och samtidigt som jag blev allt lugnare, jag hade stressat hela dagen på jobbet för att hinna hem i tid, började jag känna en förhoppning, detta skulle gå vägen.

Solen sken, och sonen sken när han steg ut ur bilen för att hälsa på personen från körskolan som mötte honom. Till saken hör att han fått ett samtal från dem bara några minuter innan jag hämtat upp honom hemma, där de hade frågat om han kunde starta lite tidigare. Och eftersom jag så gott som alltid kör med marginaler fick vi till det! Gott om tid alltså, på alla fronter. Jag vred om bilnyckeln och vinkade. Kvinnan från körskolan vinkade tillbaka, lite väl intensivt tyckte jag.

Ja, väldigt intensivt. Jag stannade, och sonen öppnade bildörren på passagerarsidan med bekymrad min.

– Jag glömde leget.

Utan legitimation, ingen uppkörning. Detta blev kristallklart följande minut. Man kan alltså inte visa upp det i efterhand.

Kvinnan från körskolan tittade på klockan. Sonens egentliga tid för uppkörning var 14.45, nästan en halvtimme bort.

– Hinner du hem och hämta det? frågade hon.

– Teoretiskt sett, sa jag. Men då får det inte vara en enda EPA på vägen. Viker är typ teoretiskt omöjligt på vår väg, men det sa jag inte.

Hon stirrade villrådigt på mig några sekunder, jag stirrade lika villrådigt tillbaka. Kvinna till kvinna, mamma till mamma.

– Kör, sa hon sedan, med ett omärkligt darr på rösten. Kör!

Och jag körde. Medan jag bad yngsta att ringa maken och säga åt honom att leta upp leget. Medan maken svor och for uppför trappan till sonens rum och letade. Medan yngste sonen kastade sig upp på cykeln med leget i handen, beredd att möta upp oss. Så körde jag som en galning. Inte som en tok, hela tiden, men så fort som en mamma vågar köra.

En mamma som, samtidigt som hon gasade på, tänkte att hon gärna ville behålla sitt körkort om nu polisen dök upp bakom en kurva…

En mamma som var väl medveten om att yngsta, något av det bästa hon har i världen, befann sig i bilen och sa saker som ”nu är klockan 14.35, Tobias undrar var vi är, och pappa tror inte att vi kommer klara det”.

Så körde mamman alltmer beslutsamt. Träd, hus och bilar svischade förbi. Hennes körlärare hade inte tyckt att det var en lämplig körning. Hade det varit hon som kört upp hade hon inte fått körkortet. MEN – sonen fick det faktiskt😀🙏Och det fick vara huvudsaken den dagen!

I förmiddags var det fint som sjutton, inte ett moln på himlen. Redan varmt så att klänningstyget klibbade på ryggen när jag gick till skogs vid nio på förmiddagen.

Jag tittade upp mot det blå och tänkte att det var svårt att tänka sig oväder några timmar senare. Men jag misstrodde inte väderappen, så efter att ha hängt upp rena lakan och strumpor hemma, packade jag kaffe, isvatten i flaskor och handdukar, och så åkte jag och tjejerna till stranden.

Det var ingen vanlig baddag, för äldsta dottern hade annonserat att hon skulle hoppa i plurret för första gången på 3 år! Och det gjorde hon också☺️

Sedan gick hon och min yngsta och köpte glass, medan jag drack kaffe. Jag har badat en hel del det sista, men efteråt har jag gått hem direkt, så detta blev riktig sommarfeeling. Tårna i sanden, och solvarm rygg som fuktades av mitt våta hår.

Kort är gott, dock. Det dröjde inte länge innan äldsta blev rastlös och ville hem, medan yngsta var sur eftersom hon hävdade att jag tog för stor plats på filten…Det lönade sig inte att säga att jag är lite större, det var ändå inte rättvist, tyckte hon.

Men när vi åkte hemåt var vi ändå på gott humör.

Denna afton har jag landat väldigt tidigt i sängen, det kanske är vädret som kom som utlovat, och gjorde världen mörk och grå. Till det passar en kuslig bra thriller fint🔽

Jag har aldrig läst något av en finsk författare förut, men detta lär inte vara sista gången!

Jag tackar dig som läste, och önskar trevlig kväll från ett hus där alla utom äldste sonen är hemma. Han fick körkort förra veckan(!) men vägen dit bjöd på en allt annat än lämplig körning🙈Om det berättar jag mer i nästa inlägg. Kram!