Författare: Louise Baumgärtner

Jag brukar tycka om mina dagar, men sista tiden har inneburit mer överlevnadsläge än livsglädje, och då tycker jag om denna stund mest av allt.

Kväll, i sängen med te, och en bra bok. Lugn musik utan text i lurarna, kalla tår som värms under täcket, och…stänga ute resten av världen. (Så gott det nu går, yngsta kommer med jämna mellanrum, vilket är ungefär var tionde minut).

Sista tiden har varit så JOBBIG. Förutom att alla varit sjuka har vi haft ohyra hemma, så jag tvättar och städar som aldrig förr. Med enorm trötthet i kroppen, för egentligen orkar jag inte allt jag gör. Men världen slutar ju inte snurra för att jag är helt slut, och maken har en envis infektion som inte vill gå över och är verkligen medtagen.

Jag kan inte berätta om riktigt allt vi går igenom nu, det blir för utlämnande, men det är tungt. Men precis som jag skrev i förra inlägget finns det många ljuspunkter också.

Som nu t. ex. Det är ändå ett paradis i sig att ligga tryggt nerbäddad i en varm säng, i samma hus som sin älskade familj. (Även om den älskade familjen är ganska jobbig)😉För tillfället njuter jag mest av dem på avstånd. Jag önskar att jag vore full av tålamod, men tyvärr är jag mer sliten än storsint. Och med tanke på hur matt jag är, är det nog klokt att jag drar mig undan när jag kan…

Så, nu slår jag upp boken och avslutar denna fruktansvärt kalla dag, -18 i morse. Kram till dig som tittade in🤗

Vad än denna utmärkta bok säger, så befinner jag mig på precis rätt plats nu. I sängen, med teet Kalla Dagar på nattygsbordet, och med ovanstående litterära sällskap.

Visst kunde livet vara bättre, utmaningar har vi så det räcker, men å andra sidan; det kunde verkligen vara så mycket värre…

Vet att jag sagt/skrivit det förut, men att glädja sig åt det som funkar är en ovärderlig strategi.

Yngsta lyckades, trots ångest, komma i väg till skolan två av veckans dagar, och möttes av några klasskompisar som blev glada att se henne🙏Det är jag så glad över!

Vad gäller yngste sonen har antibiotikan hjälpt, och jag är också på bättrings-vägen,ännu mer att tacka för! Även om jag måste erkänna att det var så plågsamt att jobba i veckan att det nästan inte gick…

Hade jag inte vetat att det var kris på arbetsplatsen pga alla sjukor som gått hade jag nog stannat hemma. Men jag var symtomfri, och många andra har dragit ett tungt lass…

Och därför är denna stund ännu mer älskad än vanligt. Ska brygga lite mer te nu, och grotta ner mig i min bok.

Hoppas att du som läser detta också skapar goda stunder för dig själv så ofta du bara kan❤️Och tack för att just du tittade in!

Jul och nyår var jättefina dagar, och jag är så tacksam över det🙏

Men i stort sett direkt efter att min syster med familj återvänt till Italien, och ungefär samtidigt med det riktigt kalla vädret, drog sjukan in.

Med värk, förkylning och feber. Först föll jag, sedan maken. I en familj där flera av barnen har speciella behov blir det snabbt ett väldigt spänt läge. Tur att vi har vår vuxne son som har åkt och handlat, dammsugit och gjort mat! Då vi är sjuka blir det även jobbigare för yngsta, eftersom vi inte orkat hantera bl. a. hennes skolångest som brukar vara hög när det varit lov…

Så tyvärr har hon inte kommit i väg till skolan än.

Som om inte ovanstående räcker dundrade det plötsligt till i trappan i går när vi satt och drack kaffe i köket och konstaterade att vi var lite piggare, och en sekund senare dök yngste sonen upp i dörröppningen, blek och medtagen. En snabb utryckning till vårdcentralen visade att han, förutom feber, hade halsfluss. Så nu fasar jag lite för att vi ska åka på det också.

Sammanfattningsvis är det väldigt mycket som känns jobbigt just nu, och nyheterna har inte gjort det bättre…

I förrgår bad jag min man att leta upp gasolköket och radion vi köpte för två år sedan, då när kriget i Ukraina började. Den stackaren stod med julgransfoten i ena handen och en näsduk i andra, och suckade. Det förstår jag. Men det är skönt att vi har det på plats (även om vi inte vet exakt var) och jag köper med jämna mellanrum naturellt vatten på flaska när jag handlar. Inte för att det räcker i långa loppet, men jag orkar inte tänka längre nu.

Som vanligt försöker jag att se det ljusa i det hela. Som när yngste sonen njöt av sitt te i går kväll, när han började må lite bättre. Alla stunder yngsta är glad. Att jag läst flera bra böcker under min sjukvecka. Och att vi fick julen. Tack Gode Gud att julen fick vara så bra!

Ps Det finns naturligtvis minst hundra saker till att vara riktigt tacksam för i denna kaotiska värld men jag tror att ni förstår andemeningen Ds

Så blev det jul, och trots att dagarna innan blev lite kaosiga pga en oförutsedd händelse, blev julafton precis som vi ville.

Och precis som yngsta ville, vilket var viktigast för det var hon (och sedan kom jag) som sett fram emot julafton mest. Och som den glänste! Med vintervitt täcke ute och lätt snöfall. Med besök, och god mat. Vi hade knappt tjuvstartat med pepparkakor ens, så vi njöt. Och speciellt yngsta och jag var fyllda av förväntan när klapparna skulle delas ut. Är så tacksam för att det fick bli en fin dag.

Nästa dag vill jag minnas att det töade, och Julkalendern var slut, och skumtomtarna och diverse andra godsaker var också slut, men det var en lugn dag och det var skönt.

Apropå dagar. Vissa av dem har jag varit väldigt ledig från andligt jobb, och andra väldigt upptagen. Med sessioner, blogginlägg, erbjudanden och Lives på Instagram.

För dig som av någon anledning blir nyfiken heter jag healingterapeut_louise på Instagram, och min hemsida hittar du här:

Hem

I sista blogginlägget på hemsidan finns lite tips som kanske passar dig som inte tycker denna högtid är toppen, eller rentav ett lidande.

KRAm till dig som läste, vem du än är, Gott Slut och Gott Nytt✨🫶🌟

Är det ett dumt uttryck, stressa lagom? Ja, förmodligen. Stress är ofta dumt, och sällan lagom.

Med en gammal utmattning i bagaget, som delvis, men verkligen inte bara, kom av att jag ständigt gjorde för mycket, har jag svårt att inte stressa. Tvärtom är det som om stressen bor i hela mitt system. Går något för sakta får jag lätt hjärtklappning, så illa är det. Jag förstår att det inte är bra nu när jag ser det i text, men för mig är det så normalt att jag knappt tänker på det. Som någon som lever med ständig värk. Man blir van vid det man har, eller är, helt enkelt.

Samtidigt har jag blivit en helt annan person än jag var förut, innan jag föll ihop. Jag har gjort enorma framsteg. Jag har upptäckt att det är skönt att koppla av. Jag mediterar.

Men vänta lite nu, hur hamnade jag här? Jag skulle ju skriva om att inte stressa för mycket i juletid. Om att äta gröt med yngsta på morgonen, och titta på Trolltider på TV.

Och tycka att vi har världens finaste gran!

Och att jag och yngsta ska julshoppa i morgon och fika på stan, och att jag ser fram emot det. Att jag storstädade lite lagom i helgen, och längtar efter att hugga tag i resten. Att jag skriver upp saffran på matlistan (det får vi absolut inte glömma)! och har njutit av att äta pepparkakshus i dag.

Samt att jag blir glad av bokningar i företaget, men tar emot sista klienten 21 december – sen är det jul!

Och hallå där, det jag just beskrivit kanske ändå är att stressa lagom? I så fall har jag ju knutit ihop detta juliga blogginlägg ganska bra, och även hela min tillvaro just nu. För jag känner faktiskt, mitt i allt, julefrid i juletid.

Med den insikten nöjer jag mig för i dag, dags att läsa en stund innan sovdags. Kram på dig och tack för att du kikade in!

Jag börjar många av mina dagar med förväntan och glädje. Det låter säkert lyxigt, det känns lyxigt att göra det, och lite förvånande ibland, faktiskt.

Jag har ju ett liv som är ganska problemfyllt. Eller? Har jag det? En utmattning i bagaget, två av barnen har npf-diagnoser, mycket konflikter hemma, en något ansträngd ekonomi…

Ingen dans på rosor kanske. Men tänk på de familjer som har barn med cancer, eller tonåringar som använder droger och är inblandade i tung kriminalitet. Jag orkar inte utveckla mig, jag är jättetrött, orkar inte skapa en bra text eller skriva vackert, men jag tror att det så ofta som möjligt är bra att vara tacksam för det som funkar, det vi så lätt tar för givet eftersom det inte gör något väsen av sig i vårt dagliga liv. Det bara är, och kanske förstår vi inte att uppskatta det förrän vi förlorar det. Och det är i så fall en förlust i sig.

Jag är tacksam över att vårt äktenskap är bra trots år av utmaningar. Att barnen anförtrott sig åt oss massor av gånger när de haft det jobbigt. Att de är fysiskt friska (minus lite astma och några tråkiga allergier). Och att i princip alla dagar ändå innehåller ganska mycket gott. Men, och det var hit jag skulle komma i början, så blir självklart inte alla dagar bra, förväntan på morgonen eller inte.

I går var ingen vidare dag, tvärtom kändes hela familjen hängig. Och ett av de äldre barnen tillbringade hela dagen instängd på sitt rum och var ledsen. Kvart över fem lyckades jag få med henne på en biltur till samhället. Hon skrev febrilt på mobilen och sa inte mycket. Hon ville inte gå ut ur bilen heller så jag gick ensam till Apoteket med en klump i magen, och sedan vidare till Hemköp där jag bl. a. köpte en donout hon ville ha. Hon slukade den raskt på hemvägen. Sedan började hon fnissa, och skrev ännu mer febrilt. Och klumpen i min mage försvann. Vad det än var hade det ordnat sig, för stunden i alla fall.

När vi kom hem kröp vi ner i sängen, hon och jag, och tittade på ett avsnitt av En helt vanlig familj. Läs boken eller titta, eller gör både och. Otroligt bra och dessutom en brutal påminnelse om att livet kan se väldigt olika ut, för olika människor, i olika perioder.

Tack för att just du läste och ta hand om dig och de dina🙏❤️‍🔥För det är det bästa och viktigaste vi kan göra.

Fortfarande snö ute, men mycket mildare. Och mörker som lyses upp av all utebelysning.

Yngsta sover hos en kompis, och äldsta dottern har gått tre promenader med lurar, och en vän i öronen. Jag trodde att hon grät när hon kom innanför dörren sista gången, men hon skrattade så att hon tjöt🙏Det är livet på en pinne, det😄

Men hela hemmet ser ut som ett trasselsudd, jag har förberett en del inför min live i morgon söndag kl. 10 på Instagram (där jag heter healingterapeut_louise)

Brygg kaffe eller te och kika in för sjutton, om du vill fynda vackra kristaller och stenar till jättefina priser!

Men det är i morgon det, nu har jag krupit ner i sängen och tänkte koppla av med en bok. Dock lite svårt eftersom jag hör maken och yngste sonen i trädgården. Låter som att de letar efter en kanin?! Hoppas inte…Ibland är det bäst att låtsas att man inget hör, för fridens skull. Bara trycka in öronpropparna och tänka att det säkert ordnar sig.

Till i morgon, då du kanske tittar in på min live?! Hoppas det, du är så välkommen😍

Nätterna upplever jag ofta som trygga, även om mina tankar kan vara jobbiga. Jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster som syns på bilden ovan, på den kalla snön som lyser upp mörkret, på gatlyktan som ser både ödslig och mysig ut samtidigt, och känner mig extra varm när jag kryper ner under täcket. I natt var jag, min vana trogen, uppe och vandrade flera gånger. Åt lite yoghurt, var hungrig, kände efter att dörren var låst, stoppade om yngsta.

Jag önskar så att världen vore snällare än den är, på samma gång som jag är medveten om hur otroligt lyckligt lottade vi är.

Vad är t. ex. en stökig klass mot barn på flykt, all otrygghet, fattigdom och våld?

Ändå känns det naturligtvis i en när barnen inte mår bra. Äldsta dottern har varit rejält sänkt sista dagarna, och vill knappt prata om det. Ser blek och trött ut. Sådant låg jag och tänkte på i natt. Det tog tid att somna, och när väckarklockan ringde 05.20 kändes det outhärdligt jobbigt, vilket det nästan aldrig gör.

Vad är mysigt då?

Snön och julen, mitt i allt. Lycka den som får ha barn hemma, för då strösslas hela hemmet med förväntan, pepparkaksdoft, tomtar och Nisse-dörrar. Samt glitter och nyinköpt Lucialinne. Det sjungs och övas i byn, vilket värmer i minusgraderna. Även att jag hör yngste sonen prata glatt med en kompis på övervåningen värmer. Och äldste sonen är ute på jippo med jobbet denna tisdagskväll. Roligt, men riktigt tryggt blir det först när han kommer hem. Så gissningsvis kommer denna skribent vara uppe och vanka i natt igen..

God morgon! Hoppar bara in för att säga att jag ändrat tiden för min live på Instagram där jag heter @healingterapeut_louise

till kl. 9.30 i morgon söndag (3 december)

Titta in om du är sugen på att shoppa kristaller och stenar till otroligt låga priser, för många av dem betalar du bara frakten! Andra kostar lite mer.

Det kommer även finnas åtminstone en kortlek till salu, samt chans att vinna en healing eller vägledning för den som följer mig på Instagram, OCH står ut med att se hela liven 😉

Det här är mitt sätt att sprida lite glädje, och andlighet såklart.

Ses vi i morgon? Hoppas det!

I natt var jag, liksom många nätter, vaken flera gånger. Drömmen gled in i sömnen och väckte mig. Det snusade från yngsta, och susade från värmefläkten. Tankarna var vilda, skrämmande ibland, tyngda av sorg och oro, men blandades ut med andra vackra, fulla av hopp. När klockan ringde var jag rusig, men faktiskt mest glad. Drack kaffe, kokade gröt och potatis till mos, bredde mackor och väckte tre av barnen.

Jag och yngsta kollade första avsnittet av Julkalendern, verkar väldigt lovande.

På jobbet sa jag till personalen att jag tycker de är så fina mot de boende.

– Men det är ju du med, sa en av dem då. Man önskar ju att du kunde vara här jämt!

Så glad, och rörd jag blev.

På hemvägen åkte jag till Dollarstore och köpte en tomteluva. Sedan vidare till mataffären och fick tag på både pepparkaksdeg och pepparkakshus, fritt från mandel. Gissa vem som blev lycklig hemma?

Denna lyckliga tjej sitter nu i soffan och kämpar för att hålla sin pappa vaken. Medan jag ligger nerkrupen i sängen och snart ska läsa boken du ser här🔽

Vintrigt omslag, eller hur? Jag har bestämt mig för att december ska bli bra! Och vet du vad, på söndag kl. 10.00 kan du se mig Live på Instagram, där jag heter @healingterapeut_louise

Detta lönar sig särskilt om du tycker om kristaller och stenar, som du för de flesta endast behöver betala portot för.

Kom, kom, du är så välkommen🥰