Författare: Louise Baumgärtner

Så är jag då alltså ledig eftersom manus Vårmörker är på besök hos lektören – och jag har firat på mitt sätt. I tre dagar har jag bara lämnat huset för att gå skogspromenader, i övrigt har jag varit hemma, och städat!

Jag har putsat (en del) av våra många fönster, och tagit i sär mellanglasen där det finns sådana. Vilken skillnad det blir! Jag har städat hela huset, extra noggrant, och skurat trapporna.

I källaren har vi bl. a. ett rum så rymligt att barnen spelade innebandy där när de var yngre. Nu finns ett pingisbord där, samt massa skräp. Eller vänta, plötsligt finns där inget skräp. För jag tog itu med det i går!

Jag har gjort fint i bokhyllan i vardagsrummet, rensat yngstas garderob och posthögen i köket. Här kanske någon vill fråga om det verkligen är att fira, eller som mamma sa Kan du aldrig bara göra ingenting? Jag förstår dessa invändningar. Men alla älskar ju inte att röja och städa lika mycket som jag gör. (Och alla har kanske inte heller gått förbi nämnda göromål tusen gånger, för att i stället skriva manus heller).

Att förvandla stökigt till trivsel är rena terapin i mitt tycke. Och när man suttit vid datorn och grubblat, läst, skrivit och granskat är det otroligt befriande att ”bara vara” fysisk och praktisk. Jag gjorde även ett fynd i skrivskrubben när jag gjorde plats för juldukar och bebislakan som jag hittade när jag röjde i källaren:

15 st Skuggvinter i en kartong!! Jag som varit bekymrad över att jag bara har typ 3 felsignerade ex hemma. Glädjen över det vill jag dela med er, kära bloggläsare, genom att lotta ut en bok. Skuggvinter är en psykologisk thriller som handlar om gravida Alice som dras in i ett skrämmande triangeldrama. Ni kan se några omdömen under rubriken Om här på sidan, och fler på Adlibris och Bokus. (Går öven att lyssna på den).

Lämna en kommentar här i fältet om du vill vinna ett signerat ex av min bok, eller maila mig under fliken Kontakt, och berätta gärna kort varför du vill läsa. Observera att du betalar portot själv till mig genom att swisha 60 kr i förväg (blå påse). Vinnaren meddelas personligen senast på söndag 19 oktober. Lycka till, och ta hand om dig🫶❤️

Nu är mitt manus Vårmörker äntligen inlämnat till lektören, och jag är ganska slut. Och så trött på det, i skrivande stund att drömmen just nu är att lektören inte gillar, utna säger något i stil med Jag är ledsen, men det där känns inte som något att bygga vidare på, Louise. Jag har tyvärr inga som helst förslag på ändringar som kan föra ditt manus vidare i en konstruktiv riktning. Jag föreslår att du börjar på ett nytt”. Och det skulle jag göra – inte.

Hur som helst, eftersom lektören har Vårmörker minst en vecka är jag nu en fri människa! Vad ska jag göra med all tid jag brukar skriva? Jag ska putsa alla våra fönster, det ser jag fram emot, för det blir så fint när det är klart!

Kanske kommer någon i håg att jag fick mängder av familjebilder för ett tag sedan, som jag satte in i fysiska album? Nu finns det tid att skriva i dem. Jag ska också höstboa som bloggaren Underbara Clara skrev om nyss. Redan i går köpte jag några pigga gröna växter, som klarar mörker bra, och i helgen hoppas jag att jag och maken hinner köpa nya gardiner till sovrummet.

På tal om Claras blogg, så landade hennes Hemmets Almanacka för 2026 i brevlådan häromdagen. Förutom gott om plats för egna anteckningar och att-göra, fanns det i 2025 års variant en mängd tips. Är nyfiken på vad som ryms i den nya!

Och så finns det mer tid att läsa. Så imponerad av alla författare som levererar bok efter bok utan att bli knäckta på kuppen. Trevlig helg☺️

Söndag morgon, det hällregnar ute och det jag zoomar in och ut på är mitt manus. Börjar känna mig lite knäpp faktiskt, eller som mina karaktärer. Och åtminstone en av dem är störd. Skriver man en psykologisk thriller så gör man…

Nåväl, deadline, då Vårmörker ska till bokad lektör är onsdag 8 oktober, och det är av den anledningen jag i princip bor vid datorn nu. Har inte tid att skriva ett längre inlägg, men för den som är intresserad, inte tagit del av det innan här på bloggen, eller inte riktigt minns, kommer nedan en s.k. baksidestext där handlingen i Vårmörker presenteras:

Lina och Agnes är tvillingsystrar, men där slutar likheterna. Lina har nyss, tillsammans med sin familj, lämnat storstaden för ett hus på landet, medan Agnes, som arbetar som lokalvårdare i Göteborg är deppig som nybliven singel. Där bor även storebror Olof, fullt upptagen med att klättra uppåt i karriären, samtidigt som han försöker göra sin hustru gravid. En dag får han ett anonymt brev som talar om att han har en skuld, som någon han älskar ska få betala. Men vem? Och vad är det han har gjort? Olof, som fuskat med skatten, vill helst inte gå till polisen. Men breven fortsätter att komma.
Så blir hans Cecilia äntligen med barn, i samma veva som Lina kontaktar honom och berättar att någon smyger runt hennes hus på nätterna. Och Agnes drömmer gång på gång mardrömmar hon inte vill kännas vid.
Ett osynligt nät dras åt runt syskonen som tvingas närmare både varandra och sitt förflutna. Och när alla förstår vem hämnden kommer drabba är det kanske redan för sent.

Som sagt; söndag morgon och det hällregnar ute.

Jag ser ändå fram emot promenaden, då jag får vila från skärmen. En del annat blir det såklart också. Bl. a. ska jag hänga tvätt, och städa några rum, även om maken gjorde en del på den fronten i går hann han inte allt.

Allra varmaste tack till dig som läste, följ mig gärna om du vill, då blir jag glad. Och, det viktigaste av allt, ta hand om dig! Ser du förresten vad jag ser på bilden, en kram från naturen själv?

Onsdag 8 oktober ska manus Vårmörker till bokad lektör. Allt krångel med tänderna har tyvärr gjort att jag halkat efter, jag fick två dagars uppskov, mer kunde lektören inte ge mig.

Så manuset är klart nu? kanske du tänker. Åh nej. Visst är mycket färdigt, nästan alla kapitel finns, och jag är nöjd med hur jag fått ihop det. Men då vissa kapitel är väldigt välskrivna, är andra fulla med små korrigeringar jag vill göra för att t. ex. få ett snyggare språk. Och så är det ju den lilla (inte) saken att Vårmörker ska granskas av en utomstående.

Naturligtvis kommer lektören ha synpunkter på allt från språk till handling, karaktärer, sådant hon tycker är överflödigt och annat hon anser saknas eller kan göras tydligare, putsas till, o.s.v…Sedan återstår ”bara” att bearbeta texten igen. Om det inte fanns deadlines skulle författare nog aldrig bli klara.

Summa summarum; de sista dagarna har jag tillbringat otroligt mycket tid vid datorn. Lite annat har såklart fått plats också. Som serie med maken.

Och i måndags började jag städa köket 06.12. Då var jag på g! Nu är jag lite mer off. Men för tillfället är jag på jobbet, har kafferast, det finns inte en datorskärm i närheten och för det är jag orimligt lycklig🙏

Stort tack till dig som tittade in, ta hand om dig

Jag borde sitta med mitt manus, eftersom det ska till bokad lektör 6 oktober, men det gör jag tyvärr inte…Den sista tiden har all tandvärk, plus tandläkarbesök, tagit så mycket energi.

I onsdags drogs en tand ut, och det var ett drama. Två tandläkare i rummet, en sköterska och 1 1/2 TIMME i tandläkarstolen. Dessutom måste tanden bredvid kanske också tas bort. Det är inte att jag skött mina tänder dåligt, utan att jag biter ihop på nätterna. Framöver ska jag få bettskena och gå i käkledsgymnastik. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet, och om sanningen ska fram har jag gjort både och.

Detta och lite till har frammanat stressen hos mig som jag HATAR, och har svårt att få bukt med. Därtill hade ett av barnen sådan ångest nyss och det var hemskt...

Jag vill bara krypa ner under täcket, vilket f.ö. är min eftermiddagsplan. I natt drömde jag att våra kaniner fått massor av kaninungar, och jag blev så stressad över att ha ännu fler att ta hand om. Och alla såg precis likadana ut…

Saker som är bra: Äldste sonen kom väl hem från Nederländerna i går, och hade haft det så bra! I torsdags träffade jag två goda vänner på café, det var som balsam för själen.

Jag älskar att sitta uppkrupen med maken i soffan och titta på serie om kvällarna, det och läsningen är ett av mina andningshål.

Mitt manus är inte riktigt klart, men jag har åtminstone kommit längre än jag vågade tro innan sommaren. Och det finns ingen som helst tillökning i burarna. Kram på dig som läste, och hoppas att du får en fin helg!

…Fast nu har det visat sig att det är just det jag inte ska göra. Bita ihop, alltså. I förra inlägget berättade jag om en tand som ska dras ut. Och i går började det värka i tanden bredvid.

Nu kom jag osökt att tänka på Grabben i graven bredvid. Och fortsätter det så här har jag kanske snart en kyrkogård i munnen i stället, gud hjälpe mig! Men tacksam över att jag fått en tid i morgon.

Man kan ju tycka att det är nog med tandläkartider i familjen, men maken hade en i går. Och kom bistert hem med tre nya tider!

I morse trodde jag att jag såg fel när det var lite vitt på gräsmattan. Men det gjorde jag inte.

(O)lämpligt nog har en av luftvärmepumparna slutat funka också, men elektrikern kunde komma redan i dag. Finns alltid sådant att svära över och sådant att vara glad över här i världen. Man får lära sig att dansa i regnet helt enkelt. Njuta av det vackra runt omkring.

Och äta kärleksfrukost på McDonalds! Detta var i lördags (innan jag visste att tand två skulle krascha). Och det är extra viktigt att ha goda stunder med dem man har en del konflikter med (som tonåringar).

Kram på dig, vem du än är, och ta hand om dig!

Eller kort och ont, borde det stå i stället. Tack för all omtanke och goda råd i förra inlägget, förresten! Efter det publicerades har det hunnit bli ännu ett tandläkarbesök, och tanden ska bort är det bestämt.

Men i onsdags togs den gamla lagningen bort, en provisorisk gjordes och nu har jag knappt ont längre. Den har dock tagit i princip all min energi, tandvärken. Av någon anledning har jag lyckats ta mig till jobbet, mycket beroende på att jag inte jobbar fem dagar i veckan. Men skrivandet har fallit, så även humöret och i går tog förkylningen, som jag misstänker slogs ut av all värk, sig tillbaka.

Så den fest jag och maken var bjudna på blir nog inte av min för del. Jag får väl trösta mig med överfulla tvättkorgar och däremellan lugna, kravlösa stunder och återhämtning, vilket absolut kommer innebära minst en skogspromenad.

Dessutom gläder jag mig åt att äldste sonen kom i väg till Nederländerna, trots strejken! Samt att 160-kronors smörkniven anlände i går och gjorde succé. Rolig form och mjuka kanter. Om jag får visa upp den återstår att se, yngsta log ett snett leende när jag frågade.

Roligare än så blir det inte på bloggen i dag, mina vänner. Avslutar med en bild på Sötnos, som nog inte tyckte att vädret varit det bästa de sista (regniga) dagarna men som alltid uppskattar att komma ut. Tack för att du tittade in, ta hand om dig!

I lördags vaknade jag med en nysning. Och fortsatte så, varvat med att snyta mig hela dagen. Stannade av dessa skäl hemma när övriga familjen åkte lastade med grönsaker, tortillas och gott till äldsta dottern som flyttade hemifrån i augusti.

När de kom hem igen hade de med sig resterna av det hela, och jag och maken slog oss ner framför vår serie. Skönt med lite helglyx i alla fall, tänkte jag, tände ljus och högg in på en taco. I nästa sekund isade det till i hela kroppen och jag skrek. Det kändes som om något fruktansvärt hände i en tand.

Jag sov knappt den natten, och på söndagen fick jag en akut tandläkartid. Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt vad han gjorde, jag var så trött och smärtpåverkad. Han hittade en spricka i en tand, men framförde också åsikten att jag borde kolla öron, näsa, hals för att se så allt var okej.

Jag som nyss haft hörselgångsinflammation fick en läkartid. Allt såg fint ut, sa hon, så det verkar vara tandis som gäller. 22 oktober! Hos Folktandvården hoppades de nog att det skulle klinga av, gör det inte så får jag en akuttid. Jag går runt med de starka morfintabletter jag fick av läkaren i går som ett mantra i fickan.

Jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om värk och tacksamhet. Och visst, jag är tacksam för mycket. Tack gode Gud för att jag inte lever med kronisk värk. (Och herregud, tack för morfintabletterna)…Men det är ganska svårt att vara genuint tacksam när man har så ont. För att distrahera mig på jobbet satte jag lurar i öronen och lyssnade på fem Rapport-sändningar i rad, och då blev det givetvis ännu svårare att hålla lågan uppe. Trump och Ryssland, drönare och satsningar på Försvaret. Och så Gaza. Det finns inga ord, så jag tänker inte försöka hitta några.

Jag sjönk som en sten, åkte hem och knaprade Alvedon, Ipren och korv stroganoff (bara tugga på ena sidan) och somnade medan det ilskna bultandet i käken och upp i örat klingade av en del. När jag vaknade ven vinden genom hela huset och det smattrade ilsket på rutorna. Maken beklagade mitt mående och räckte mig en kopp kaffe. Yngsta kom inspringande med sin väldigt långa storebror i hasorna. Hon basunerade att dum-smörkniven i slöjden äntligen var färdig, och att hon därför skulle få 160 kr för den på fredag.

Maken lovade nämligen för ett tag sedan, i ett försök att trösta henne när hon berättade hur mycket hon avskydde slöjd, att köpa den för det priset. Storebrodern ville veta vad som skulle lagas och när? Skollunch hade av någon anledning uteblivit (varit oätbar)?

Äldste sonen uppdaterar oss löpande angående sitt flyg till Nederländerna som kanske / kanske inte blir inställt p.g.a. strejk i morgon. Själv tog jag laptopen under armen, och kaffet, gick upp till skrivrummet och bloggade.

Just nu är det sol ute, och stora grå moln jagar över himlen. Jag ska gå ut i skogen, alltid ett bra alternativ. Och hoppas att värken blir snällare snart. Kram på dig, och obs, om någon letar efter en djupare mening här är det inte säkert att det går att hitta. Bara vardag, med värk. Trist, men det kunde verkligen vara värre. Kram!

Jag är förkyld och hängig just nu, men ville lägga ut något kul och hittade då detta inlägg, som publicerats förut men inte på ett tag. Som rubriken antyder handlar det om att byta humör. Kan man det? Ja, kanske oftare än man tror. Eller? Håll till godo:

Visst har vi alla dagar som känns tråkiga ända från början? När man vaknar på fel sida, kanske för att man inte fått tillräckligt med sömn. Eller så har man något att göra som man inte ser fram emot. Andra dagar har startat bra, men plötsligt händer något som gör att man kommer ur balans.

Det går att hitta så många orsaker till detta att det knappast är någon idé att försöka räkna upp dem. Jag tänkte istället koncentrera mig på hur du kan vända humöret, och nu tänker jag mest på situationer du inte kan göra något åt i stunden. Däremot har du fastnat i känsloläget som är förknippat med det. Och handen på hjärtat, hur ofta gör vi inte det?

Naturligtvis är det inte meningen att vi ska sopa våra negativa känslor under mattan. Men om de blivit en vana hos oss, då kan det, tillsammans med att försöka reda ut varför man inte är lycklig, vara en god idé att låta sig själv vila från eländet ibland. Att försöka skifta sin vibraton, helt enkelt.

Nedan kommer några förslag på hur du kan göra. Några av dem har du säkert hört förut, men kanske inte alla;

Sätt på en älsklingslåt (fast inte någon du brukar deppa till) och om du kan och vill, ta några danssteg! Musik är en gåva till mänskligheten, och dess största styrka ligger i att påverka oss. Tänk på de gånger du lyssnat på radio, och så kommer en låt som väcker ett minne. Och -vips- har du gjort en omedelbar förflyttning – i både tanke och sinne.

Distrahera dig genom att göra något annat. Har du svårt att skifta ditt humör, så skifta sysselsättning, eller miljö. Ta en promenad t. ex. Det kan ju hända att du stöter på någon du börjar prata med, eller mår bättre för att du rör på dig. (Om inte annat är det skönt att komma hem sedan😉 Eller ring någon du tycker om.

Ta itu med något tråkigt. Jag är medveten om att det här låter konstigt, men…Häromdagen var jag nedstämd, och hade ingen lust med någonting. Då passade jag på att ringa Försäkringskassan, vilket jag hade skjutit upp i flera veckor. Jag blev inte gladare efteråt, men lättad över att jag äntligen tagit itu med det.

Gilla läget  Ibland orkar man bara inte…Man är medveten om att det förmodligen vore bra att göra det ena eller andra, men… Då kan det bästa vara att acceptera det. Vila eller sov en stund. Eller läs en bra bok, eller kolla på Netflix.

Större delen av vår vakna tid är vi sysselsatta, så visst är det otroligt välbehövligt att ge sig själv total kravlöshet då och då.Även om du inte har mer än en timme. Och gärna med något gott till. Varm choklad, eller praliner? Ostbågar? Eller färdig mat, om du är på väg hem från jobbet och ännu inte fått en chans att koppla av. Samt snälla ord, som du säger till dig själv.  Vi underskattar ofta hur viktigt det är, kärlek som kommer inifrån.

Hoppas att du som läste kan hitta något du gillar eller tycker är användbart här. Kram!

Ska jag verkligen skriva om att jag skriver? När jag i själva verket är trött på att skriva? Så tänkte jag innan jag påbörjade detta inlägg. Och jag är naturligtvis inte tvungen att blogga, men jag vill. Dock blir det kort i dag, eftersom jag förutom manus Vårmörker hjälpt en av sönerna med en arbetsansökan. Alltså verkligen hängt vid datorn. I förrgår hade jag dock en utsikt som hette duga, när jag tittade upp från skärmen. Jag och en vän hade bestämt oss för en…håll i hatten, skriv-träff på vårt favoritcafé!

För att säkerställa att vi inte skulle prata bort tiden hade vi gjort upp reglerna i förväg. (Mina regler, eftersom jag är mest van vid att skriva;)

Hon hakade snällt på min 25-minutersgrej som jag berättat om tidigare här: Eftersom jag läst någonstans att gränsen går vid just 25 minuter för maximal koncentration, sedan behöver man en paus (vet inte hur bra det stämmer ska tilläggas) men jag sätter timern, och får under den tiden inte göra något annat än att ägna mig åt manuset.

Efter det kan man ta en kort paus; en bensträckare t. ex. eller hämta mer vatten eller kaffe, och sedan fortsätter man. Hur som helst funkade det väldigt bra, och för mig var det så skönt att byta miljö.

Ett annat bra skrivtips är; skriv hellre ofta och lite, än mer sällan och länge. Om du vill skriva en bok är det lätt att anta att du behöver långa, ostörda timmar, gärna hela helger. Och visst, det behövs också. Men det krävs väldigt många stunder för att det ska bli en bok, och de stunderna kan se olika ut.

Du kanske inte har flera timmar en vanlig tisdag eller torsdag, och på fredag kväll är du helt slut…Högst förståeligt. Men har du en kvart på morgonen/kvällen/tåget/rasten när du kan fundera runt din idé, en karaktär eller nästa kapitel? Köp ett fint anteckningsblock som du alltid har med dig. Om du inte hinner eller vill prioritera frisk luft, tänk ute i det fria, och prata in på röstmemo.

All tid du ägnar åt manuset räknas, och att man rekommenderar ofta och lite framför mycket och sällan är helt enkelt för att man håller processen mer aktiv då. Har du inte umgåtts med dina karaktärer eller tittat på manuset på en vecka tar det längre tid att komma in i det, och därmed i gång.

Eller kan det vara så att du t.o.m. har 25 minuter över? Efter en noggrann koll på hur mycket tid jag tillbringade på Facebook och Instagram, och det handlade inte om lång tid, men minst en 25-minutare blev det lätt.

De tycks så harmlösa, de där minuterna man ”bara ska kolla”, men det flyter lätt ut. Och nu är det jag som gör det, som flyter ut, i ett blogginlägg som skulle bli kort. Återkommer kanske med fler tips en annan gång om intresse finns. Tack till dig som läste, ta hand om dig och skriv gärna!