Författare: Louise Baumgärtner

Jag vaknade i morse och kände mig så uppiggad när jag kom ihåg att jag startade en ny blogg i går😍Så…ny blogg, nytt liv?! Nej, så enkelt är det ju inte förstås. Men ändå, jag har hittat något nytt som jag älskar och har valt att välkomna trots brist på tid, ork och annat. Så kan man ibland bara inte säga nej.

Nu vet jag inte hur mycket det blir av min id’e, det viktigaste är att jag håller. Men oavsett vad det leder till just nu, så är det redan en tillgång. Kan inte skriva mer om det för tillfället men förhoppningsvis, och det tror jag verkligen, längre fram. Till dess får ni stå ut med en vardaglig rapport från mig:

Sommarlov. Lite kluvna känslor angående det, i denna familj. Men minstingen och hennes vänner är glada i dag☺️De har intagit studsmattan tillsammans med gissningsvis tjugotre gosedjur.

Kaninerna; Jag släppte ut Isa-Lisa och Hampus innan jag gick på promenad i går eftermiddag. När jag kom tillbaka rådde krisläge; Hampus satt i sin bur, i det lilla rummet på övre våning där han aldrig brukar vara. Flämtande andning, och ögon stora som tennisbollar 🎾 👀 medan ärkefienden Mumrik kaxigt patrullerade runt i buren. På något sätt hade Mumrik och Vitnos tagit sig ut i hagen medan jag var borta. Pälstussar i olika färger, låg spridda runtom i gräset, och talade sitt eget sorgliga språk. Endast lugn och morötter hjälper då.

Vädret: Väldigt molnigt, faktiskt. Alltså en bra dag att tvätta och städa, vilket är vad jag tänker göra nu. KRAM, och tack för att ni redan börjat läsa och följa🙏❤️

Ett kort första inlägg för att se om det funkar;) Det borde det göra. Bloggandet är inget nytt för mig, inte heller wordpress, men denna blogg är det.

Allt detta vet du som följde min förra, http://www.mittmanus.com

Och du som är ny, varmt välkommen hit!

Jag heter Louise, bor med man och fyra barn i ett stort hus i en liten by, debuterade med spänningsromanen Skuggvinter 2017, och har nu precis pausat skrivandet på nuvarande manus, för att ge plats för något nytt i mitt liv. Förhoppningsvis.

Livet är en resa, och vi ser ofta våra drömmar som mål. Vi kan inte veta om vi ska lyckas, men vad vore chansen om vi inte försökte?!

Om du väljer att fortsätta läsa min blogg, vilket jag naturligtvis hoppas, får du snart veta mer. Observera att det finns ingen som helst risk att bli avundsjuk på ett perfekt liv här, för vårt är allt utom det. Jag menar inte att ”alla andras” liv är det, för så är det naturligtvis inte. Även om det är lätt att få för sig det ibland, kanske särskilt när det kör ihop sig i tillvaron. ..

Så välkommen hit! Här kör det ofta ihop sig. Trogna läsare har i åratal stått ut med deppiga inlägg varvade med gladare. Precis som livet är;)

Och nytt inlägg kommer snart. Kram!