En dysfunktionell familj, eller en i tiden?

Ibland blir jag tokig. På min familj, och på mig själv. Allt blir för mycket. Och då tänker jag att vi är värsta problemfamiljen. För det första är vi sex stycken. En del kaos, konflikter, och ont om tid, blir det bara av det.

Jag hämtar kraft, bl a hos våra sju kaniner💓Fr v; Sötnos, Yoko och Domingo

Så har vi bokstavsdiagnoser hemma. Det innebär stora utmaningar, konstiga, rent av absurda situationer som uppstår. Och allt däremellan. Man blir nog aldrig expert på det, även om man går kurser. Barn och ungdomar förändras som bekant ständigt, diagnoser eller inte. Och så tonåren…😅🥺Har jag glömt något? Javisstja, skärmtiderna. Plus alla saker som kan hända (och händer) på nätet…Och maten. Kan tyckas en parantes i sammanhanget, men nej, det är det inte. När någon vill äta hela tiden, och en annan borde äta lite mer. Jobbigt.

Precis som jag skrev i förra inlägget kan man inte räkna med att allt ska knalla på för jämnan med en stor familj. Jag skriver inte för att klaga, utan för att jag vill dela med mig, I dagens samhälle (nu känner jag mig lastgammal här, i verkligheten är jag 48 år (och lastgammal enligt vissa) är vi väldigt många barn och föräldrar som kämpar med svårigheter.

Jag får även mycket kraft, och hopp, av min tro på det gudomliga. Och av vackra änglakort, med budskap

Jag försöker göra mitt bästa, trots utmattning och ångest. Lyckas långtifrån alltid. Behöver lugnande för att få sova. Tappar tålamodet, blir arg och gormar. Går undan andra gånger för att jag inte orkar med ännu ett bråk. En gång rymde jag till och med hemifrån, trots att mammor inte ska göra det. Men i sanningens namn blev det ganska trevligt, för jag bodde på hotell och hade med mitt ständigt försummade manus.

Jag debuterade med den psykologiska thrillern Skuggvinter 2017, och skriver nu på Vårmörker. Det går segt, men jag ger mig inte!

Och barnen? Ja, men de är så jobbiga, nästan jämt. Såklart. De är barn, några är tonåringar. Och de är världens bästa, samtidigt. Godhjärtade fighters, som ger så mycket glädje och kärlek. Och det är väl just så det är med familjer, normala eller inte. Kanske är vi i själva verket en hyfsat vanlig familj? Eller nej, kanske inte…Men möjligtvis inte heller riktigt så onormala som jag tror.

Hur som helst, TACK för att du läste🙏❤️Få gärna vanan att kika in. Du som redan har den vanan, du ska veta att det betyder mycket för mig, oavsett om du kommenterar eller inte. Bloggandet är helt enkelt en välbehövlig ventil utåt. Ytterligare en källa till kraft, i vardagskaoset. Kram🤗

12 reaktioner till “En dysfunktionell familj, eller en i tiden?”

  1. Säkert skönt för många att läsa om ett icke perfekt liv, istället för att läsa om hur gulligt allt är hela tiden. Det kan ge tröst. Finns det några ”normala familjer” ens. Kämpa på, det är livet som pågår med både glädje och sorg. Kramar ❤️🥰❤️

    Gillad av 1 person

  2. Louise, jag försöker ”känna in” din/er situation. Livet alltså…
    Efter att nu ha bott tillsammans med en barnfamilj i en månad, så har jag nu en liten liten inblick i hur det är att vara föräldrar (nuförtiden).
    Hur det var när våra egna barn var små – det har jag glömt. 😉

    Gillad av 1 person

  3. Det àr sant allt vad du skriver!!! En annan sanning àr den att jag o Johan àlskar er alla PRECIS som ni àr, lite extra mycket faktiskt nàr ni àr jobbiga, sà det sà!!! Ni àr helt enkelt BàST med alla era underbara skavanker eller defekter eller brister eller vad man bàst ska kalla det att vara mànsklig…..o vi làngtar efter er sà vi hàller pà att gà àt….Syrran o kusinen o systersonen

    Gillad av 1 person

  4. Hm … normala familjer … en stilla undran – vad är normalt? Jag är gammal nog att var din mamma och jag förstår att det är dagar då allt liksom ”rinner över”
    Starkt av dig att skriva om det. Säkert bra för din egen skull och bra för andra som har det jobbigt och läser din blogg. Tror det är många som har det jobbigt, men inte vill eller vågar visa det för andra. Du är en fin förebild!
    Kaninerna är ljuvliga!
    Kramar
    ♥♥

    Gillad av 1 person

    1. Tack snälla fina🙏Alltid omtänksamma kommentarer från dig💓Och ja, vad är en normal familj? Önskebilden man har av en kanske, som man vill att det ska vara😊😊😊😊Alla nöjda och glada. Så är det ju, ibland. Men ofta inte, och det gäller ju oss alla. Kram!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s