Lust

När vi åkte hem efter att ha överraskat min pappa på hans 70-årsdag i går

Och jag hade druckit vin på blanka eftermiddagen, och andra oväntade gäster hade dykt upp. Då slog det mig hur trevligt det var att prata och umgås, och att det varit alldeles för lite av det de sista åren. Inte för att jag kommer med något nytt här, vem har inte haft det så liksom, men ibland kommer insikter med extra styrka.

Ännu trevligare blev det när en av gästerna, som jag för övrigt aldrig haft nöjet att träffa förut, ville höra hur man skriver en bok. Det var ett tag sen jag pratade om det, ett tag sen jag ens tänkte på det, men jag pratade på. Förlorade mig i tiden, för plötsligt ringde min yngsta från lekplatsen utanför och sa att storebror fått två katter att bråka. Och när jag lagt på upptäckte jag ett sms från min bror som undrade om vi skulle åka snart (så att de kunde ringa och gratulera)🥳Då förstod jag att det var dags att åka hem. Men jag insåg också att under stunden jag svävat bort hade jag samtidigt hittat hem. Till en del av mig som jag saknar så mycket❤️Skrivandet. Och lusten kom och var så stark att den nästan golvade mig.

På något förunderligt vis hade jag ork att läsa innan jag somnade, trots att jag var så trött. Det berodde nog dels på att boken är väldigt bra, och dels på min författarlust. Ibland känns min passion, den för skrivandet, och den för healing, som titeln ovan. Nästan förtärande stark. Men jag inser att det även är en gåva, och drivkraft.

KRAM på dig, och tack för att du läste🤗