Pälsbollar och Nisse-dörrar

Det har inte gått någon av mina närmaste förbi att jag dels varit låg, och dels haft mycket att göra sista tiden. Inte heller kaninerna…

Speciellt Domingo har blivit som en rund pälsboll.

Mina yngsta försökte väga honom, när han och systern Sötnos var inne på besök häromdagen, men han hoppade genast av vågen. Olyckligtvis var det den enda snabba rörelse han gjorde.

”Han har blivit väldigt chill”, sa sonen, och tittade kärleksfullt på Domingo, som låg utsträckt och lät sig matas med morötter.

En stund senare kom yngsta dottern springande till mig i köket.

”Mamma, nissarna har äntligen svarat! De skriver så här: ”Vi vill göra en bättre jul för ALLA, och det vet vi att du också vill! Vi brukar gå förbi era kaniner i trädgården, och de ser ledsna ut. Din mamma har inte haft tid att sköta om dem som vanligt det sista, så vi undrar om du kan ta över? De behöver motion. Vi kommer med en liten present snart. Kram Nissarna”

Åter en stund senare kunde man höra min yngsta i kaninhagen: ”Nu är det tempo som gäller, Domingo! Ät inte bara gräs, du måste röra på dig”.

Det är som det är hemma, precis som det är i andra hem, familjer, lägenheter och villor. Men Nisse-dörren är installerad i vardagsrummet, och nu har de svarat. Då är det ganska bra ordning ändå, om man frågar vår yngsta. Och jag läser en bra bok just nu. Aldrig fel det heller.