Mamman i morgonrocken

Vissa dagar, när jag är riktigt trött och verkligheten känns för stor att hantera, då bygger jag bo i sovrummet. I dag är en sådan dag. Jag arbetade några timmar på mitt vanliga jobb, kom hem och åt, gjorde lunch även till mina två yngsta som är förkylda, och sedan kröp jag ner i sängen. Efter det har inte mycket mer hänt.

Vissa dagar, när alla ljud och röster är för påträngande och dagsljuset sticker i ögonen, då stänger jag dörren om mig. Då får sovrummet bli hela världen, och sängen mitt land. Jag kan ligga i timmar efter att jag vaknat, och undra hur jag någonsin ska komma upp.

Det är sviterna av utmattningen. Det är allt med familjen, med barnen, med livet som pågår. Som vissa dagar skaver mer än andra, och gör ont.

Då krymper jag min värld till ett enda rum, med tända ljus och lugn musik (i bästa fall) och försöker stänga ute allt annat. Jag vet inte om det är rätt eller fel, men det är vad jag förmår. Maken har kommit med kaffe, macka och choklad. Min yngsta är uttråkad och retar honom i köket, medan han steker kebab. Äldsta sonen kom hem med en vän, och jag har inte orkat säga hej. Tonårsdottern har somnat och min yngste pojk väntar nog på att maten ska bli klar, om jag känner honom rätt.

I dag är en sådan dag, en dag när jag inte orkar, en dag när det enda som återstår är mamman i morgonrock. Men- i morgon är en annan dag! Kanske är det en av de bästa sakerna med livet ändå. Alla nya dagar, chanser och omstarter. Mitt i allt är jag tacksam för det, och för allt som ändå är så bra som det är❤️‍🔥KRAM!