Då jag sista veckan skrivit bl. a. om hur skör jag kan vara, till följd av både utmattningen och barnens diagnoser, tänkte jag skriva om hur jag försöker ta hand om mig de dagar jag inte mår bra.
Gå undan, och låta maken ta konflikterna. När jag är som bräckligast är ovanstående det bästa. Det handlar inte alltid om att jag drar mig undan till sovrummet, även om det kan göra det. Men det också vara så enkelt som att undvika köket och vardagsrummet (husets absoluta riskzon för bråk) och istället hålla till i tvättstugan (ett rum jag nästan alltid får ha för mig själv).
Att låta maken ta konflikter är ganska nytt, och något vi börjar praktisera efter att en kurator på BUP gett oss rådet. Bl. a. på grund av att maken jobbar natt, och jag arbetar mindre än honom, har jag tagit så många diskussioner, skrivit så många mail till skolor, suttit på så många utvecklings- psykolog – och läkarsamtal att…kuratorns råd nog inte är så dumt. Men det låter sig inte göras helt lätt, det ska medges. Det är inte alltid barnen accepterar det, och jag tycker det känns konstigt och fel att stå utanför. Men, samtidigt ska jag ju och vill, hålla. Vara en bra mamma till alla mina fyra. Det är så jag får tänka.
Det finns dagar jag gråter för nästan ingenting, och andra dagar jag blir så trött på eländet att jag gör något helt annat i stället.
Förra helgen storstädade jag rummet i källaren där killarna tränar när de inte kommer i väg till gymet. Jisses, vilken ordning det blev! Och när kvällen kom var jag åtminstone nöjd med den bedriften.
Att komma ut på promenad är alltid bra, och skogen är bäst. Det händer något med en när man vandrat omgiven av grönt en stund.
Förra året blev jag dessutom trädkramare. Min yngsta tycker det är pinsamt, förstås. ”Bara ingen kommer nu, mamma”. Det förstår jag, verkligen, men kan inte låta bli ändå.
Samma promenadslinga, i vitt! Vi bor i närheten av en så vacker skog, det är som att gå i en saga.
Det händer att jag överraskar mig själv genom att ringa någon, fast jag inte har lust. Lusten kommer, liksom andra tankar och infallsvinklar under samtalet.
Jag ber, och drar ängla- och orakelkort. Och mer, på det temat. Jag tror, nej, jag är fullt och fast övertygad om att vi har osynligt och välvilligt sällskap runt oss. Jag tänker inte skriva mer om det här och nu, men om du av någon anledning blir intresserad finns min andliga hemsida här🔽
Hur tar du hand om dig när du är låg? Vad du än gör, hoppas jag att du har några knep som funkar för dig. Tack för att du läste, kram❤️
Mitt liv 
Att ta kontakt med någon annan är ett bra knep, liksom att försöka ”lura” Sig själv att komma igång med något tråkigt genom att göra något jag har lust med först!
GillaGillad av 1 person
Tack för bra knep☺️Man kan verkligen behöva bli lurad ibland. Önskar dig en fin, om än kall, onsdag🤗
GillaGilla
Jag har flera verktyg, men promenad är ett, ringa en vän ett annat. Eller köpa mig en bok. 😛
Kram!
GillaGillad av 1 person
Riktigt bra tips, allihop🙏🤗Kram
GillaGillad av 1 person
Promenad är bra. Göra någon nytta när man ändå tycker allt är trist, så blir man nöjd att man gjort något bra. Eller prata med någon som har det värre och få lite perspektiv på saker och ting. Sköt om dig❤️
GillaGilla
Bra råd🙏Att få perspektiv är alltid bra, och att försöka skingra tankarna ger perspektiv Trevlig kväll, här har det börjat snöa.. Kram🤗
GillaGilla
Bra att du börjat skriva om det här, och att ni tagit itu med allt. Att det sedan går långsamt och kommer vissa bakslag hör säkert till. Allt går ju inte som på räls. Men fint att du fått tid för dig själv – promenader är mycket bra ”medicin”. Och sedan det att du kan dra dig undan så att du inte hela tiden är mitt i ”krigszonen”.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack snälla för fin uppmuntrande och medkännande kommentar❤️Ja, det är inte lätt att dra sig undan, och känns avigt, men precis som jag skrev måste jag hålla också, det är ju viktigare, även för barnen. Och promenader är bäst🙏Ska nog ge mig ut på en liten runda nu, trots att snön börjat yra här. Ganska mysigt, ändå. Kram!
GillaGilla