Författare: Louise Baumgärtner

Det börjar bli jättejobbigt med väntan på små kaninungar…som aldrig kommer🙁

Ringde faktiskt Blå Stjärnan nyss angående Isa-Lisa som jag tänkte var på dag 35 i dag, den sista dagen för dräktiga kaniner enligt expertis (på nätet). Men tydligen var det inte särskilt ovanligt att gå över tiden även för kaninmammor fick jag reda på. Och förresten kom jag på att om det var så att parningen tog sig dag två eller tre i sällskap med hanen Milo, då har hon inte ens gått över tiden än. Bara att vänta, och det är väl egentligen ingen katastrof, även om det börjar kännas så, eftersom en del oro kommit in i bilden. Men hon verkar må okej, och det är huvudsaken💖🐰

Det som däremot kunde blivit en katastrof, förhindrades när jag hittade ett gosedjur invirat i ett påslakan precis innan jag satte på tvättmaskinen..Inga namn här, hörni, men jag är så lättad! Förhindrat dödsfall, och stor sorg. PHU…

Skolstarterna har gått bra, ännu ett skäl att vara tacksam, ett stort sådant som för stunden får överskugga allt annat🙏

Nu börjar det regna igen, jag gör bäst i att stänga in kaninerna i buren. De som är stora, de som finns🐰😉

KRAM, och tack till dig som läste!

Nej, vi snackar dagen före skolstart här. Att vi redan kommit dit. Suck och stön…Vi hade gärna njutit av några vackra sommarkvällar till, lite fler bad, längre semester och ledighet, och jag gissar att vi inte är ensamma om det…Inga kaninungar än heller.

Nej, just nu är det mest regn och grått överallt, till råga på allt är jag på sjukhuset just nu. Planerat besök, men ändå. Hemma väntar en tvättstuga som fått för lite tid det sista. Och svärmor åkte hem i morse. Suck igen🙁

Visst finns det gott om saker att glädja sig åt, bl a ett jättebra möte med skolan inför starten i morgon, och naturligtvis; att vår sommar blev så fin att vi inte vill lämna den…Men ändå, eller just därför: Vi vill gärna ha mer. Vi vill inte återgå till vardagen. Inte riktigt än.

KRAM, och tack för att du läste 😍

Tyvärr, mina vänner. Det har absolut inte kommit en enda bebis, på bilden ovan ser ni en del av buren. Men jag läste nyss att dag 28-35 är normalt, innan trodde jag att det var dag 28-32 som gällde.

Nu är det dag 32, Isa-Lisa🙏Undra om hon väntar lika mycket som vi?

I övrigt: svärmor är här, så trevligt🥰Och så rent i köket att man baxnar!

Maken har haft tid att måla uthuset i vår trädgård också😀

Nu tänker jag återgå till väntandet. Samt städning. KRAM, och jag lovar att uppdatera när (om)? det händer något🐰🐰

Nej, Isa-Lisa som sitter brun och sur i höger hörn längst nere i buren verkar inte speciellt glad över sitt nya hem.

Förståeligt, eftersom maken Hampus fortfarande bor kvar i deras gamla. Dock har vi trott oss ha goda skäl att sära på dem, och i morse hittade jag beviset bakom den gröna dörren på övervåningen.

Isa-Lisa har byggt bo med hö och egen päls, alltså väntar hon ungar, och snart är det dags! Det kan bli i dag, eller de närmsta dagarna🐰❤️🐰🙏🐰💖Så spännande att försöka gissa när och hur många. Och nervöst. Kaninungar föds blinda och utan päls, och är otroligt sköra de första dygnen…Men vi hoppas givetvis på det bästa, och jag kommer uppdatera här när det händer något.

Men snart väntar stan, som tur är har det slutat regna och solen syns nu genom molntäcket. En välsignelse så god som någon🌞Jag tackar dig som läste, och önskar dig en fin dag oavsett vad du gör🤗

Lycka är vidunderligt. Vad är ens lycka? (Och vad är ens vidunderligt)?

Vi tänker oss ofta att lycka är något fint, som gärna ser fint ut. Som rosa, och blommor eller leenden. Medan sanningen förstås är att lycka kan se ut lite hur som helst. Det här är t ex lycka för en kanin:

Massa gräs, som nästan täcker ett hål man grävt🐰

Och det här är lycka för kaninägare:

Att hitta en begagnad och väldigt prisvärd bur på nätet, som man bara behöver göra pyttelite på själv. Så har man sparat den tiden😃

Ibland är lyckan ett ljud, en kompis som ringer på, eller glassbilen som tutar. Och andra gånger ett inte-ljud; av en familj som INTE bråkar, på kvällen när alla är trötta🙏

Det klokaste man kan göra med den vidunderliga lyckan, är att låta den flytta in i själen och bygga bo där. Då kommer den återvända, ofta, även när det viner och stormar runt omkring. Kommer den söka sig inåt, skickligt leta upp den minsta springa att ta sig in i, och lysa upp i mörka vrår. För den vet att den är uppskattad, och älskad. Hur vet lyckan det då? Jo, för att även de dagar den inte är synlig eller ens visar sig från sin bästa sida kommer du ändå leta efter den. Med ljus och lykta, om så krävs.

För att den behövs, och viktigast av allt; för att den har en stor plats i ditt hjärta❤️💖

Nu ska jag sova, med en utsikt av som är lycka för mig.

Mysigt eller hur? KRAM på dig😍

Den här bilden tog min underbara syster, dagen innan hon och hennes lika underbara son åkte hem igen. Nu står hans kvarglömda flip-flops övergivna på altanen, och vi bara åhh varje gång vi passerar…🥲 Vad gäller min bror kan jag nu endast träffa honom på systemet, för även han och hans familj är snart på väg hem igen..🥲Snyft igen, saknar er allihop❤️

Men på kaniner finns det snart ingen brist. Inte för att vi har det nu heller, om jag ska vara ärlig. Men för ett tag sedan visade min goda vän upp sin fina hane i stallet. En ståtlig kanin. ”Skulle det inte vara mysigt med lite ungar där hemma”? sa hon pillemariskt. Detta sammanföll med att minstingen satt ”En EGEN kanin” högst upp på sin önskelista. ”Vi har ju redan fyra”, sa jag.

”Ja, fast ingen är egentligen bara min”, invände hon. Så i stallet genomgick jag några svaga, men underbara sekunder, för det är väldigt gulligt med ungar😍När två av de andra barnen fick höra att Isa-Lisa (på fotot) förmodligen är dräktig, blev de också tokiga. Kanske kan man t o m kalla det en kaninpsykos i familjen, som gör att vi nu vill behålla tre små tossingar. Om det blir. Men vi snackar ändå kaniner 👍

Dags att rusa vidare, jag är på jobbet idag igen. Lite motigt, ändå skönt. KRAM, och hoppas att du mår så bra som det bara går. Och tack för att du läser🙏

Jaha, här sitter jag på jobbet igen…Stentrött dessutom, det var helt omöjligt att somna i natt…Men det gör inget, för min arbetsdag blir kort. Jag ska hem, till sista dagen med syster och systerson❤️❤️I morgon blir det skjuts till Landvetter på förmiddagen. Snyft…Men vilken sommar vi har haft! Eftersom jag skrev en del om den i förra inlägget tänker jag inte upprepa mig, även om jag gärna gjort det, det hade semestern varit värd.

Jag avslutar med ett lästips istället. Även om boken ovan egentligen var för mörk för mig, var den otroligt bra.⭐️

Och jo, detta också;

Isa-Lisa (den bruna kaninen) kanske har ungar i magen😍KRAM, och tack för att du läste. Hoppas att du har det så bra som det bara går, vem du än är🤗

Rubriken, och bilden på min syster med min yngsta, är en bra beskrivning av vår sommar. Så många vackra stunder, möten, händelser. Att rada upp på ett somrigt strå och njuta av🌸☺️Bad och god mat, samtal, skratt och varma, ljusa kvällar

Kaninerna längtade nog efter svalare väder hela tiden, medan vi andra åkte till stranden, drog in sanden i huset och lämnade handdukarna på altanen🌞Nu när regnet kommit har vi röjt och städat inomhus (nåja, mest jag och maken). För det finns ju andra roliga saker att göra hemma.

Det finns mycket jag är oändligt glad och tacksam över, och annat som gör ont. Sådant jag knappt kan dela med någon.

Men en sak jag faktiskt kan skriva om är min kluvenhet till sociala medier. För tillfället blir jag ofta mer ledsen än glad av Insta, för jag har så många skrivande människor i mitt flöde. Och jag skriver inte längre, för första gången sedan 2007 har jag valt bort mitt manus. För både det och healing-utbildningen får inte plats samtidigt i mitt liv, åtminstone inte just nu. Även om jag saknar det. Så väljer jag om, och att gå mot något nytt är inte bara spännande, eller hur? Det är att välja om, och välja bort.

Jag inser att jag dag för dag ser på världen med lite annorlunda ögon än innan. Det gör att valen framåt kommer förändras. Långsamt når jag insikten att det verkligen kommer ha betydelse, inte bara för mig, utan också för andra. Om jag fortsätter på den resa som utbildningen, och annat, har startat…det kommer påverka så mycket. Jag förstår nog ännu inte i vilken omfattning, och det kanske är tur.

Men…ett steg, en dag i taget! Och i dag blir en underbar dag! Jag och äldsta dottern är snart framme i Göteborg☺️Möjligtvis lite shopping, och god mat står på schemat. KRAM, tack till er som läste❤️Jag hoppas att ni vill fortsätta göra just det, för alla ni som läser, oavsett om ni kommenterar eller inte, betyder så mycket🙏

Förut gick jag upp lediga morgnar och skrev på mitt manus. Nu går jag upp och pluggar till healingterapeut istället.

Jag läser, lyssnar på ljudfiler och skriver flitigt i min anteckningsbok, men det är inte mina ord längre, inte mina idéer, utan lärarens och kunskap hon fått. Från ovan. Dessutom övar jag på att ge healing, och läsa av andra, oftast på distans. Jag har kommit över en slags tröskel, så jag vågar göra det på personer i träningsgruppen på utbildningen, personer jag bara vet namnet på. Efteråt berättar jag vad jag upplevt, och det stämmer. Gång på gång stämmer det. (Hur fan går det till)? Oftast är jag så himla tacksam, jag älskar det här, men emellanåt infinner sig tanken: ”Vad tror du att du håller på med? Vem tror du att du ÄR? På riktigt?! Plocka fram ditt manus och återgå till verkligheten, snälla!”

Men…näpp. I den bästa av världar kan jag i framtiden ägna mig åt båda mina passioner. Om än att det är lite kluvet. Ägnar sig en författare som skriver mörka thrillers, åt healing? Kanske kan man tänka sig någon form av win-win här, åtminstone i det egna företagandet? ”Först skrämmer jag livet ur dig, sedan helar jag”.🌈😅

Skämt åsido, lite skumt är det ju, alltihop faktiskt. Men jag känner mig själv. När jag börjat med något, brukar jag inte sluta. Och även om idén att utbilda sig är ganska ny, har jag ju trott på Gud, änglar och ett levande universum länge. I den bästa av världar väljer jag att tro på att det finns mycket mer än det vi ser, och att det mesta av det är gott❤️Alla gånger väljer jag det.

Ps Om du är sugen på att prova healing hos mig, hör av dig så berättar jag mer. Distans innebär att vi inte behöver ses fysiskt. Eftersom jag inte är klar med min utbildning är det givetvis kostnadsfritt, och innehåller inga förväntningar förutom hoppet att få feedback efteråt☺️KRAM, och tack för att du läste☀️Hoppas att du har fina sommardagar

Min syster och hennes son är här. Underbart att träffas, efter 1 1/2 år. Nu umgås våra barn, och hennes mest hela tiden☺️

Bad och kurragömma och studsmatta, och spel och filmer. Medan syrran lagar mat, vilket hon älskar (!) och umgås. Och skickade iväg mig och maken på hotell😍

Vi åt och drack gott, och hann prata, mycket🙏Och inga katastrofer alls skedde där hemma😉

Semester, som sagt. Önskar att man kunde hitta ett magiskt sätt att förlänga det hela på! Men vara i stunden, och njuta är nog. Och tro mig, det gör vi. KRAM!