För det första har jag doppat fötterna i en balja med grönsåpa. Det ska tydligen dra ut gifter ur kroppen. (Undanber mig snusförnuftiga kommentarer🙏😅Inte för att jag någonsin fått en kommentar jag inte gillat). Men för säkerhets skull hällde jag i en del fotsalt också. Och hur som helst är det inte lika dramatiskt som
Chocolate Mystery
Yes, ni läste rätt. Så heter min nya hårfärg. Hujedamig. Det slår mig nu, när jag sitter här och skvalpar med tossingarna i det blå, att jag inte kan greppa riktigt hur jag tänkte på ICA. Mer än att jag kände att jag behövde en förändring, (och samtidigt är för snål för att gå till frisören och göra slingor). Jag tänkte något i stil med att min inre förändring, som jag hoppas på ska komma när jag shoppade loss i en hälsokostaffär förra veckan, skulle följas av en yttre.
Fast nu kanske jag ångrar mig. Det ser väldigt mörkt ut i spegeln. Åh, jisses, det får inte gå mer än 30 minuter…😨Dags att fila fötterna. Ska jag bli besviken ska den här stunden i badrummet åtminstone resultera i mjuka fötter, har jag bestämt. Kram på er😍I nästa inlägg får ni möta en mörkare version av mig😉
Vi trotsade förkylningen och bakterierna igår, jag och min yngsta, och gick till skogs.
Det är så himla vackert nu🍁Att vara i naturen är något av det mest helande jag vet. Och på eftermiddagen, när jag vaknat efter vilan, fick jag veta att jag hade nöjet att bo på hotell☺️Jag bestämde mig genast för att ligga kvar i sängen. Det var bra förutom att det verkade spöka i mitt rum.
– Vill du beställa något från Köksmannen? undrade min unga hotellvärdinna.
– Kokt ägg på smörgås, och kaffe vore gott, sa jag. (Det har gått lite sisådär med kaffeminskandet).
Någon minut senare stack maken in huvudet .
– Vad är det frågan om? sa han.
– Jag bor på hotell, sa jag. Det är väldigt lyxigt. Maken suckade när han hostande stängde dörren. Men sedan hörde jag ändå kaffebryggaren börja gurgla.
Ibland blir jag mer ledsen än annars över att utmattningen fortfarande är så jobbig. Att behöva sova i tid och otid, att ofta överskrida egna gränser av ork, ibland oberäkneliga sådana, andra gånger högst begripliga med facit i hand. Men aldrig lätta att leva efter, när man är mitt i livet och har en ganska stor familj. Att ibland tvingas välja mellan promenad eller handla, att inte orka båda aktiviteter. På en hel dag. Att gå till sängs senast 20.30, vardag som helg, för att må hyfsat nästa dag. Må vara att jag ligger och läser i sängen ett tag, det älskar jag. Och kanske är det just de sista orden jag borde ta vara på. Innan utmattningen älskade jag också att läsa. Men jag gjorde det knappt.
Läser för tillfället
Orsak: Det var inte tillräckligt produktivt, och förresten hade jag inte tid. Som sagts tidigare är det ingen som känner mig som undrar varför jag blev sjuk.
Håhåjaja…Nu har jag tid, när jag vilar dagligen. Att läsa, eller bara stirra i talet, när jag inte orkar resa mig upp. Och vet ni vad, det är också ganska skönt✨Rentav mysigt, som när äldsta dottern kommer med laptopen och vi kollar serie. Jag vill naturligtvis inte försköna något här, det handlar om att hitta ett konstruktivt sätt att förhålla sig till min hälsa. Utmattning är vidrigt på många sätt, och ser olika ut för olika människor. Jag talar bara för mig själv, i detta nu.
Igår berättade jag för min yngsta att jag beställt en rymdlampa. Så på kvällen kan man ligga under en flämtande stjärnhimmel och läsa. Jag bjöd in henne till premiären.
– Va? Är det till DIG? Vad barnsligt, sa hon.
Ja, fast kul🤩Jag kunde inte låta bli att tänka att det skulle jag aldrig ha beställt innan min sjukdom. Att den har hjälpt mig att även finna ro inuti. Och då kan jag plötsligt nå hela rymden, från mitt rum💫😉Ni får hålla med om att det kunde vara värre .
De sista dagarna har varit förfärliga. Det har visat sig att jag har urinvägsinfektion, vilket på något vis var en lättnad eftersom jag känt att något i kroppen varit fel. Minstingen, som har astma, vaknade med en hostattack igår, och sedan fick hon svårt att andas. Lyckligtvis, i sammanhanget, är vi hyfsat vana vid det då hon är förkyld, samt utrustade med inhalator, så efter ett tag mådde hon bättre. Men till jobbet kom jag inte igår heller, trots att det varit min plan när jag gick upp.
Och inte blev det någon vidare ro hemma. Maken har fått en kraftig influensa, och var så allmänpåverkad att jag funderade på att ringa vården. Men sedan kräktes han och efter det kände jag igen honom, så min teori nu är att han har en släng av magsjuka, uppå allt annat. Och äldsta dottern…Hon hostar så det skallrar i hela huset. Hujedamig😖
– Hoppas verkligen att du mår bättre snart, sa damen på apoteket när jag hämtade ut min antibiotikakur.
– Ehh, tack, sa jag, och undrade hur jag såg ut egentligen. Men ni förstår säkert att det inte varit bästa sömnen i veckan. Trots så goda föresatser💓Här kommer det första positiva:
Jag har blivit hälsotokig efter att den visa kvinnan i måndags (se föregående inlägg vid intresse) sa åt mig att dra ner på kaffet, och dricka nyttig smoothie. Jag har köpt kosttillskott! Och jag gick på lokal med älskad vän och…beställde inte kaffe. Utan grönt rogivande te🌱🤢Nåja, det smakade väl okej ändå. Nu börjar äldsta dottern hosta uppifrån, bäst jag går dit. Helgen, here we come💪✊Måste avsluta med en fin bild. Och en kram till dig som läste förstås❤️
Livet börjar efter kaffet, står det på en av mina favoritmuggar😍Men igår fick jag till mig något nytt. Eller ja, nästan i alla fall.
– Du dricker för mycket kaffe, sa en vis kvinna till mig. Byt ut det mot följande smoothie på morgonen; 1 banan, äpple, kokosmjölk, dadlar och mungbönor. Så ska du se att du snart känner dig piggare.
Varför inte prova? Idag har jag börjat jobba igen, men var stuptrött när jag begav mig hemåt. Dock utrustad med ingredienserna jag fått tips om, och det känns jättespännande☺️Det är inte första gången jag fått höra att jag behöver få i mig mer näring, och som ensam vegetarian (fast jag äter fisk, så lite fusk är det) äter jag ofta för ensidigt, tyvärr. Har förresten länge tänkt försöka mig på någon riktigt grön smoothie-variant, så det är väl dags💚🌱
Grönt och skönt igår var detta;
Städning hos de stora kaninerna. Allt regnande, samt min sjukdom gjorde att det verkligen var bedrövligt eländigt hos dem. Not anymore!
Vitnos njuter – utanför buren
Resten av denna dag ska jag ha siktet inställt på att ta det lugnt. Och äta marängtårta, som minstingen ska göra! Hoppas även att jag orkar ut i skogen. För det blir inte grönare och skönare än så här:
Börjar bli bättre från veckans sjuka, men är fruktansvärt trött. Det är väl lika mycket utmattningen som något annat, misstänker jag. Kanske till och med allt regnande, även om jag alltid tyckt om hösten🍁💓
De sista dagarna har jag sett till att komma ut i skogen varje dag. Skogen är magisk, och den helar. Sak samma med att läsa, om man frågar mig.
Och att skriva. Berättade några inlägg tidigare att jag letat bortklipppta kapitel när jag orkat, sådana jag nu vill ha tillbaka. Åtminstone en del av dem. Nästa steg, som jag nu börjat med, har jag döpt till Klipp & klistra. Jag antecknar stödord för alla kapitel i befintligt manus på små lappar: alltså en lapp för varje kapitel. Dem kan jag sedan lägga ut i olika ordning på ett större papper eller golvet eller vad som helst, och se vad som passar bäst. Ni förstår, hoppas jag.
Det börjar dra ihop sig till lördagskväll🥳Inte för att jag orkar så mycket. Men kaninerna behöver mat och dryck, och jag har en tvättmaskin fullproppad med kläder som familjen kommer fråga efter imorgon.
Hungriga?
Jag önskar att det lät annorlunda här på bloggen. Att jag var full av energi, till exempel. Men…det finns ändå mycket jag är lycklig över. Att skolstarten för ett av barnen började bra, som av ett mirakel, och har fortsatt så🙏Och att jag, trots hjärntrötthet, fortfarande kan göra det jag älskar: läsa och skriva. Har hört om utmattade som helt tappat en, eller båda dessa förmågor…
Och så lukten av pizza i köket, inte dumt det heller. Goda saker i livet. Att vara rädd om. Kram! Hoppas att du som läser har en fin helg, och saker i tillvaron att glädja dig åt.❤️
Och så blev det trötta läget från helgen en infektion. En släng av feber, ont i halsen och en trötthet jag inte önskar någon. Igår gick jag och dottern till skogen, men fick vända efter en stund då jag blev för yr.
Men vackert var det🍁Korta stunder har jag även suttit med Vårmörker. Efter genomläsningen för några veckor sedan, då jag blev nöjd, sant kunde konstatera att jag klippt bort en del bra kapitel, är uppgiften för tillfället att leta upp dessa.
En uppgift som pga oordning bland dokumenten tidvis krävt datorer. I förra veckans inlägg liknade jag mitt manusarbete vid ”ser inte skogen för alla träd”🌳
Men när jag besegrat pågående infektion, samt fått lite mer ordning i min skrivande härva, ska jag nog faktiskt göra det.
Men nu stundar väckning av barnen, och frukost. Det lär hålla mig vaken ett tag till😉☕️Jag hoppas att du som läser mår bättre än jag, och får en fin dag💓🍁Kram!
Motionera inne är förmodligen bättre än inget spring alls, får vi hoppas att Yoko och Sötis tycker, som just nu rastas i vår källare.
Och att vila mycket är absolut bättre än att bli ännu mer utmattad. Det sistnämnda gäller mig. Inledde helgen med att skriva på Vårmörker, samt ta en promenad i solen, sedan blev det inte mycket mer.
Jo, jag handlade mat, och åt. Kröp sen i säng, fram till läggdags.
Jag blir besviken på mig själv ibland, för att jag ännu inte lärt mig mina gränser gällande ork. Samtidigt som jag gör mitt bästa för att förlåta mig själv❤️För det är sannerligen inte lätt, eftersom man har olika mycket energi i perioder. En svårighet jag har, som ju även är en välsignad gåva, är att det finns så mycket jag tycker om☺️Jag älskar naturligtvis att skriva! Men jag uppskattar tiden med familjen lika mycket, och jag trivs på jobbet. Även mycket av det vardagliga uppskattas. En tidig morgon med hett kaffe, och ett änglakort, en ljuvlig start🙏Och skogen! Även tvättstugan är nice, särskilt i sällskap med trevliga tankar, och att klappa kaniner förstås💓Att gilla så mycket gör det svårare att stoppa i tid, misstänker jag. Men nu! Ska jag säga hejdå för idag och önska dig som läste en fin dag. Själv ska jag ta en kort promenad, och sen sova. Tjohej😉
Något förskönad bild på sovrummet med hjälp av Insta
Efter fyra månaders paus började jag umgås med mitt manus förra veckan. Uppehållet hade med en kortare utbildning att göra, inget annat. Och det var motigt att avstå! Inte bara för att jag saknade mina karaktärer, utan även för att arbetet med Vårmörker varit så segt. Skuggvinter gick inte direkt snabbare, nej, 10 år tog det. Men när jag äntligen blev publicerad, och till och med sa i radio och tidningar att det skulle gå fortare denna gång😃Då kände jag mig kaxig, och glad! Vad kan väl stoppa mig nu, liksom?!
Jo, det kunde utmattningen, och i dess klor är jag forfarande kvar. Även om jag är mycket bättre nu, klarar jag i princip inte en dag utan sömn.
Men för att återgå till skrivandet; fyra månaders paus är väldigt bra när det gäller att få överblick! I våras gjorde jag flera täta genomläsningar, vilket mest resulterade i att jag inte såg skogen för alla träd.
Skogen och alla träd
Precis så kändes det, eftersom jag varje gång ändrade bara LITE grand. På olika saker, och strök olika kapitel, så till slut visste jag inte vilken version som var aktuell, eller vilken jag tyckte mest om…
När jag läst igenom alltihop förra veckan, hade jag den överblicken jag ville ha. Så jag är glad nu?
Jo, först var jag lyrisk. Men nu sitter jag vid datorn igen, antecknar och suckar och tänker mest ”Vad är det här för jäkla härva”?! Och då vet man åtminstone att man är inne i intrigen igen😂🥲KRAM på er! Och tack, som vanligt, för att ni läser❤️
Lördagen inleddes med skrivande på mitt manus Vårmörker, vilken lycka 😊Men sedan blev det ännu bättre, för mina föräldrar kom, och jag och maken åkte till Borås för att bo på hotell! Vi inledde med lunch och shopping. Kläder till oss båda, ovanligt och därför otroligt välbehövligt. Jag unnade mig till och med en ny pyjamas, som ni ser nedan☺️
😴
Väl på hotellet så…slängde vi oss i den sköna sängen och stensomnade. När vi vaknade somnade maken genast om. Det hade jag också behövt göra, för jag var helt rusig av trötthet när det var dags att äta. Men den kyliga septemberluften piggade upp, och hungriga var vi båda två.
Inte den bästa bilden, (trött mobil) men den bästa stunden❤️❤️
De sista åren har tagit mycket på oss, och jag är så himla tacksam över helgen. Och inte bara över den naturligtvis, utan över så mycket💓Som att äldsta dottern efter en längre tids dåligt mående har orkat börja gymnasiet, och trivs🙏Över minstingen (som inte är så liten längre) som utvecklas och vågar, och som leker kurragömma i byn med kompisar om eftermiddagarna. Hoppas och ber innerligt för att allt det goda ska hålla. Och mest av allt är jag lycklig och tacksam idag❤️KRAM!
Här sitter jag på jobbet med den lilla ljuslyktan ni ser på fotot, äter ostmackor och är lycklig som bara den☺️
För att jag är utbildad healingterapeut nu, mitt diplom är på väg med posten. För att jag börjat skriva på mitt manus igen
Mys i skrivskrubben
Vi har dessutom fått tid hos veterinären för vaccination av kaninerna (mot gulsot och pest)
Domingo, Yoko och Sötis funderar runt restriktionerna
Håhåjaja…Det är baskemej inte alltid lätt att vara kanin. Inte människa heller, för den delen. Men tänka sig, att idag är det just det. Lätt att vara jag. Det bubblar inuti av glädje.
Till råga på allt är det fredag 😁Hur bra kan det bli egentligen?
Jag tackar dig som kikar in här och läser, och hoppas att du får en fin helg❤️🍁Kram!
Mitt liv 