Det är väl detta man drömmer om resten av året, när man tänker på sommaren? Åtminstone hoppas de flesta på det. Sol, och mycket bad. Att plocka bär som smakar ljummet. Att det ska kännas konstigt att ta på sig byxor, och strumpor när hösten börjar. Vi längtar helt enkelt efter att klaga på värmen.😅
Häromdagen💦
Det slog mig igår att mina barn kommer minnas en hel del av det man önskar en barndom; Vintrar, med gnistrande vit snö (vi bor ju på landet) långa pulkabackar, och snölyktor som flämtar i mörkret, på kvällen. Och somrar som dessa☀️Inte bara förstås, men också. Och trots att de är syskon, kommer de givetvis minnas olika saker, en del ord, minnen, händelser, kommer fästa djupt hos någon, och inte alls hos de andra. Same, same but different.
I februari i år❄️
Idag till exempel. Tjejerna har gjort tårta, men varsin. För båda fyller år🥰🥰Så nu ska jag resa mig från min bekväma plats på altanen, lämna himlen utan moln och humlesurret, och baka scones. Det är en tradition på födelsedagar som ingen i familjen glömmer av. Senare blir det bad, det kommer behövas🏖
Händelsen för några veckor sedan, när vår yngste son försökte rädda en pojke som kommit ut på för djupt vatten, utan att kunna simma? Jag tänker på det varje dag, med fasa och tacksamhet. Det är en klok sak i livet, att inte ständigt ta saker för givet🙏Och att vara tacksam, och aktsam om det man har❤️💙KRAM!
Tror att kaninerna håller med, för de fick nyss städat i sina burar. Förmodligen njuter de inte lika mycket som jag av att det redan är så varmt i solen, men de njöt nog desto mer av skuggan på bilden ovan.
Medan jag njuter av kaffet. Gräset under fötterna. Solen som åter lyser på himlen. Äldste sonen och hans vänner tajmade in precis rätt eftermiddag att åka och bada, nämligen igår då vädret vände🌞
Betyder dessa ljusa rader att allt är bra? Nej. Ständiga småkrig, och större härjar hemma. Men inte bara, ljusglimtar finns det gott om. Och alla andra problem kan gott vänta ett slag. Och idag hoppas jag på bad. 💦För nu har jag SEMESTER (hemester). Det går an när man har ett smultronställe vid sin egen altantrapp, och närmsta sjön tio minuter bort, en minut med bil).
Att de kommer gå i uppfyllelse☺️🙏Den första drömmen, att få klart mitt manus Vårmörker, kommer förverkligas. Naturligtvis med jättestor hjälp av Skuggvinter. Boken jag skrev på i tio långa år, och till slut, äntligen, fick ut den, om än på ett hybridförlag, och inte ett traditionellt som jag ville. Men det gjorde ingenting, med facit i hand var det faktiskt bra! För hur trist hade det inte varit att ges ut, för att falla ihop i en utmattning direkt efteråt? Och antagligen ha förväntningar från förlaget på kommande bok. Som inte är klar än idag…Men det kommer den bli, och är det på hybridförlag igen, är det mer än okej☺️För jag tyckte att det var roligt att sälja in min bok själv, med signering och allt vad det innebar.
Nordstan i Göteborg. Och jag DOG nästan, av nervositet, när jag fick syn på den😲
Nästa dröm, som seglat upp på min himmel ganska nyss, (lite konstigt uttryck, men just därför passande, eftersom många förmodligen tycker att detta är lite skumt) är att arbeta som healer. Jag går en utbildning nu, för att kunna skicka stärkande energier, känna av obalanser i kropp och själ, balansera chakran mm.
Om alla tycker att det är flummigt? Gör inget☺️Jag har levt så länge med tron på Gud och änglar, och på ett levande Universum som är så mycket mer än vi kan tänka oss, att jag är trygg i min övertygelse. Fast ok, lite spooky är det allt ibland…😉Men min plan, som jag skrivit om innan, är att skapa en hemsida där jag erbjuder mina tjänster, när utbildningen är klar. Om jag orkar.
Om ingen vill boka något? Gör inget☺️Jag har några snälla släktingar och vänner som sagt att de tänker prova på🙏Och, inte minst, jag har min stökiga familj att ta hand om, och dem kan jag nog jobba med några år😅Så summa summarum förverkligas mina drömmar när jag får hålla på med det jag vill, oavsett yttre resultat. Är inte det underbart, så säg?!💝
Om du som läser det här blir nyfiken och vill få healing, hör gärna av dig via min kontaktsida, (i menyn här på bloggen)så berättar jag mer. Healing fungerar nämligen bra på distans också, eftersom energier inte har begränsningar i tid och rum. Det är naturligtvis gratis, och finns inga framtida förväntningar på något. Jag behöver helt enkelt träna upp mig på olika personer under min utbildning. Men nu är det dags för mitt vanliga arbete. Städning alltså. Hej och hå. Och KRAM, tack till dig som läste🤗
När klockan är kvart i elva på förmiddagen, och det här är min utsikt
Och gräset under fötterna är grönt, och himlen så blå. Att det redan hettar på axlarna, och äldste sonen äter isglass på altanen. Jag ska älska varje ögonblick av den här dagen🙏💛Särskilt eftersom jag nu varit symtomfri tillräckligt länge för att fira min mamma som fyllde sjuttio i dagarna. Hela familjen ser fram emot sällskap, och buffé 😋🥳Handdukar, badkläder och sollotion har jag redan packat! Carpe diem gäller verkligen idag, eftersom det ska regna i morgon. Eller? Flera dagar denna vecka, även förra, blev bättre än vad min app förutspådde. Så härligt när det går åt det hållet☺️Visst är det likadant med våra känslor? Att det tunga ibland blåser bort utan att man riktigt har koll på varför. Gott så!
Hoppas att du får en fin helg, med många fina stunder. Vet du vad jag tycker är bäst, under en dag? Att stanna upp, dra några djupa andetag och betrakta det jag har runt mig. En enkel övning i mindfulness som bara behöver ta tio sekunder av din tid, inte mer. Men som faktiskt ger skillnad, i närvaro. Kram🤗
Ps Är jag själv bra på att stanna upp? Nej, inte särskilt men jag övar. Och det räknas😀
Jag har hintat om att jag har något nytt på gång, och nu tänker jag berätta vad det är. Trots att det är nervöst, och förmodligen kommer ge blandade reaktioner. Men ni bloggläsare är snälla, så jag gör det ändå:
Jag håller på att utbilda mig till healingterapeut. Yes, en andlig sådan. Som kan skicka helande energier till andra, även på distans. Bland annat. Jag kommer antagligen skriva mer om detta, längre fram.
Mitt nya jag (hehe)
Nej då, det är egentligen inget med mig som har förändrats, förutom att jag valt att satsa på något jag länge trott på. Ni som känner mig och/eller läser min blogg , vet nog redan att jag tror på Gud, änglar och ett levande Universum som är långt mer fantastiskt än vi någonsin kan föreställa oss.
Jag vet att många av er inte tror som jag, eller inte tror alls. Och det gör givetvis absolut ingenting! Jag skulle aldrig få för mig att försöka övertyga någon eller diskutera det i form av bevis för att det gudomliga finns/inte finns, där syftet är att en ska ha ”rätt”. Vad är det ens att ha rätt, och varför känns det så viktigt många gånger?
Ju längre vi lever, desto mer inser de flesta av oss att det sällan finns en sanning, eller att vi ens förstår speciellt mycket av de stora livsfrågorna…
Förhoppningsvis lär vi oss också att acceptera att vi inte tycker likadant. Jag hoppas att du även i fortsättningen vill läsa min blogg, för den kommer vara som den är nu, (kanske med undantaget att den har en länk till en hemsida där jag erbjuder mina tjänster. Kanske…) Och för att förtydliga ytterligare kommer jag aldrig föreslå någon att prova dem. Man får marknadsföra sig offentligt, men inte bedriva uppsökande verksamhet!
Jag säger inte upp mig från mitt jobb, så om jag inte får några kunder gör det ingenting😊Jag började ändå på utbildningen för att kunna hjälpa mig själv, och familjen i första hand. (Och där har jag att göra)😅
Det andliga är som sagt en passion för mig, något jag haft med mig länge. Om det går att göra något av det i ett eget företag är det fantastiskt. MEN, om jag inte orkar starta upp, så är det helt okej! Det viktigaste är att jag håller, och även om min utmattning förbättrats, måste jag först ta hänsyn till vad jag förmår. Kursen, och de jag planerar att gå, blir aldrig vare sig bortkastade pengar eller tid, för jag älskar varje sekund av mitt pluggande.
Däremot saknar jag mitt manus Vårmörker som jag pausat. Jag är dock ganska säker på att det inte varar så länge. Författaren i mig har börjat protestera, och tittar längtansfullt mot mitt gröna idé-block. Och visst är det ren och skär rikedom att brinna för mer än en sak i livet? Nu är nog uttrycket ren och skär rikedom inte helt rätt. Men kolla då fotot, så ser ni att det är ett passande uttryck i det sammanhanget i alla fall😉
Jag är fullt medveten om att många av er kommer anse att detta är tokigt och världsfrånvänt. Och det får ni gärna göra😊Och ni får gärna skriva en kommentar, om ni vill❤️Kram, och tack för att ni läste🤗
Det enkla, och samtidigt sanna svaret är förstås att lycka är olika saker vid olika tidpunkter, för olika människor. Och ovanstående mening går att bryta ner i mängder av variationer. Vad som gör mig lycklig ena dagen, kan göra att jag känner mig uttråkad, om det blir för mycket av det. Eller om det inträffar vid fel tidpunkt. Så kanske är svaret inte så enkelt ändå…
Bilden ovan, tagen i vår trädgård, är ren och skär lycka för mig🌸Vi bodde i lägenhet i många år, och jag lovade mig själv att om vi fick hus med trädgård skulle jag aldrig klaga på att det var jobbigt, eller dyrt att renovera osv. Det löftet har jag hållit. Men som sagt, lycka skiljer sig åt från person till person.
Men vissa svar gäller väl alla, kan man tycka? Som att vara frisk, till exempel. Ja, om du har besegrat en sjukdom nyss, har en närstående som drabbats, eller, för den delen är ovanligt klok, då inser du förmodligen att hälsa är en oerhörd rikedom. Men om du är van vid att må fysiskt bra är det mycket möjligt att du inte går runt och uppskattar det för jämnan. Du har ju så mycket annat att tänka på…🧐
Jag tror att lycka inte bara är något som kommer till oss då och då, utan den finns i stort sett alltid tillgänglig, bara vi är villiga att anstränga oss en aning. Nu menar jag inte att man alltid ska leta efter något att vara glad över, vi har ju ett ofantligt känsloregister inom oss som behöver få utlopp. Men, lite oftare?
Lyckliga Lisa
Vad är lycka för dig idag? Eller vad var det igår? För mig är det just nu att sitta och blogga i min blåsiga trädgård och se kaninerna springa runt i hagen. Jag tror att de skulle instämma på just den punkten, faktiskt😉KRAM på dig, och tack för att du läste🤗💙
I fredags lyste solen från klarblå himmel när jag åkte hem, och sjön utanför bilfönstret var lika blå och inbjudande den.
Jag njöt, men tänkte också på det tragiska som ofta händer varma dagar: Någon, eller några drunknar. Inte sällan är det barn, som lätt hade kunnat räddas. Du kan väl be en bön för att det inte ska hända den här helgen, sa jag till mig själv. Så det gjorde jag. Det blev lördag, och vi åkte och badade💦🌞
Underbart☺️Och så kom söndagen, med åskvarning. Men jag ville så gärna att vi skulle ha det lika bra igen, och att även min man, som sover till lunch innan nattskiftet, skulle med. Eftersom åskan skulle komma på tidiga eftermiddagen fixade jag snabb lunch och packade så att vi var klara att åka när maken stigit upp. (Han fick frukost och kaffe;)
Väl framme vid sjön är jag med minstingen på stranden, och maken går med de stora till bryggan, där det är växelvis grunt och djupt. Efter några minuter märker min man att någon skämtar med vår yngste son genom att plaska, och dra i honom. Kanske en klasskompis tror han först, men det är inte roligt för det ser faktiskt ut som om barnet försöker dra ner honom under ytan. Så går det upp för min man att barnet ropar på hjälp. Där, en bit utanför bryggan, där ingen bottnar längre. Han simmar snabbt dit, och lyckas med viss möda få det skräckslagna barnet att släppa vår son, genom att förmedla att han ska ta tag i honom istället. Barnet tar tag i min man och vår son simmar snabbt undan. Barnet är chockat när det kommer upp på bryggan, och möts av sin mamma. Hon sa tack, och inget mer, men hon var förmodligen lika chockad. Jag visste ingenting, förrän de berättade det en stund senare.
Ett stort drama, som kunde fått en helt annan utgång, hade utspelat sig i närheten av mig, och många andra, utan att vi märkt ett dugg.
Det här är en varning, och uppmaning till ALLA, men speciellt till oss vuxna förstås:
Hur fort det blir farligt i vattnet. Att den som inte kan simma inte har lång tid på sig att ropa på hjälp. Att ha koll på barnen länge, flera år efter att de lärt sig simma. Och fortsätta tjata, och påminna efter det: Simma aldrig för långt ut, jaga aldrig badbollar, för du kanske inte orkar simma tillbaka. Dyk aldrig om du inte vet hur djupt det är! Till tonåringar; bada inte om du har druckit alkohol. Osv.
Den viktigaste lärdomen från denna händelse är att tala om för barn att de inte ska försöka rädda någon ensam, utan tillkalla hjälp av vuxna istället! Berätta för dem att en person som håller på att drunkna utgör en fara, eftersom de har panik och riskerar att dra ner sin räddare under ytan. Att allt är annorlunda i vatten, att även mindre barn blir tyngre och starkare än i verkligheten.
Medan familjen berättade för mig och minstingen, blåste det upp, och blev mörkblått vid horisonten. De första regndropparna kom när vi gick över parkeringen. På hemvägen satt vi tysta, medan det började mullra i fjärran, och jag tror att vi för en gångs skull tänkte på samma sak. Kanske på lite olika sätt, men ändå.
Drunkning går ofta snabbt och tyst, och att det här barnet kunde ropa på hjälp ett flertal gånger var antagligen för att han klamrade sig fast vid vår son.
Våra barn är det bästa vi människor har, och vi borde aldrig mista dem på detta vis eftersom det så lätt kan förhindras. Genom uppsikt, och genom tidigt ingripande.
Energimässigt ingen vidare helg, kanske. Men, vädret! Bad både igår…
Inte kallt alls, bara skönt uppfriskande
…och idag. Idag hade vi dock bestämt oss för att bada tidigare på eftermiddagen, då det var åska på ingång. Och vår timing var perfekt. Vi hann precis njuta av ett dopp innan himlen oroväckande snabbt drog ihop sig till ett enda stort moln, och badbollen nästan blåste bort på stranden.
Då packade vi ihop och åkte hem. Tände lamporna i köket, medan det mullrade, inte så fjärran. Nu är det sol igen, och hyfsat kvavt. Diskmaskinen för oväsen i köket, och jag ska snart hänga ut sandiga handdukar på tork. Precis en sådan syssla man vill ha när det är sommar☺️🌞Förresten, den här boken. LÄS! Och kram på dig, och tack för att du läste detta🌸🤗
Var på jobbet ovanligt tidigt idag eftersom minstingen väckte mig med en hostning. Hoppas att det bara var en oskyldig sådan, och enligt rapport från henne nyss mår hon bra. Sitter hemma i soffan, dricker Festis, och kollar på Sommarlov. Hoppas det stämmer, måendet alltså. Det finns nämligen något vi båda vill idag😊Vi vill bada i eftermiddag!
Igår var himlen klarblå, och det var precis lagom varmt när jag satt i trädgården och kopplade av en stund. Eller, om jag ska vara ärlig var det inte vad jag gjorde. Jag avverkade en del mail, och lite annat. Men jag har blivit bättre på att göra sådant i trädgården. Passa på att få frisk luft och gräs under fötterna. Samt hålla ett öga på kaninerna.
Här kikar Hampus in på sina ärkefiender Mumrik, (också svartvit) som skrämde livet ur honom häromdagen, och Vitnos. En kort redogörelse för detta finns i förra inlägget, för den intresserade. Själv ska jag jobba vidare några timmar till, och säger därför hejdå för idag. Ta hand om dig och glöm inte att njuta av 🌞 när den tittar fram. Kram🤗🌸
Mitt liv 