Författare: Louise Baumgärtner

Här kommer ett inlägg med några exempel på hur det kan vara att ha barn med neuropsykiatriska diagnoser.

Jag blev mamma för nitton år sedan, och min yngsta går nu i mellanstadiet.

Men småbarnsmamma är jag fortfarande i flera avseenden. Aldrig en natt utan att jag blir väckt och störd, är uppe och stoppar om och lugnar.

Sitter inte alltid på toa ifred heller. När de vill något är det NU. Och just då är det bara det som räknas, för dem.

Verkligen kolla och tjata att de får i sig tillräckligt med vätska, att hygienen sköts, att händerna tvättas när det är nödvändigt, att det spolas så att nästa person vill gå in. Bli utskälld för att man påminner men ändå fortsätta påminna, för att vissa saker MÅSTE man. Dricka är en av de sakerna, astmamediciner en annan.

Något annat man gärna vill förpassa till småbarnsåren är den minimala egentiden med sin partner. Det är nitton år sedan vi hade kvalitetstid i mer än små mängder. NITTON ÅR! Nu beror detta inte bara på diagnoserna, ska ärligt sägas. Vi valde att skaffa fyra barn, klart att det blir en del småbarnsår. Vi har även olika arbets- och sovtider.

Men ändå…bara lite mer tid med varandra hade varit så värdefullt🙏Vi ser par gå på promenad med varandra i byn. Medan vi sällan lämnar huset om alla barn är hemma på eftermiddag/kväll då de är trötta, pga alla konflikter som snabbt blossar upp.

Våra barn är inga monster, tvärtom. Men vår yngsta är ofta väldigt bra på att retas, och vårt andra barn med diagnoser går lätt i gång. Lägg till en tonåring och en nittonåring, som inte har diagnoser, men som naturligtvis bär på sitt, och dessutom är urtrötta på att det ofta är så jobbigt hemma…

Den egna egentiden då, där man bara får vara? Den har jag på mitt vanliga arbete, och mitt andliga. Jag tycker i princip alltid om att åka i väg till jobbet, det är så lugnt där😉

Detta lugn infaller sig dock när, och om alla barn kommit iväg till skolan. I regel blir jag uppringd/ får sms ca 15-20 gånger innan klockan hunnit bli halv åtta på morgonen. Vissa samtal gäller en gympatröja någon letar efter, men de flesta handlar om skolångest, och att någon hemma är dum.

Här börjar vi komma in på det tyngsta: SKOLÅNGESTEN. I stort sett varje dag är en kamp…Ser fram emot i morgon då vi ska ha skolmöte, igen.

UTBROTTEN OCH KONFLIKTERNA:

Så vidrigt jobbigt! Alla fula ord, alla provokationer och normala gränser som passeras. Varje dag. Men värst är ändå utbrotten, ångesten. ”Jag orkar inte ha det så här, mamma”. Tårar som sprutar, ibland kippar hon efter andan…Fram med inhalatorn, hålla tillbaka de egna tårarna man vet kommer sedan…

Vet ni vad, nu orkar jag inte skriva mer om detta. Så varför detta inlägg? Jo, för att dela med mig, ge dig ett fönster av min värld, likt många bloggar gör. Vi är så otroligt många som kämpar med svårigheter även om de ser olika ut, och på något förunderligt vis stärker det att dela. Att veta att man inte är ensam, kanske få perspektiv på egna problem, och / eller känna igen sig.

Det är därför jag skriver. Inte på minsta sätt tror jag att vi har det värst. Tänk att ha ett dödssjukt barn, tänk att leva mitt i ett krig…

Så jag är tacksam för enormt mycket också, och hoppas med detta inlägg att jag lyckats ge dig detsamma: En känsla av att du inte är ensam om att ha det svårt, vad nu än det svåra består av❤️Möjligtvis lite perspektiv, samt det bästa; en gnutta tacksamhet över det som just du har och värdesätter i ditt liv. Kram på dig och tack för att du läste🙏

Ps Om du av någon anledning blir nyfiken på min hemsida hittar du till den här🔽

http://healingnaradig.com/

Hej allihop! I några inlägg framåt kommer jag att berätta personligt om mig, lite om vår familjesituation som är ganska tung och kaotisk periodvis, samt om mitt annorlunda företagande som föddes och fick kraft, både ur en utmattning, och som en konsekvens av vårt familjeliv.

Men i dag vill jag posta något uppmuntrande, med tips om hur du kan vända på en trist dag, eller ditt låga humör. Obs! Speciellt det sista rådet är väldigt ovanligt, MEN väl värt att prova!

I slutet av inlägget kommer du, som är nyfiken på vad jag gör att länkas till min hemsida.

Men nu, trevlig läsning🔽Vänd på din dag;

Fake it til you make it Det är inte alltid det funkar, men det kan göra det. Alltså att låtsas som om man var glad. Och allvarligt talat, vad skulle du göra då? Gå på träningspasset? Klä upp dig lite extra? Bjuda kollegorna på oväntad fika? Höra av dig till väninnan och bestämma tid för träff? Listan kan göras hur lång som helst på den lilla extra ansträngning vi ofta gör, för både oss själva och andra, när vi mår bra. Om du gör bara lite av det en trist dag kan det räcka för att må bättre. Och andra gånger räcker det  för att vända på hela skutan!

Ring någon Och det ska helst inte vara någon du bara kan vräka ur dig allt elände över, utan en släkting du inte pratar med så ofta, eller en bekant, någon där det krävs att du är lite artig och formell. Även om du vill svara att allt är åt helvete när du får frågan, så säger du något i stil med ”Det knallar på”, eller något liknande, och sedan frågar du hur hen har det?

Även om du helst inte ska ringa din suraste faster, kan det hända att du lägger på luren och upptäcker att det var vilsamt att lyssna på någon annans bekymmer. Kanske tänker du att du har det ganska bra när allt kommer omkring, eller att det var skönt att äntligen ha ringt det där samtalet. Eller började du berätta om något ur ditt liv, något av allt som faktiskt är bra, och blev på bättre humör? Grattis i så fall, ibland kan det vara så lätt att skifta sin vibration!

Gör något för dig Beställ parfymen du vill ha! Eller boka en tid hos frisören (om du behöver det förstås).  Ta dig tid att gå till Bibblan, och låna en hög. Även om du för tillfället skulle vara så nere att du inte bryr dig vet du att det kommer en dag när du njuter av att vara snygg i håret, eller ha en bra bok till hands. Gör du något du skjutit på ett tag kan du dessutom bocka av det på att göra-listan!

Vila från sociala medier Ja, varför inte? Du slipper sucka olyckligt (eller irritera dig) på harmoniska och lyckliga inlägg. Är du som de flesta andra tänker du förmodligen med jämna mellanrum att du borde logga ut oftare. Och tada – nu är du off, på alla plan. Var inte förvånad om en skön känsla infinner sig här.

Och sist men inte minst; Ett  råd som gavs i en kurs gällande konflikthantering (på BUP) som jag och min man gått:

 Det här är något som kan användas av två personer som lätt och ofta börjar bråka. Det kan vara du och din partner, din tonåring, eller mamma. För att det ska vara användbart i hetlevrade situationer behöver ni ha kommit överens om denna strategi innan, och exakt vad ni ska göra då. Här är det viktiga nämligen att bryta konflikten i början, så att den inte eskalerar, utan upphör eller förs under sansade former.

Så i det ögonblick ni börjar bli upprörda, behöver en av er lägga märke till att ”Ajaja, nu börjar det blåsa upp till storm här”…och sätta stopp genom att t. ex:

Gå i väg! Ofta räcker det faktiskt med att gå ut ur rummet, nedför trappan eller ta en sväng ut i trädgården för att komma till sans. Egentligen vill vi oftast inte bråka, i alla fall inte genom att tappa kontrollen och gapa, eller gaffla med någon i tjugo minuter, särskilt inte när ingen lyssnar på den andra, och ni har gjort det många gånger förut. Behöver ni reda ut något kan ni försöka en stund senare, i ett mer sansat utgångsläge.

Men – man kan också börja prata om något helt annat! Här är det som sagt viktigt att ni båda är med på det, och gärna har kommit på vad ni ska prata om i förväg. Det kan vara t. ex. vad ni ska äta till middag, eller vad ni tyckte var bäst med filmen ni såg i går. Men håll det med fördel enkelt, inte något ni brukar tjafsa om😉

Det sista tipset har vi aldrig lyckats med, men jag ler alltid när jag tänker på det🔽

När rösterna blir högre och ni argare, och identifierar detta…DÅ ska ni avbryta OCH ta några danssteg ni kommit på innan. Gör detta i någon minut.

Nu tackar jag dig som läste, och önskar dig en riktigt fin lördag😊

Blir du nyfiken på mig, och mina tjänster länkas du till min hemsida här

Hem

Inte…Jag är verkligen fantastiskt glad över att företaget går bra, men det tar tid. Vårt kök var ofta stökigt innan, och det har inte blivit bättre.

Här från i förmiddags när jag var företagare och bagare, samt mamma.

Vi hade skapat ordning i utrymmet nedanför trappan i källaren. Tills Tråkhögen (ovan) sakta men säkert gjorde entré och började växa. Jag vet knappt vad den består av, förutom två väskor från hotellnatten (i november)? en avlagd jacka, och Jesuskrubban med sällskap.

Krukväxter kan ha svårt att överleva vintern. Hos oss tycks det vara extra problematiskt, trots att jag vet att jag hade gröna fingrar i min ungdom.

Ängeln ni ser ovan kom med som en liten gåva i en blomma jag fick en gång. Då stod hon upp, stolt och stark. Nu ser hon tyvärr lite mer sliten ut. Om man vill vara ironisk kan man säga att hon inte är den enda i vår familj…

Ibland är det skönt att vara just ironisk. Det här inlägget är tänkt att, i bästa fall, få dig att småle och känna igen dig i virrvarret, eller nöjt konstatera att du har lite bättre ordning hemma. Vi är alla operfekta, och har det operfekt i perioder och på olika sätt. Det kan vara allt från en depression, dålig ekonomi eller…ja, ni fattar. Men vi kämpar på så gott vi kan, och det duger❤️‍🔥Heja oss! Heja alla! (Nästan alla)

Just nu faller solen in så fint genom vår (oklippta, för höga) häck, så att man hade kunnat sitta på altanen och mysa. Det kanske jag gör, men jag tänker inte visa upp den. Den är tom för övrigt. Möbler och grill bortburna inför stormen förra veckan. Och det var nog största ansträngningen vi gjort på altan-fronten någon gång. Kram och tack till dig som läste🤗

Vissa dagar, när jag är riktigt trött och verkligheten känns för stor att hantera, då bygger jag bo i sovrummet. I dag är en sådan dag. Jag arbetade några timmar på mitt vanliga jobb, kom hem och åt, gjorde lunch även till mina två yngsta som är förkylda, och sedan kröp jag ner i sängen. Efter det har inte mycket mer hänt.

Vissa dagar, när alla ljud och röster är för påträngande och dagsljuset sticker i ögonen, då stänger jag dörren om mig. Då får sovrummet bli hela världen, och sängen mitt land. Jag kan ligga i timmar efter att jag vaknat, och undra hur jag någonsin ska komma upp.

Det är sviterna av utmattningen. Det är allt med familjen, med barnen, med livet som pågår. Som vissa dagar skaver mer än andra, och gör ont.

Då krymper jag min värld till ett enda rum, med tända ljus och lugn musik (i bästa fall) och försöker stänga ute allt annat. Jag vet inte om det är rätt eller fel, men det är vad jag förmår. Maken har kommit med kaffe, macka och choklad. Min yngsta är uttråkad och retar honom i köket, medan han steker kebab. Äldsta sonen kom hem med en vän, och jag har inte orkat säga hej. Tonårsdottern har somnat och min yngste pojk väntar nog på att maten ska bli klar, om jag känner honom rätt.

I dag är en sådan dag, en dag när jag inte orkar, en dag när det enda som återstår är mamman i morgonrock. Men- i morgon är en annan dag! Kanske är det en av de bästa sakerna med livet ändå. Alla nya dagar, chanser och omstarter. Mitt i allt är jag tacksam för det, och för allt som ändå är så bra som det är❤️‍🔥KRAM!

Fullt upp, för tillfället. Till stor del beror det på utbildningen jag går just nu, till Emotion Code®️ Healer, och alla övningsklienter som kommer med den.

Programmet är dessutom tidsbegränsat, är jag inte klar 22 april försvinner den, och jag får köpa den på nytt och börja om för att få ett certifikat. Det kommer inte hända, men och som sagt, det sätter lite press på alltihop.

När jag startade mitt företag i januari förra året drömde jag om bokningar. Nu händer det att jag får säga nej, eller att klienter får vänta flera veckor på en tid. Det känns både lite som ett lyxproblem, och jobbigt…

Livet i övrigt brukar ju sällan vara satt på paus, det heller. Haft några tråkiga möten det sista, och så finns det lite vänskapstrassel för ett av barnen just nu. Visst hör det till, men det gör det aldrig roligare…

Såklart finns det sådant som muntrar upp också! I lördags utmanade jag mig själv när jag och äldsta dottern åkte till närmsta stad för att se skräckfilm på bio 20.45😱Den tid då jag, och sviterna av min utmattning, brukar krypa ner i bingen. Men denna kväll var det high life

Filmen Megan var klart sevärd!

Och så detta🔽det glädjer och värmer❤️Kram

Jaha, dags att frysa igen, tänkte jag när snön började falla häromdagen. Visst var det vackert, men…

Kanske tänkte kaninen Mumrik detsamma när han var ute på en påtvingad runda i sin hage i går. Jag skriver påtvingad eftersom jag misstänker att han blivit deprimerad sedan sambon Vitnos dog. Han har helt tappat entusiasmen för att röra på sig…Men jag sätter honom en stund i hagen ändå, eftersom jag tror att han blir ännu mer deppig av att bara hänga i buren.

Jag önskar att jag hann klappa och gosa med honom mer, men just nu har jag ännu mer ont om tid än vanligt. Jag går nämligen ännu en andlig utbildning, för att bli Emotion Code®️ Healer. Du som av någon anledning blir nyfiken kan läsa sista blogginlägget på min hemsida här:

Hem

Mer detaljerad och utförlig information om metoden jag utbildar mig i länkas du till här:

http://discoverhealing.com/

Tyvärr har jag inga platser kvar för övningsklienter. Däremot kan den som vill sätta upp sig på min intresselista för att få köpa sessioner med minst 50% rabatt när jag är certifierad practitioner.

Intresselistan är inte på något sätt bindande, du kan bara tacka ja eller nej om/när du blir erbjuden detta. Kommer ha ett antal billigare sessioner, vet inte hur många, men då är det turordning som gäller. Så dröj inte med att låta mig veta om du vill bli stå med☺️

Men, för att knyta ihop detta inlägg; Varför ska stackars Mumrik vara försökskanin?

Jo, för att bli certifierad måste jag nämligen ha fem djur som klienter också, och då tänker jag bl. a. jobba på Mumriks låga sinnesstämning.

Jisses🥹Ibland undrar jag vad jag gett mig in på, vad jag gör egentligen…Det undrar jag ganska ofta om jag ska vara ärlig.

MEN, jag har ganska kul på vägen, och så länge det inte skadar någon är det nog det viktigaste . Tack till dig som läste, och ha en fin helg🥰

….Antar jag, att mitt liv är. Fullt av både önskat och oönskat. Mest önskat, om jag ska vara ärlig. Men det tar inte bort chocken eller smärtan när det oönskade sticker upp sitt fula tryne, som det gjorde förra veckan.

Och tyvärr, pga att jag inte vill lämna ut den älskade person det berör, kan jag inte skriva vad det var. Men jag har gråtit, varit arg och känt mig förd bakom ljuset…Och sedan har jag klamrat mig fast vid ljuset, vid verkligheten:

Det kunde vara värre! Ja, sannerligen. Vi har ingen allvarligt skadad här, vi har inte mist någon…Der som hände var otroligt DUMT, men tonåringar…

Några rader till, några varma klunkar kaffe till, sedan är det dags att väcka barnen. Och glädja mig åt att jag har bloggat. Det är inte det att jag tröttnat på att blogga, det är tiden och denna gång , motståndet mot ett nytt inlägg när något tråkigt hänt. Så jag avslutar med några fina bilder från när syster med familj var här, och granen stod grön och grann i stugan

Vill bara kika in för att önska dig som läser detta…ja, du kan säkert lista ut vad🤗✨

Hoppas att du får en fin nyårsafton, vad du än gör, och känner att du kan blicka fram emot 2023 med tillförsikt.

Kollektivt har vi några tuffa år bakom oss, så bli inte deppig om du inte förmår det just i dag. Kanske känner du annorlunda om en månad, eller i vår.

En förkylning och en riktigt dipp efter det, gjorde att mina energinivåer har varit riktigt låga det sista. Jag har fått avboka både healing och vägledning under december, bara gjort någon enstaka session. Jag har tagit det lugnt i övrigt också. Sovit, vilat, avstått från så mycket jag kunnat…

Det har varit så skönt, mitt i allt. Nu börjar jag återhämta mig, men ska bevara lugnet och stillheten ett tag till. Inte rusa in i nya året.

Men i dag blir det fest. Syrran, med familj är här! Våra föräldrar kommer. Det ska ätas, pratas och skålas. Varvat med en och annan tupplur från min sida😉KRAM!

Eftersom mångt och mycket på sociala medier säkert svämmar över av juliga grejer, tänkte jag skriva mest om annat.

Med jämna mellanrum gör jag en oberoende (eg. inte oberoende men på något vis låter det bättre) tandborstundersökning hemma. Det låter ungefär så här när jag pratar med varje familjemedlem, en i taget.

”Vilken av dessa tandborstar är din”?

Denna gång hade vi tolv tandborstar i badrummet. Tre av familjens sex medlemmar, inkl jag, hävdade att den enda gula tandborsten i högen var deras🤥Två sa att de brukade använda någon av de rosa (fanns tre rosa) och den sista personen sa vit.

Äldste sonen övningskör. Men vid de tillfällen när han och maken använt min bil, har de 1) inte talat om det och 2) inte tagit bort skylten efter sig! Så den sista månaden eller så har det, tyvärr ganska många gånger sett ut som att JAG övningskör. Ensam. Eftersom jag kör hemifrån i beckmörker 06.20 och inte ser ovanstående skylt.

Det var det. Kanske är det någon som undrar om jag har julkänsla, så här dan före dan? Jo, men har man barn så har man ju det.

Skriv att detta är en lussering, sa min yngsta om den hon formar på bilden. Det var i dag. Det var även i dag, närmare bestämt när jag gjorde degen, som jag bjöds på en sexsidig uppsats om likheter och skillnader mellan sociopater och psykopater. Jag tittade ut på snön som magiskt nog börjat falla, och konstaterade att vår familj skiljer sig en del från mängden. Eller?

Alla är vi som varsin snöflinga, trots stora likheter, olika i vår utformning. Och tillsammans bildar vi en mängd. Kanske är det så det är, varken lättare eller svårare.

En riktigt God Jul önskar jag dig som läste detta, vem du än är och hur du än mår✨🎄🤗

Nu är rymlingen hemma igen, sen flera dagar. Jag rymde utan dramatik i lördags, ska tilläggas. Kramade alla, efter att ha fyllt kylen, och sa att jag behövde vila lite. Det är svårt att medge, att erkänna för sig själv, att den egna familjen kan kännas så jobbig ibland att man nästan inte står ut…

För jag älskar ju min familj så mycket❤️Och just därför är det nog viktigt att kunna ge sig av ibland. Utmattning och tre tonåringar, samt en intensiv elvaåring. Pauser kan behövas…Så att man kan komma tillbaka med nya krafter.

Just nu är det bara jag hemma. Lite lugn musik, tända ljus och bröddeg på jäsning i köket. En förkylning som är på väg åt rätt håll, och tacksamhet mitt i allt.

För vad är väl kyla när man har värme inomhus (även om vi snålar) eller en förkylning när man kan vara hemma från jobbet och har näsdroppar och Alvedon i medicinskåpet? Tänk överhuvudtaget, att ha ett hem, en familj.

Tänk att ha vatten i kranen och kunna gå ut utan att vara rädd för soldater. Tänk att ha en vanlig vardag att klaga på…

Jag tänker mer och mer på det. Någon egen önskelista till jul har jag inte skrivit på många år, men trots att det är tufft, med stigande priser och annat, är vi många som skulle kunna skriva långa, långa tacksamhetslistor på det vi faktiskt har🙏❤️‍🔥Eller vad tycker ni? KRAM