Jaha, så var det dags igen i veckan…En riktigt jobbig sak med ett av barnen🥲SUCK, säger jag nu efter några dagar, av många tårar, ilska och bedrövelse. MEN, och samtidigt; alla är välbehållna. Alltså ingen sjukdom, eller olycka. Och det är jag naturligtvis väldigt tacksam över❤️Det är det viktigaste. Det som hänt… innehåller väldigt mycket tonår, kan jag säga. Och vad har jag väntat mig? Jag menar, jag fick fyra barn på sju år, så i dag har jag tre tonåringar. Fast vänta nu, min äldste fyller 18 år i dag🌟
Världens bästa 18-åring åt ute med mormor i går😍
Men, ni förstår vad jag menar. Tänkte jag att det skulle vara lätt? Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Jag förstod redan innan jag ens blev gravid med tredje och fjärde barnet att det var väldigt mycket barn. Men jag VILLE så gärna❤️Och i ärlighetens namn trodde jag kanske inte att det skulle vara riktigt så här jobbigt. Fast å andra sidan…Det är mycket som kunde varit så mycket värre. En del barn blir aldrig vuxna. En del har en hel skolgång kantad av svårigheter, eller tampas med jobbiga sjukdomar. Några får aldrig vänner. Så vi har haft tur, i mångt och mycket också. Och i dag är vi alla redo att fira födelsedagsbarnet. Något jag också är väldigt tacksam över🙏KRAM på er, och tack för att ni läste🤗
Men jag lyckas inte flytta det, så det får vara kvar. Nedan skriver jag alltså lite om vad som sker, och hur det känns innan en healing. Du som inte är intresserad, kan vänta på nästa inlägg, men till dig som vill ta del av det önskar jag en trevlig lässtund☺️Och en fin onsdag till er alla förstås💓
Första gången jag tonar in på någon annans energi kan jag mycket väl befinna mig i skogen💚
De bokade tiderna ligger nästan alltid sen eftermiddag och tidig kväll för det är då jag kan, men processen börjar redan på morgonen, eller i vissa fall dagen innan. För då öppnar jag upp i bön, och sätter intentionen att det ska bli en bra behandling som ska hjälpa min klient på bästa sätt. Samtidigt sker nästan automatiskt en intoning på den personens energi. Även om jag är utbildad i det, vet jag knappt hur det går till (och det skulle hur som helst ta upp hela inlägget att försöka förklara det) men det bara händer helt enkelt: En energimässig kontakt upprättas mellan oss, och jag börjar få till mig budskap om personen. Ibland är det väldigt tydligt redan från början, att jag t ex känner stark stress komma rusande, eller ledsnad. Eller ett ord som fest! Det kan också vara bilder. Andra gånger är det väldigt subtilt, eller ingenting alls.
Det sistnämnda kan bero på att det är en väldigt sluten person, eller på att jag är trött och ofokuserad. Men det är inget som stressar mig, jag vet att jag har tid på mig. Under dagen checkar jag nämligen in på den nu upprättade kontakten, och för varje gång kommer det lite mer. Här kan det vara lätt att tro att det är enklare om det är någon man känner, för jag har vänner och bekanta som bokar. Men det är precis tvärtom faktiskt, det är svårare. För man vet massa saker om henne eller honom, och när man då får till dig budskap fastnar man lättare i tanken; ”Är detta för att jag vet att hon hade fullt upp förra veckan, eller är det på riktigt”? Alltså är det betydligt mindre komplicerat med någon jag aldrig träffat, eller pratat med. Och jag kan tillägga att det är information jag framför till personen efteråt, och får bekräftat att det stämmer. Och jag tycker fortfarande att det är helt otroligt!
Ca fyrtio, senast trettio minuter innan healingen, sätter förberedelserna i gång på riktigt. Först de av praktisk natur. Eftersom jag håller till i ett rum i källaren bär jag vintertid ner ett element. Och eftersom jag under healingen föreställer mig en energikropp i naturlig storlek lägger jag ut en yogamatta på golvet. Jag bär ner stenar och kristaller som jag nästan alltid använder mig av, och kortlekar. Någonstans här går jag från att tänka till att känna. Det är inte med intellektet jag väljer kortlek eller kristaller, utan vid det här laget har jag skruvat ner det mentala och vridit på min intuition för fullt. Nu kommer det ännu mer information, om personen, men också vad som kommer behövas under vår stund. Jag tänder ljus och rökelser, och ber. Slutligen, några minuter innan, sätter jag mig ner, gör mig neutral och så den sista uppkopplingen, den som ordnar så att healingkraften kommer gå genom mig, men komma uppifrån och inte ta av min energi.
Det var allt för i dag, mina vänner! Ni som tycker detta var givande, kika gärna in på min andliga blogg via länken i början av inlägget😇Det är hur lätt som helst att följa den, och man blir ofta uppdaterad med erbjudanden där, men kan även läsa inlägg likt detta. KRAM på er❤️
Precis som i förra inlägget sitter jag begravd under en hög med täcken och skriver. Men i dag är det för att jag myser och fryser, inte för att jag är deppig. Jag känner förrresten få personer som är så frusna som jag. Jag kan lätt sova med elementet på, tre täcken och iförd pyjamas nu på vintern, och vakna mitt i natten och tänka ”jag är varm, vad skönt”☺️🛌
Annat som värmer , när jag nu är inne på det:
Min att-göra lista förra söndan
Äldsta dottern skrev det översta❤️Och häromdagen, när jag ringer en av mina tonårssöner på hemvägen, för att fråga vad han ville ha från Mc Donalds sa han ”Du är bäst” innan han lade på. Jag vet inte om han någon gång har sagt det, faktiskt. Som mamma till tre tonåringar känner man sig betydligt mer Tråkig och Tjatig än populär, det kan jag tala om. Nämnde tonårsson orkar knappt titta på mig ibland. Han har dessutom sprungit i från mig i centrum, eftersom jag är så pinsam. Och det skäms han inte för att säga🧐
Nu behöver ingen skämmas för mig i alla fall, när jag sitter uppkrupen i sängen, omgiven av andlig litteratur och med kaffe på nattduksbordet🥰Söndagsmys, tänkte jag, kanske en bra stund rentav. Ända till äldste sonen, trevligare än den yngre kan tilläggas, men han har ju några år till på nacken också, knackade på och frågade om skjuts till gymet, där en kompis väntar. Maken skjutsar, så hämtar jag kom vi överens om.
Måste man säga ja till allt? Nej, naturligtvis inte, och det gör vi inte heller. Men inte barnens fel att vi bor långt ute på landet med usla bussförbindelser. Och kompisar har hög prioritet hos oss, så har det alltid varit. För att ha kompisar, det är en av de saker som värmer allra mest ❤️Eller vad säger ni? Kram på er hur som helst, och ha en fin söndag🥰
Ni vet såna där dagar när man är nere på ett obestämt, men störande vis? När det skaver i själen utan att man riktigt vet varför. Det finns några saker som känns extra bra för mig då.
En av dem är att tillbringa extra tid i sängen. Inte bara för att det är motigt att gå upp, utan för att jag fryser, både inuti och utanpå. Så allt känns mer uthärdligt med två, tre täcken på och runt mig.
Extra värmande är det om någon familjemedlem är med, här ligger jag och tonårsdottern i dubbelsängen och kollar på serie🌟
När jag sedan går upp vill jag fortsätta att göra varma saker. Som att duscha illhett (nytt ord)? och baka bröd. Det sistnämnda var nog det familjen uppskattade mest med mig i dag.
Nybakat var det här
Själv är jag tacksam, nu i efterhand att jag orkade ut på promenad. Även om den var ganska grå.
Vad gör du när du är deppig? KRAM på dig hur som helst, och tack för att du läste❤️
Jag hade tänkt döpa detta inlägg till kanin-helgen. För det skulle bli deras helg, och det blev det också, även om det höll på att gå riktigt illa.
Men lördagen började bra😊Jag städade tre av fyra kaninburar, något som inte varit lätt att göra sista månaden med minusgrader, regn, snö, mörkt tidigt om eftermiddagarna och kyla. Men nu så…
Hampus och Isa-Lisa var nöjda.
Jag är ganska säker på att det var kaninernas bästa helg på länge😀Min man lagade staketen, så att de äntligen kunde gå ut i sin älskade hage. Dock hade han missat att kolla att det var tätt överallt, så en av våra små rymde. I dag, när jag tog itu med den sista buren, och som av en händelse tittade upp, satt hon i sandlådan och tittade sig nyfiket omkring. Som tur var fick jag in henne. Men där tog mitt tålamod slut. Olika saker hade plågat mig hela helgen. Tonåringen som var jätteledsen och inte ville säga varför. Min yngsta som varit ganska jobbig. Maken..Och väder som plötsligt blev snöstorm, en liten meningslös stund, men lagom för att snön skulle hinna yra in i burarna. Fy fan! Jag är inte på mycket bättre humör nu, tyvärr. En del dagar, och helger är sådana. Skit, helt enkelt.
Tack för att ni läste i alla fall😏Nu ska jag läsa.
Den här. Och det hoppas jag att ingen tar ifrån mig.
Väldigt bra bok🙏
Förresten, nu kan man tävla om en healing eller vägledning på min andliga blogg som du kan länka dig till nedan. För att få reda på hur du deltar i tävlingen, scrolla till slutet på startsidan🥰
Visst känns det lite malplacerat med snön på något vis. Men fint är det❄️
En ganska lång promenad blev det i går eftermiddag. Min yngsta letade efter en stor sten som vi inte hittade. Hon blev sur på mig för att jag inte förstod vilken sten det var, och sa att det varit slöseri med hennes tid. Vi var ute till mörkret föll.
Inte en stor sten så långt ögat når
På min andliga blogg bjuder jag på en spökhistoria i dag. Du hittar den på min hemsida
Morgon, och det är ett vitt täcke på marken. Dock tycker jag inte att det är lika kul med snö och kyla som jag brukar, inte efter att elräkningen kom häromdagen…😖Men, men i övrigt är jag ganska nöjd. Helgen var ovanligt…balanserad på något vis. Vi hann med det vi skulle, nästan i alla fall. Jag hade med tjejerna på en (billig) shoppingrunda, och fick äran att fotograferas i hamburgerhatt.
Hann, och fick umgås med sönerna också. Det enda som var synd var att maken, på grund av vädret, inte lagade staketet hos kaninerna. De stackarna har inte varit ute i sin hage på flera veckor.
Missnöjd Domingo
När jag tittar på klockan nu är hon snart halv sex, och det är dags att börja förbereda frukost. Äldste sonen börjar på sin första praktik i dag, och jag måste erkänna att jag är lite nervös…
Själv är jag begravd i andliga studier, så fort jag hinner. I går lanserade jag en ny tjänst på hemsidan. Ni som är nyfikna hittar mer info på min hemsida under fliken Tjänster och Priser.
Trots att en del i livet skaver, vissa saker mer än andra, känner jag mig ändå ganska lycklig just nu. Och det har mest att göra med mitt nystartade företag😍Utmattningen har till slut lyckats göra mig klok, för jag har tagit klivet in i det utan press och höga förväntningar. Utan krav på att det ska betala sig. För det här handlar om healing, och det HAR redan betalat sig. Jag mår bättre💚Mål uppnått, alltså☺️Jag har dessutom diplomerat mig, ett krav jag absolut inte hade på mig själv när jag började utbildningen för ett år sedan. När jag ser tillbaka på det nu hade jag ingen aning om vad jag gav mig in på. Och visst är det spännande att göra så ibland?!
Min pendel
Men vet ni vad? Jag har fått flera bokningar! Från människor jag inte känner överhuvudtaget. En av dem bokade genast en ny tid, direkt efteråt🥰Jag är så glad över det! Jag har startat ett nytt konto på Insta och gjort lite reklam, men det finns också många jag känner bara lite grand, som jag inte har sagt ett ljud till. Inte för att jag tror att någon skulle säga nåt dumt, utan bara för att…jag vet inte…Lite känsligt är det. Men mest är det nog för att jag anser att det är min sak, att jag inte behöver ropa ut det över hela världen, utan kan ta det i den takt som det passar mig. Jag vill känna mig fri att ta bort hemsidan i morgon om jag villl, utan att ha gjort mängder av reklam, så att det skulle bli konstigt. Men just nu har jag det väldigt trevligt med mitt lilla företag😊
Jag gillar också hur bra det gifter sig med mitt ordinarie jobb. Absolut ingenting hindrar att jag tänker ut blogginlägg och erbjudanden under en svängom med dammsugaren. Bilden ovan togs 07.22 i morse. Nu däremot är det kväll och dags för Lisa Jewell, i tryckt form.
God natt från mig✨Nej, vänta! Just nu ger jag bort en healing till någon som behöver det extra mycket❤️Du kan skriva till mig, och du kan faktiskt lägga en röst på dig själv. Att DU skulle behöva det. Men du kan även berätta om någon annan, väldigt kortfattat och inte utlämnande. Är du intresserad av att delta läser du vidare här;
Vad ska man göra när man har två passioner i livet som tillsammans tar så mycket tid att de inte riktigt får plats? Ja, då får man nog ta bort det ena, eller åtminstone förmå sig att pausa det ibland.
I våras tog jag ett ofrivilligt men nödvändigt beslut att låta mitt manus Vårmörker vila för att jag skulle bli klar med min utbildning till healingterapeut. Och nu har jag börjat på en annan kurs. Du som är nyfiken kan läsa mer om den i mitt näst sista blogginlägg här:
Det kan verka som ett väldigt impulsivt beslut, och det var det, men inte bara. Första gången jag fastnade för kursen var i september förra året, men då var det inte läge. Till den dök upp i mitt flöde på fb för en dryg vecka sedan, och i några dagar kostade 6000 kr mindre än vad den brukar. Då föll jag pladask🤩
Anteckningsboken överst är tänkt att använda till kursen😍
En vän till mig sa en gång; ”Jag är lite avundsjuk på dig för att du tokälskar ditt skrivande. Jag önskar att jag brann så mycket för någonting”.
Det är nog på det viset jag ska se detta. För jag tycker verkligen att det är motigt att lägga undan Vårmörker, men jag måste samtidigt vara realist. Jag är mamma till fyra barn, varav speciellt två av dem ofta behöver väldigt mycket. Jag deltidsarbetar. Jag är mån om att ta hand om mitt äktenskap, och mina vänner. Som grädde på moset har jag ansvar för sju kaniner också…😅Det är en stor gåva att ha sådant man tokälskar i livet, och jag är tacksam över att jag överhuvudtaget hinner ägna mig åt något mer än ”bara” livet. Men jag kan inte ägna jättemycket tid åt två passioner samtidigt, självklart inte. Så det lutar åt att Vårmörker blir den tioåriga process som Skuggvinter blev…
Till slut kom den ut, mot alla odds😊
Och trots att jag, som sagt, tycker att mitt beslut är riktigt tråkigt tror jag ändå att det är rätt. För om något dyker upp och man inte kan sluta tänka på det trots att man försöker, och man VILL 150%🥳Ja, då är det som kallar starkast för tillfället, helt enkelt. Eller vad säger ni? Kram😍
Jag tror att jag har skrivit ett liknande inlägg förut, men jag känner mig så lyckligt lottad! Inte alltid givetvis, långtifrån alla stunder…Ni som brukar besöka mig här eller känner mig, vet att det funnits många dagar, speciellt de sista åren som varit hårda. Då jag undrat varför vår familj drabbats så hårt (fast jag egentligen vet att det finns dem som har det värre)…Men ni fattar säkert. Det är lätt att hamna där, när man är nere, att man bara ser dem som tycks ha det bättre. Jag har känt mig misslyckad som mamma. Som människa. Har gråtit så mycket, och däremellan förbannat det mesta.
MEN, som tur är finns det andra dagar, och riktigt gott om andra stunder😃En av gåvorna jag har med mig i livet är att jag är bra på att uppskatta just goda stunder.
En av alla saker jag älskar, att läsa i sängen med rymdlampan på. (Japp, jag vet att jag är 48 år)🥳
Det behöver inte ens vara speciella sådana, utan kan handla om att jag vaknar utsövd 05.45 en lördags morgon och vill gå upp och skriva på mitt manus. Att min äldsta dotter haft en bra dag i skolan. Eller att blogga med en kopp kaffe bredvid mig, som nu☕️
Tur då att jag har två bloggar! Skrev ett inlägg på den andra på frukostrasten i förmiddags. Det handlar om hur det kan kännas att ge healing, för den som är intresserad, och hittas här
Hur som helst tackar jag dig som läste och önskar dig en fin kväll, och en trevlig helg💛✨Ta hand om dig🤗För det är viktigt, på riktigt och gör att man mår bättre❤️
Mitt liv 